Skovlunde, Köpenhamn - en resumé *uppdaterad*
Traditionsenligt behövde IFC lätta på de röda blodkropparna och styrde således skutan söderöver till våra rödvita grannar i väst. De randiga eleganterna bytte grus och snålblåst mot solsken och konstgräs, Sofiero mot Tuborg, Estrella mot Kims och bitterhet mot glädje! Träningsläger en bit utanför Köpenhamn stod på agendan!
Som bilden i artikeln försiktigt försöker förklara var det mycket som hände i Danmark, även utanför de gula (ja, ni läste rätt) linjerna! Men, för att inte gå händelserna i förväg.. här kommer Redaktionens resumé av vad som hänt!*
*Denna resumé är till för, och skriven av, IF Centerns fans. Spelare och ledare har därför inget med följande text att göra, utan det är endast supportrarnas utsända scoutrar som rapporterar.
Torsdagen 31/3
Rrrring.. rrriiiing...
Mikael "Brunken" Andersson vänder sig ängsligt om i sina gulnande lakan. "Jävla telefonjävel", muttrar han för sig själv och kliver upp. Mikael, som av många anses ha tidernas sämsta morgonhumör, tar sig motvilligt upp, drar på sig sin träningsoverall, tar väskorna över axeln och beger sig ner mot sin nya, röda BMW. Varken kaffe eller frukost fanns det tid till. "Snoozen var viktigare", tänkte Lovski för sig själv.
Rrrring.. rrriiiing...
"Vafan händer nu". Inte igen. Telefonen ringde igen, samma signal men nu var det inte alarmet. Det var Thomas "Brunken2" Lindblom. "Vafan vill den jäveln, nu?!", tänkte Loffe. Försiktigt frågar Tompa: "När kommer du?".
- "Jääävla tjat!!!", ryter Andersson direkt och slänger på luren (trycker på knappen).
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
10:00 går sedan avfärden från IP, och redan där har första återbudet tittat in. Sulejmani Sleyman, aka Sulle, fick inte ledigt från sitt jobb som glassbåtstillverkare. Tråkigt, tyckte naturligtvis Red., då de hade hoppats få se mer av det lovande nyförvärvet. Dock fanns det inte mycket att göra utan spelare och ledare tryckte in sig i bilarna, som var alldeles för få till antalet.
Brunken Anderssons BMW hade 4.5 platser, och pga. vuxenmobbing på hög nivå fick Sebbe AL hoppa ut. Mazinga Nååmaak ledde det järngäng som tog beslutet. Den platsbrist som sedan blev verklighet höll på att förstöra IFC:s laganda redan här i samband med att Granen Granelund hoppade in i BMW:n. Ojoj, stämningen gick nästan att ta på! Innan handgemäng utbröt lugnade dock Don Primnelli ner alfahannarna med en pommac och ett brett leende. Klass.
Lemmeltåget begav sig sedan mot Helsingborg och färjelägret, i hopp om att träffa gamle trotjänaren Stig Klasson. Karavanen (inte Karvan) var sedan nära att borda Tycho Brahe, men eftersom John Fredrik Idoff Johanssons bil inte kunde köra snabbare än 75 km/h, blev det istället en tur med Aurora (45 minuter senare). Väl ombord utbröt dock jubel bland övriga passagerare! Det finns fler (än S Klasson alltså) som har IFC-kläder! "Verdenklasse", ropade en försupen dansk! "Hvor er Stickan?". Ingen visste.
Bagarn Vujicic och Granen Granelund står och småmyser i ett hörn, med varsin röd pölse, när en äldre herre dyker upp. "Jag är ornitolog", berättade mannen som hade stor grön keps och en kikare runt halsen. Efter ett par rappa skämt försvann han sedan vidare. Granen skrattade lite för sig själv, medan Bagarn stod som ett frågdetecken. "Vad är en ornitolog?", undrade han försynt. Innan Granen hann svara kom en dam fram som berättade att de blivit lurade av ett Tv-program som heter Pensionärsjävlar. #överskattadTV
Väl framme i Skovlunde, på Zleeeeep Hotell, checkade laget in. Tre och tre var rumsindelningen. Reds utsända berättar även att detta var sista gången Rickard Comnell sågs prata med Nååmaak, Lindblom eller Brunksson. Schism, månne? Efter en snabb burgare på Donken (som kostade 400 SEK för Medjev) var det dags för första träningspasset. Så.. nog om fotboll.
Med träningen avslutad intog laget samlingslokalen på hotellet och bedrev samkväm i klassisk blåvit anda. Musiktävling av festkommittén som joggades hem av lag Lundkvist (där egentligen Idoff var den store liraren). Vidare togs festen upp på rummen och sedan Rosé McGees. Här träffade dock lagets spelare på Cornelia och Svetlana som visade de tappra vidare till okänd mark. Hållen hand är kvällens höjdpunkt på denna koordinat. Nuff said.
På annat håll, i den danska natten, försvann två **** spelare på eget håll. De tre fransmännen (Hennequin de Villermont, Paul Renaudin och Jacques Bollinger) hade nog inte anat att en av deras flaskor skulle krängas, av en ängel från Kärleken, på Kakadu Bar, nästan 200 år efter grundandet av deras champagnehus. Via fröken Hansson. Weltklasse.
07.15 kom de sista tappra själarna tillbaka till hotellet.
08.00 var det dags för frukost.
09.00 fredagens första träning.
Fredagen 1/4
Mikael Andersson, denna slagna hjälte, syntes av naturliga skäl aldrig till vid frukostbordet. Att han sedan står klistrad på sin mållinje med sina tävttvantar är dock ett av världens sju mysterier. Hur fan gick det till? Han insats fick dock med beröm godkänt, vilket även ledde till att Mazingha Nååmaak slapp skälla ut honom efter noter (jmf. Tisvildeleije.. stava?). Träningen avslutades och efter en snabb lunch var det dags för träningspass nummer 2.
Solen hade nu tittat fram och leendet blev allt bredare bland de ditresta. "Är det såhär roligt att spela fotboll", frågade Mikael Lundqvist sig själv. "Det är roligare att spela FIFA", fortsatte Benjamin, som bara kunde spekulera i vad hans far gjorde i detta nu. Mycket mer än så inträffade inte. IFC tränade anfall/försvar. Det såg sådär ut.
Nästa anhalt på det fullspäckade schemat var 90 minuter rohypnol. Eller ja, Allenatore Lindgren hade anlitat ett filmteam som hade förevigat den två veckor tidigare träningsmatchen mot Trönninge IF. Fyfan vilken skit. 1-4 i röven och snarkningarna bland åskådarna framför TVn hördes ända bort till Aalborg. Robert Medjev fick även lämna laget, och resa hem, vilket samtliga tyckte var väldigt tråkigt.
Läggdags tidigt var även en nödvändighet då två mycket viktiga matcher mot Tollarp väntade dagen efter. Många somnade in till Charlie Wilsons War på SVT1. Brunk.
Lördagen 2/4
Upp tidigt, ner till frukosten, in till tidernas kallaste inomhushall. Underlag: grus. Centern B vs. Tollarps B. Vad hade vi, som åskadare, att förvänta oss? Naturligt var förhoppningarna om gladfotboll väldigt små. Men tji fick vi! 10-0 tillskrevs Kärlekens Änglar där Electric Banana Lööv dunkat in två drömmål samtidigt som Benjamin gjort hattrick på fyra (!) minuter! Övriga målskyttar var Benjamin (ytterligare ett), Comnell 2 (+ 400 missade lägen), Markus H, samt Matte R. Kanonkul för Lovski att få hålla nollan!
Några timmar senare var det dags för A-laget.. och här skickade brunkarna från Skåne ner de blåvita eleganterna på jorden. 0-2 i röven redan efter 15 minuter, vilket även blev slutresultatet. Matchen höll på att balla ur sedan bokstavskombinationerna bland motståndarna höll på att få överhanden. Bagarn hade ett lugnt och vettigt snack med domaren med 10 minuter kvar där rättskiparen berättade att "handgemäng är helt ok". Granen ville bli utbytt pga. domaren var dansk. Fantastiskt.
Runt 10-15 sekunder efter avblåsning satt alla (läs: de flesta) i omklädningsrummet och drack öl. Förlusten var redan glömd. Ok eller inte, därom tvistar de lärda. Nog om det.
Efter dusch, ombyte och stora mängder parfym vankades det tidernas inkilning i form av amatör-IDOL! Fredrik Jihde, Martin Swartling, Thomas Breitholtz och Mikael Tomita fixade snabbt ihop scenen och först ut var Karvan, med Tusen och en natt av Charlotte Nilsson (Goodyear idag). Samtidigt som Karvan skrålade "som en tjuuur om natten kommer du.." fylldes lokalen av 20-30 musikälskande 16-åriga tjejer. Succé. Som tur var, för Karvans darriga nerver, hade han ryggen mot dörren och upptäckte det först efter sitt eminenta nummer.
På bronsplats under kvällen kom Filip Ljungberg, med den mycket svåra U2 - With or without you. Även den tondöve kunde höra/se att Ljungberg inte var någon talang gällande sångröst, scenframträdande eller utstrålning, men att han i sann träningsprodruktsanda helt enkelt ÖVAT IN LÅTEN (det kunde man inte säga om alla.. Dynamo).
Silvret gick till, förhandsfavoriten, Karl Nicklas Edwin Lööv. Electric Banana Band - Zwampen. Han tog de tillresta fansen med storm. Vilken show! Tjejerna jublade längst bak i salen. "Jag vill bo i en svamp, annars får jag damp" hördes i form av allsång samtidigt som applåderna duggade tätt. 10 av Tomita, 10 av Breitholtz, 10 av Swartling. 30 poäng! Full pott.
Men, Edwin och hans 30 poäng skulle inte räcka. I sista stund snuvades han på segern av Markus Granelund, som vann med 31 poäng. Det har talats om att juryn på förhand hade tänkt ge Granen varsin etta, men att hans framförande helt enkelt var för bra. Formen var något hejdlöst mörkad. Grabben kunde sjunga på riktigt! Born to be wild har aldrig tidigare framförts så vackert. Tårarna (bl.a) sprutade!
Thomas Allenatore Lindgren sjöng Diggilo diggiley och fick för det en 1:a av Breitholz. Det luktar b-lag lång väg. Traditionsneligt får även den som kommer sist kilas in ytterligare en gång, och den drabbade blev Lill-Åström, Hans-Michael Axelsson. Hans tolkning av Katy Perry - Hot n' cold gick varken hem hos juryn eller tittarna.
Sedan gick tidsbokningen av lokalen ut och spelarna begav sig mot Köpenhamns pulserande innerstad. Granen bekostade taxi in (400 DKK), köpte två korvar (70 DKK) och åkte taxi hem igen (400 DKK). En lyckad kväll, helt enkelt. Övriga sågs på Rosé McGees. Kvällen går sedan under epitetet "julkalendern". 23 små luckor, en stor.
Söndagen 3/4
Efter en god (jotack) natts sömn brummade bilarna hemåt. Alla kom helskinnade hem och tackade varandra för en fantastisk helg! Nästa år blir det Sicilien.. och Palermo! Det tummar vi på!
