Jonne Lindwert - nackslickaren
Vi tog ett snack med en av de mest mytomspunna personerna i IFK Left. Vem är egentligen Jonne Lindwert, mer än äldre bror till grundaren Jonathan - och vad gömmer sig egentligen bakom krullet?
Hej Jonne,
Hur kom det sig att du började spela i IFK Left?
-Lillebrorsan tyckte att det var en bra idé, jag var väldigt avert – som jag är med allting till en början. Men han köpte ett matchställ till mig trots att jag vänligen men bestämt tackat nej, på den vägen är det. Jag gör det bra snarare än hellre på fotbollsplan om man säger så.
Du fick dig tilldelat nr 15? Har du någon relation till numret?
-Ha, nä verkligen inte. Kunde inte bry mig mindre om vilket nummer jag har. Jag hade iofs nr 11 i yngre år, men den har någon av Jonathans kompisar snott.
Det finns en historia om dig när du avgjorde en final i en skolturnering i Borås, på elvamanna, på fina gamla Ryavallen. Kommer du ihåg det?
-Ja
Kan du gå igenom förfarandet?
-Det var en skolturnering som pågått under våren. Vi var i final och hade ett ganska bra lag. Bl.a. Fredrik Berglund (tidigare Elfsborgsspelare och landslagsman) och Tommy Olausson (tidigare Elfsborgare) i laget. Matchen gick till förlängning och efter en tilltrasslad situation skulle jag rensa men fick på en ganska intressant felträff upp i luften rakt mot vårt eget mål som vår målvakt inte kunde annat än rädda med händerna och de fick en indirekt frispark ca 2 meter från vår mållinje. Frisparken gick såklart i mål vilket sedermera ledde till förlust. Efteråt frågade ”Bella” varför jag passade en lyra hem till målvakt där. Idiot.
Är det din tyngsta förlust genom tiderna?
-Nej, det är nog mot min lillebror på FIFA, när jag var kring 19 år och han runt 12-13. Grabben skulle hela tiden j-vlas, och hade tur. När han ännu en gång avgör i 90e minuten brast det för mig och killen fick vad han förtjänade – en rak höger rakt på snoken och började gråta. In stormade pappa som halkade på mattan och ramlade raklång på golvet – och blev sedermera rasande. Jag sprang iväg till min bäste vän Kalle Orrling och vågade mig inte hem igen på hela dagen, utan smög in lite försiktigt runt 12-snåret när det var dags att lägga sig. En tung dag på det hela taget, det får man ge den.
Vilken är din största fotbollsframgång annars?
-När jag var 10 så kom jag trea i vår interna skytteliga, efter just Bella och Tommy. Tror jag satte 14 baljor - och detta i Lampard-rollen som offensiv mittfältare!
Du gillar att spela med yttersidor?
-Ja, men det är ju snyggt. Man ser lite nonchalant och skön ut på plan – det gillar jag. Även om jag själv tycker att jag snarare är en slitvarg, iaf tills jag blir trött, så måste man ju ge publiken det dem vill ha. Är jag på humör kan jag bjuda publiken på lite godis emellanåt. En helikopter eller två. Jag har även sköna överstegare, det blir som två vispar som går på maxfart.
Vem i laget tycker du har snyggast spelstil annars?
Första gången jag såg Eric Larsson så såg han ut som gamle Manchester United-yttern Andrei Kanchelskis. Så det måste bli han. Även om jag sympatiserar mycket med Erik Hedlunds Crouch-fötter också.
Och nu ska du bli lagkapten?
-Vissa vindar blåser så ja, förstår de som vill ha en annan kapten i laget. Det var inte för inte som jag lappade till lillebrorsan i yngre dagar. Även om han är lite go också. Jag slickade honom i nacken när han var liten och t.ex. satt och tittade på tv, och inte alls var beredd. Den blöta känslan i nacken gjorde honom alldeles galen. Det var humor det.
Tjafsar ni mycket än?
-Inte lika mycket. Men på planen är han ju skitjobbig. Då får man bara ignorera honom.
Du var lite målkåt i matchen som vanns med 15-1?
-Ja, jag gick upp på topp och brände några ruskiga lägen. Fanns inte en chans att jag skulle gå ner på backen då. Det är inte ofta jag kommer i målprotokollet och jag tänkte inte låta denna chansen gå förbi - hur lite de på bänken än fick spela.
Är du bekväm av dig?
-Ja det får man nog säga. Jag anpassar mig alltid till situationer för att få minsta möjliga jobbiga output om du förstår vad jag menar. Jag låter hellre t.ex. andra vinna, eller bestämma restaurang om det innebär att jag slipper ha dålig stämning. Jag låter alltid min tvillingsyster vinna i spel bl.a. Hon var snabbare än mig på 60 meter när vi gick i 9an. När jag var yngre trodde jag att hon genuint var snabbare. Men i efterhand har jag kommit på att mitt undermedvetna bara ville ha husefrid.
Vad har du för mål med din frisyr?
-Jag avskyr den frågan. Fick den samma av min tidigare frisör. Nej, jag gick aldrig tillbaks igen. Någon tyckte att jag hade en frisyr som Michael Moore. Det kan jag relatera till. Det är lite som när Glenn Strömberg var som störst, jag kan inte svika någon nu och klippa mig.
Nu kommer det in två nya defensiva spelare i laget – Henrik Agardh och Johan Lannér. Är Lindwert Sr petad nu?
Har svårt att se någon peta en kapten. Johan känner jag ju, och han är iofs duktig och en av dem jag ofta låter vinna i andra slags spel för han blir så tjurig annars. Men vi ska nog alla få plats på planen – det löser vi.
Hur går det i höst då?
Jag tycker det ser bättre och bättre ut för varje match. Jag har svårt att se oss undvika första platsen hur mycket vi än skulle försöka. Det skulle vara om Jonathans kompisar hänger alldeles för mycket på Garbos och inte klarar sätta sig på t-banan dagen efter.
Avslutningsvis, du är ju gammal revisor från PWC - hur många år ger du Carl Leijonhielm och Peter Garhamn på PWC?
Hmm, tuff fråga. Jag ger ett diplomatiskt svar och säger att de ihop får 10 år där totalt. Sen fördelningen däremellan låter jag er där hemma suga på.
