Rannsakan efter säsongens andra förlust
Det sitter som en gräsfläck i själen, en unken smak i svalget. En väldigt olycklig, onödig och tung torsk i den viktiga toppmatchen mot San Marino. Allt vände på några ödesdigra minuter i andra halvlek, just som man trodde att Hoyzer Boyz kopplat greppet och gick för att utöka ledningen. Vad var det som hände?
Det var en märklig fotbollskväll. CSKA Moskva chockades av AIK och på Hökarängens grus kollapsade ett Hoyzer Boyz som fram till dess inte förlorat poäng i en tävlingsmatch på tio raka försök. Sist man kom hem tomhänt var efter att man inte lyckats spräcka nollan mot serieledarna GorgonZola 31 maj och förlorade med matchens enda mål.
I våras kämpade ett skadedrabbat Hoyzer till sig en tung 2-1-seger i hällregnet mot San Marino. Igår blev det en lika tung förlust mot just desamma. Spelarna var inte bara besvikna, utan nästintill chockade över det egna spelet, eller kanske brist på detsamma. Det var den sortens förlust som inte går att släppa i en handvändning.
Vad var det som fallerade? Många letade enkla svar. Någon krävde en syndabock man ville avfordra ett ”AVGÅ!” Hade den senaste tidens tuffa matchande och lite för enkla segrar i serie- och cupspel tagit ut sin rätt i form av en kombination av övermod och trötthet? Mättnad?
Eller var det frånvaron pga sjukdomar, skador, utlandsresor som vingklippte den annars så högtflygande Gamen? Faktum var att en handfull av spelarna igår såg frånvarande ut trots att de var på planen…
Det är svårt att finna mening i en så onödig näsbränna som gårdagens. Få, om någon, kan ha varit nöjd med sin egen eller lagets insats, inte minst med tanke på den totala kollapsen som vände matchen från en ganska stabil 1-0-ledning till 1-3 på några olyckliga minuter i mitten av andra halvlek.
Apropå skadesituationen var det mycket glädjande att se Ola Wiklander på plan igen, en comeback han fick kröna på bästa vis med ett mål och en framspelning. Trist att Per Levin tvingades kliva av med känningar i sitt dåliga knä. Och backlinjen var tämligen åderlåten då Mikael Edgren skadat knät och Anders Gunnarsson tvingats kasta in handduken med en förkylning i kroppen.
Samtidigt stod inte kvarvarande backparet Carlis Fridlund eller Björnar Berger riktigt att känna igen. Eller, med handen på hjärtat var det få som stod att känna igen. Inte minst laget som helhet. Och det var nog där det brast, i själva samspelet, lagmaskinen som är något av Hoyzers signum.
Det kändes sällan särskilt tryggt när Hoyzer väl höll i bollen. Man valde svåra spel, vilket ofta ledde till bolltapp och farliga omställningar, men slarvade också med det enkla. Rörelsen utan boll var stundtals under all kritik och detsamma gällde positions- och markeringsspel på ett par för matchen avgörande situationer.
Summa summarum var det väldigt mycket som inte stämde och ett påpassligt San Marino var inte sena att utnyttja detta. Trist nog var det en kanske nödvändig påminnelse om att Hoyzer måste komma upp i nivå för att kunna utmana om seriesegern i år. Nu föll man tillbaks i fjolårets synder om en bedrövlig lägstanivå med genomklappningar som följd, trots att man till synes behärskade matchen fram till dess.
Laget borde dock försöka skaka av sig nesan så snabbt som möjligt. Det gäller att studsa tillbaks på fötterna och inse att man fortfarande har allt i egna händer. Men för att det ska vara realistiskt att fortsätta drömma gulddrömmar måste man hitta tillbaks till det enkla grundspelet, inse att det inte alltid går att spela rakt framåt i djupled, att lita på varandra och ha tålamod nog att spela enligt en gemensamt uppsatt målsättning.
Sedan kan man redan till nästkommande ta med sig en bra slutforcering där man lyckades komma ur det chockartade tillståndet och för första gången i matchen spelade med hela laget över hela banan. Hade man haft ett par minuter till på sig hade det garanterat blivit åtminstone en poäng.
Fyra omgångar återstår och det skiljer bara en poäng upp till serieledande GorgonZola, blott målskillnad till tabelltvåorna Zodiac. Träningar och andra lagaktiviteter blir extra viktiga för att komma tillbaks i vinnarhålet, hitta spelet, sammanhållningen och den rätta mentaliteten som förhoppningsvis ger guldsmak när seriehösten summeras!
