Semesterfiraren
IK Stym är rasande nära att åka ur högsta serien. Alla har insett allvaret utom en person. Kassör Karström förklarar läget. -Den årliga semesterveckan i Samos missar man inte.
IK Stym lever på hoppet under denna mardrömsvecka. Man har inte saken i egna vilket gör det extra nervöst och illamåendet hänger i luften. Detta är en tid då samtliga borde ta tag i sig själva och prestera till max. Särskilt lagets grund men där har inte alla samma åsikt tydligen.
Kassör Karström är en av dem. Han har istället för att knyta näven och visa vilja åkt till sydligare breddgrader. I samma stund som Polonia avgjorde matchen satt IK Styms kassör med någon slags drink i handen på en balkong i den grekiska övärlden. Ansvarsfull? Inte det minsta.
Detta sticker såklart i ögonen på dem som följer laget nära och det är helt förståeligt. Kassör Karström skakar dock av sig kritiken.
-Semester är semester. Då åker man. No limit som vi säger.
Du tycker inte att planeringen är lite olycklig?
-Hur menar du då? Samos är som bäst just vid denna tid. Det vet vi Samos-experter. Därför åker vi nu. Priset, klimatet, restiden och sammanhållningen slår allt.
Har du ägnat någon tanke åt hur det går för grabbarna hemma i deras prekära läge i tabellen?
-Jag tänker mest på tzatziki. Och pitabröd.
Inte det minsta orolig för hur det ska gå?
-Jag oroar mig mest om det blåser på kvällarna här. Så jäkla jobbigt att lägga ut servetter då vid dukningen. Allt bara fladdrar. Och du vet hur viktigt det är med servetter. det piggar upp som satan.
Vill du hälsa laget något?
-Hälsa att jag har det bra här på Samos.
Det ska jag göra. När åker du hem? Är du med i sista matchen?
-Jag åker aldrig hem. Kanske fysiskt men aldrig själsligt. Samos finns inom mig och det tar man inte ut. Jag är Samos. Jag andas Samos.
Tack för pratstunden. Du är en väldigt märklig människa?
-Tzatziki
Va?
-Säger det istället för hej då nuförtiden.
Ok. Jag lägger på nu.
-Tzat….