Hoyzervinst i seriepremiären
Hoyzer Mix övertygade och vann med fyra mål mot ett när man under lördagen inledde seriespelet med match mot Essingen. Anfallsspelet visade stor bredd och kreativitet med inte mindre än tre olika målgörare. Samtidigt stämde försvarsspelet i nästa alla moment med en välavvägd blandning av zon- och man-mot-man-försvar. Med stor sannolikhet kommer Hoyzer Mix återigen vara en kraft att räkna med i mixseriens andradivision.
Matchen började, av naturliga skäl, trevande. Det märktes att det var säsongens första match för båda lagen. Även om Hoyzer Mix redan två veckor tidigare ställt upp i cupspel och inte på något vis saknade matchspelsvana var det tydligt att nu var det annat, nu var det på riktigt.
Men det dröjer inte länge innan bollen ligger i nätmaskorna bakom Essingens målvakt. Det är John Hollingworth som bryter ett uppspel och löper förbi sin back på högerkanten. Målvakten täcker första stolpen varför John påpassligt rullar bollen mot den andra. Bollträffen är inte stenhård, men det var precision och inte styrka som var ledordet denna gång, och bollen rullar in precis vid stolproten.
John nämner i samtal med Hoyzernytt hur han kände av den trevande inledningen:
– Första målet kändes väldigt skönt och viktigt, det gav oss självförtroende och möjlighet att slappna av lite.
Essingen bygger upp sina anfall genom många och ettriga löpningar från anfallare i bågar bakom den hoyzerska backlinjen. Man vill slå långa bollar centralt in framför straffområdet. Men Hoyzers backlinjen är följsam, stänger mitten och låter uppspelen komma ut mot sidorna istället. Oftast resulterar det i att bollarna går över kantlinjen och att bollen blir Hoyzers.
Kvitteringsmålet kommer dock. Det kommer på ett av alla de långa uppspelen uttvingade på kanten. En kommunikationsmiss i försvaret gör att en Essingenanfallare kommer fri med målvakt ur dålig vinkel. Ett hårt inspel kommer som hoyzermålvakten trots några fingrar på bollen inte kan stoppa och motståndarna kan spela in bollen i öppet mål.
Hoyzer reagerar snabbt. Det är den vanligtvis så tekniske Jacob Zocherman som på ren frustration rusar upp i banan och blir tilldömd frispark strax utanför Essingens straffområde. Bollen går i muren, men genom några studsar och passar är bollen vid Zochermans fötter igen. Att bollen plötsligt ligger i Essingens nätmaskor igen känns mer oundvikligt än som en vändpunkt i matchen. Hoyzer kan gå till halvtidsvila med en välförtjänt ledning.
Efter halvtidsvilan dröjer det inte länge till nästa mål. Det är Anna Borgström, Jacob Zocherman och Emilie Dawrin som bjuder på lite gammal hederlig tiki-taka. Jacob förser en rusande Anna med en perfekt passning som gör henne ensam med målvakt. Anna i sin tur vickar bara bollen, nästan nonchalant, in i banan till Emilie som kan rulla in den i öppet mål. Emilie tog under cupspelet en något ovan roll som back varför målet var en viktig påminnelse om den vanligtvis givna anfallarens målfarlighet - både för laget och för Emilie själv.
– Det kändes grymt skönt att få göra mål. Jag hade missat några lägen tidigare och sånt kan sätta sig på psyket. Efter att ha spelat back hela Korpen cup var det den första matchen i anfallet på länge och såhär i början av säsongen är det viktigt för en anfallare att göra mål så att man får in känslan.
Matchens sista mål står John Hollingworth för, som ett slags hyllning till sitt första. Det är mer eller mindre en spegelvänd kopia av det första målet, denna gången avfyrat med vänstern. Som ett direkt resultat av det var det denna gång inte precision utan istället kraft som renderade målvakten oförmögen att stå tillräckligt mycket i vägen för bollen. Till Hoyzernytt säger John:
– Skönt att visa alla tvivlare att det inte bara var en engångsföreteelse.
Nu är det upp till Hoyzer Mix att nästa lördag visa hur den lagmaskin som visades upp mot Essingen, inte heller den är en engångsföreteelse.
