Kapten Fridlund om Hoyzersuccén
Hoyzer Boyz säsong blev en klang-och-jubelföreställning där laget vann allt man kunde vinna. För legendaren, veteranen och lagkaptenen Carlis Fridlund innebar det såväl den andra seriesegern som cupvinsten. Hoyzernytt fick en detaljerad utläggning kring hans tankar om den gångna säsongen och framtiden för Svarta Gamens lag Hoyzer Boyz.
Grattis till dubbeln, samt utnämningen till Årets Kapten i Hoyzer Boyz!
– Tack! Konkurrensen om titeln var ju stenhård så jag är glad och stolt över att ha förärats just den utnämningen. Det är alltid högtidligt att dra på sig kaptensbindeln, kliva på gruset och representera det Hoyzer står för!
Har du hunnit smälta seriesegern?
– Det var magiskt, även om jag direkt efter slutsignalen faktiskt kände ett sting av besvikelse över att inte ha vunnit avslutningsmatchen inför rekordpublik och allt. Vi hade tillräckligt med lägen för att avgöra och jag själv missade en riktig kanonchans på en av årets få offensiva raider, men det var en sån kväll då måslyttet inte funkade. Men när man väl svalt förtretet kom glädjen över seriesegern och överskuggade allt annat. Samtidigt var det ett guld vi gjort oss förtjänta av genom hårt kollektivt arbete i toppmötena som föregick serieavslutningen och jag tror faktiskt jag var ännu mer uppslupen efter att vi besegrat guldkandidaterna GorgonZola och Zodiac.
Du tillhör ju de som varit med och vunnit Hoyzer Boyz båda seriesegrar 2008 samt 2012. Hur värderar du dessa jämfört med varandra?
– Det går inte att förneka att nyhetens behag gjorde det snäppet roligare att vinna första gången. Nu kände jag mig mer som en gammal ärrad veteran som gladdes extra mycket för de yngre spelarna som inte fått vara med och vinna med Hoyzer förut. Men 2008 var också lagets förvandling av en helt annan sort. Vi hade under de tre första åren legat i botten, under eller precis över nedflyttningsplats, på nåt vis ändå avancerat i systemet och plötsligt vann vi den tuffaste serie vi spelat i - det var otroligt! Men årets vinst är resultatet av den utveckling vi haft i laget sedan dess. Att vi satsat på att spela som ett lag med tydliga idéer, något som krävts för att vi ska kunna mäta oss mot bättre motstånd. Guldet blev på så vis ett kvitto på att vi tänkt rätt och att alla kan bli bättre fotbollsspelare sent i livet, genom personlig utveckling, men framför allt genom att stärka kollektivet, både i form av klubbkänsla och att spela in oss enligt en gemensam spelplan.
Varför tror du att Hoyzer Boyz vann serien?
– Att vi äntligen lyckades vi vinna täta matcher! Då inte spelet funkade fullt ut kunde vi bita ihop och kämpa oss till poäng på ren, rå vilja. Men som sagt – framför allt är vi ett bättre lag än någonsin tidigare, med bättre bredd, spets och balans. Det glädjande är att vi är det trots att stommen av laget är intakt. Visst har vi fått in några duktiga nyförvärv som kunnat göra skillnad, men framför allt har alla, färskingar som veteraner, blivit bättre och mer medvetna om den hoyzerska spelmodellen! Samtidigt kan vi fortfarande höja oss ännu mer, slipa på positionsspel, minimera misstag genom att bli säkrare på de enkla detaljerna, gnugga fasta situationer och bli bättre på att kommunicera. För detta krävs övning och ska jag sätta en punkt på önskelistan för framtiden är det att vi får till fler gemensamma träningar där alla i laget deltar. Det är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta utvecklas positivt.
Du har ju successivt de senaste säsongerna spelat in dig som back, från att ha varit en utpräglad mittfältare. Hur känner du kring din omskolning?
– Kanske är det lite typiskt, något som kommer med åldern, men vi har också haft ett stort underskott på backar och eftersom jag ändå var en relativt defensiv mittfältare kändes steget ganska naturligt. Men det är trots allt en stor omställning, ett annat tänk. Som back är ju första prio alltid att balansera defensiven och säkra hemåt. Därefter kan man ägna sig åt offensiva utflykter, vara kreativ i uppspelsfasen och försöka göra tekniskt avancerade nummer. Då jag spelade mittfält var det inte hela världen om man stötte bort sig eller tappade boll förutsatt att det fanns täckning bakom dig. Nu måste man vara smart på ett annat vis, vara följsam, tänka ännu mer på positionsspelet och djupledslöpande motståndare. Varje situation kräver ett ställningstagande om man ska stöta, dra på sig en frispark eller bara falla och täcka yta eller spelare. Det duger inte att bara titta boll och duktiga motståndare vet att utnyttja om du är ouppmärksam. Så visst har det vart svårare än jag först föreställde mig och jag har fortfarande mycket att jobba med där, men gillar att utvecklas och tänker jobba stenhårt för att bli bättre på alla vis!
Hur ser du på framtiden för Hoyzer Boyz och dig själv?
– Jag tror att det är viktigt att också fortsättningsvis sätta upp mål, både för sig själv och för laget. Det behöver inte nödvändigtvis vara sportsliga, men det ska vara sådana som stärker jaget, laget, klubbkänslan och som ger positiv återkoppling när man når resultat. Lite som i år! Ibland måste man påminna sig om varför man spelar fotboll, att det är en lagsport och att man aldrig kan underskatta kollektivets betydelse. Hoyzer ska fortsätta vara störst, bäst och snyggast, åtminstone inför oss själva - Hoyzer! Engagemanget för klubben är ovärderligt, det som tagit oss hit och det som för oss framåt. Det finns hur många klubbar som helst på alla nivåer som enbart bryr sig om att vara bäst på match, att värva spelskickliga halvproffs, men som skiter i allt runtomkring. Jag hoppas att vi inte blir ett av dem utan fortsätter värdera just vilja och engagemang högt. Sen är det såklart roligare att vinna matcher än att förlora dem, men inte på bekostnad av vad Hoyzer står för.
– Personligen vill jag såklart köra på så länge kroppen håller. Att komma tillbaks efter korsbandsskadan har egentligen bara gjort mig mer motiverad, men också fått mig att inte ta fotbollen för givet. Det har varit oerhört tufft, men också lärorikt. Jag har fått lära mig vissa saker på nytt, för benet är inte riktigt vad det en gång varit, men ibland är det bara bra att lägga gamla olater bakom sig. Och som sagt, jag tränar gärna för att bli bättre! Det tror jag också är nyckeln till att laget ska fortsätta utvecklas i en positiv riktning. Personligen älskar jag att träna med Hoyzer – det tillhör veckans höjdpunkter, oavsett om vi intervalltränar i backe eller spelar tvåmål. Hoyzer är fotboll, glädje och kamratskap och ska så förbli!
