Sagan om försäsongen
Benvärkens födelse
Som många vet så lyckades vi (Malå IF, reds anm.) ta oss upp till div 3 detta år, och som förväntat har man gått runt och varit nöjd över detta faktum. Med all rätt.
Man har till och med i all ledighet tänkt tanken att det ska bli kul att sätta igång att träna igen, riktigt köra slut på sig själv och känna sig ”levande” igen. Tanken har även slagit mig att i år då j-vlar är året då herr Stenlund inte ska behöva låna en markradar från Geo Science för att lokalisera var (och om) magmusklerna finns även hos mig. I år då ska jag inte efter de första försäsongsträningarna börja leta efter lyktstolpar att sparka smalbenet i så jag slipper all löpträning, jag ska inte fuska i minst 30 % av alla övningar bara för att mina hakor high fivar varandra vid varje rörelse…
Jag var som ni hör taggad på ett sätt som jag aldrig varit förut.
Så då kom dagen D, första träningen i sporthallen. Kom dit lite lätt andfådd eftersom jag cyklat ca 400 m, men kände mig fortfarande positivt laddad. Bytte om och vandrade in i sporthallen…
Såg nya coacherna Erik och Björn iordningställa en hinderbana, samtidigt som många av spelarna likt kossor på väg till slakten gick runt med flackande blickar och nervösa anletsdrag (var de äldre spelarna).
Det yngre gardet var exakt lika tröga som vanligt och tjoade och hoppade runt likt kalvar på grönbete, för i deras rosafluffiga värld så är ju försäsongsträning det bästa som finns .
Började träningen med lite uppvärmning, som Hinken höll i (eller Måns Möller som vi brukar kalla den lilla lustigkurren). Sedan fick vi göra några spänstövningar som fick mina ben att vilja göra som alla greker, nämligen att gå ut i strejk. Men faktiskt var mitt humör ovanligt bra fortfarande, kändes förstås jobbigt men på ett bra sätt.
Nästa punkt på dagordningen var dock hinderbanan, den bestod av 9-10 stationer med fokus på spänst och styrka. Vår nya assisterande coach Björn fick äran att gå igenom varje station, så var i alla fall tanken. Dock klarade inte Coach Erik av denna markanta minskning av fokus på just honom, så hux flux hoppade han in istället och tog över showen i jeans och fintröja. Men eftersom vi redan haft honom som tränare förut så blev ingen förvånad och heller ingen riktigt imponerad (speciellt) när han skulle brotta omkull Björn. Fick lite associationer av Helan och Halvan i denna brottningsmatch, tror faktiskt Erik en gång ramlade mellan sömmarna i gröna tjockmattan.
Hursomhelst så bildade vi par och jag fick Malås Martin Timell, alltså Pär Vänstedt, med mig. Vi valde att starta på en station där man skulle springa allt man kunde samtidigt som den andra skulle hålla emot så mycket som möjligt, alltså mjölksyreträning för benen som heter duga. Hade redan bestämt mig att jag skulle gå för fullt och verkligen kräma ur mig allt jag hade, tyvärr gjorde jag det också. Det tog cirka sju stationer innan jag fick tillbaka tron på att jag hade några ben kvar. Hade innan dess också nästan dräpt mig själv när jag skulle hoppa över några plintar. Patrik ville hoppa, men benen vägrade. Däremot min kamrat verkade oberörd av de olika övningarna, bland annat så hoppade han hopprep på en tjockmatta som att han var Mike Tyson, tror även att han körde den kända hopprepsramsan ”Fröken Klack, åt och drack nagellack, tills hon sprack”.
På brottningsstationen tänkte jag ta ut all aggression på Pär för hans nöjdhet, men tji där fick jag. Han rörde sig inte ur fläcken trots mina osportsliga försök att göra en Wänne och haka honom, samt trycka min armhåla i hans ansikte…
Men jag kan med stolthet säga att jag överlevde denna träning, och jag kan ärligt säga att när jag stod i duschen efteråt så var jag nöjd med mig själv, trots allt. Och det är väl det som är meningen med försäsongsträning ändå, tror jag i alla fall.
Låter jag för positiv, kanske jag är också. Men då ska ni veta att medans jag skriver detta sitter jag även och letar olika skador på google som jag kan skylla på nästa gång vi kör något jobbig. Dessutom ser lyktstolpen utanför dagis fin ut att sparka smalbenet i inför beep-testet som det ryktas om…
