Sur torsk mot Ribba
Ribba straffade ett naivt IK Stym i den sista självande minuten. Sur torsk men ingenting att hänga upp sig på.
Sju man plus Målvakts-Joel behagade att dyka upp i den halvcharmiga inomhushallen centralt belagd i Skarpnäck. Omklädningsrummet doftade tejp och benskydd. IK Stym mot Ribba. Sist lagen möttes var för kanske sju år sedan. Då var inte Ribba något vidare fotbollslag men mycket har hänt sedan dess. Titta bara på Kapten. Han är hela sju år äldre än vi mötte dem. Rimligt men ändå kittlande.
Matchen började i ett satans tempo. Ribbas anfallare körde korslöpningar bakom IK Styms backar som om de druckit åtta espressos innan matchstart. Det bara surrade i nacken. Detta var dock ingenting som Ribbas något stabbiga backar utnyttjade. IK Stym kunde enkelt avstyra deras anfall och hade i första delen av halvleken bra koll på läget.
IK Styms ledningsmål var ett komiskt konsstycke. Kapten klev upp och försökte styra Ribbas målvakt. Målvakten underskattade den något fumlige nummer 9 och försökte helt enkelt göra ett uppspel en centimeter från Kapten vänsterdoja. Den gubben gick inte utan bollen träffade just Kaptens vänsterdoja och seglade snyggt in i bortre hörnet. Smilbanden från samtliga IK Styms spelare drogs till bredden och Kapten fick göra sitt andra mål för säsongen.
Efter detta bjudmål tog Ribba över matchen helt. Man spelade bättre och bättre och skapade en hel del oreda. Joel kunde avstyra en del men kvitteringen hängde i luften. IK Stym försökte positionera om sig men det gick inte. Ribba kunde dubbelmåla och i halvtid låg IK Stym under med 2-1. Rättvist? Ja. Onödigt? Ja. Kunde IK Stym behållt sin ledning? Ja.
I paus pratade man om att hålla skärpan uppe och att samtidigt att vara mer bekväma med bollen på offensiv planhalva. Man ville också använda en anfallsgubbe i mitten att spela upp på men just detta stängde Ribbas forvards effektivt av större delen av matchen. IK Stym fick istället spela mer brett och det gjorde man bra. Dock så tappades bollen ofta de lite mer avgörande lägena vilket fick Ribba att kontra.
Och på just en kontring fick Ribba in 3-1. Hur det gick till vet nog ingen men bollen kom in i mitten och ingen IK Stymspelare kunde få bort den. Trist och det kändes som matchen var över. Men tvärtom hörrni. Tvärtom. Henke blev ren i straffområdet och hamnade med ryggen mot målvakten. För att spara tid klackade han in den i bortre. Vild glädje och matchen levde igen. Samme man som gjorde reduceringen bröt ett horribelt uppspel och hittade ut till Gullnäs som satte kvitteringen. Pang! 3-3. Pang!
Resten av tillställningen blev en Hawaii-historia som man säger i hockeysammanhang. Spelet böljade fram och tillbaka. Det kunde lätt ha slutat 6-6. Marco var fri men missade. Henke var typ fri men missade. Nån i Ribba var fri men missade. Med trettio sekunder kvar blev IK Stym så heta på tre poäng att man satsade allt. Detta gick inte hem utan Ribba kom istället fria med typ fyra man och satte enkelt vinstmålet. Surt som citron. Eller likt de där vidriga blå-rosa godisbitarna ni vet.
Mycket jobbig förlust vilket märktes i omklädningsrummet efteråt. Besvikelsen gick nästan att ta på och det var ångestfyllda moln bland allt beskyddsdoft. Ribba var inte bättre. De var inte sämre heller men det är inte roligt att förlora när det är en halvminut kvar. IK Stym får nu fira jul och nytt år och komma tillbaka 2017. Fortfarande är man högaktuella som seriesegrare.