Seger och serieledning för Hoyzer Boyz
Det var ett gladlynt och ovanligt manstarkt Hoyzer Boyz som slöt upp på Hökarängens grus. Självförtroendet var på topp efter cupsegern och stämningen därefter. Att det var seriepremiär för nye målvakten Johan Gravelius och premiär som utespelare för Anton Knopff var ingalunda något som kändes som problematiskt eller gavs några större funderingar.
När domaren blåste igång matchen var det faktiskt motståndarlaget Hönsängen IF som startade starkast. Det skall dock inflika att Hoyzer spelade med mycket rörlighet och bolltrillande som inte normalt hör till det klassiska grundspelet. Motståndarna förde ändå till viss del spelet och Hoyzer kom inte riktigt upp i banan några längre perioder. Hönsängen flyttade successivt upp allt mer i offensiven och gapet mellan backlinje och målvakt skulle snart vara stor, väldig stort. Efter 13 minuter spelade skulle detta straffa sig. Ett av Hönsängens försök att byta kant bröts påpassligt av John Hollingworth som stötte fram bollen snabbt till en vaken Klas Jonsson. Denna skyttekung gjorde enkelt bort sin back och kunde sedan med god tid förbereda sig på att runda målvakten och placera in bollen i öppet mål.
Strax därefter fick motståndarna vittja maskorna igen. Även denna gång var målet signerat Klas ”Frälsarn”Jonsson, framspelad av Anders Gunnarsson. Anders hittade inte någon att rulla på efter en kort inspark i höjd med eget straffområde, så efter en stunds febrilt letande såg han en djupledslöpande Klas och skickade en perfekt placerad långboll över motståndarbacklinjen som landade nästan rakt på foten, vilket Klas rullade retfullt in i målets högra hörn. Dessa två mål var väl genomförda och inget som skall föringas, men de tillkom på grund av en alltför optimistiskt hög backlinje hos Hönsängen. Mycket riktigt korrigerar de detta och resten av halvleken spelades utan några fler mål. I halvtidsvilan fanns det inte mycket att ändra på i Hoyzerlägret, utan små taktiska tips delades ut och några välförtjänta klappar på axlar gavs.
Andra halvlek började nästan rakt omvänt jämfört med den första. Hoyzer förde spelet och pressade högt upp i banan. Hönsängen hade rättat till sitt misstag med en alltför hög backlinje och övergick till att slå långa lycka-till-bollar mot deras två anfallare. Ibland fungerade det när hoyzerska backar med sedvanlig hybris klev upp ett steg för långt, och nye målvakten Johan Gravelius fick stajla med ett par rejäla parader och ett väldigt fint reflexarbete. Trots dessa mindre frekventa Hönsängschanser så hängde ett 3-0 i luften.
Men som så ofta när man nästan kritat ner ett mål framåt så kommer det ett i baken. Efter ett sällsynt Hönsängsanfall så tog Hoyzer ett oförsiktigt byte på den bortre kantspringaren, samtidigt som Hönsängen hade inspark på denna kant. Med ytan helt sopren kunde de avancera framåt leverera ett riktigt bra inlägg som kunde nickas in i mål bakom en chanslös hoyzermålvakt.
Det här målet fick två effekter; det gjorde Hoyzer lite mer nervöst, men fick samtidigt laget att tända till. Efter lite ställningskrig på mitten kunde man efter några minuter se att baklängesmålet var en engångsföreteelse. Efter ytterligare en av Hönsängens misslyckade chanspastejer upp mot den hoyzerska backlinjen kunde Mikael Ek avancera upp med bollen, slå en rak passning fram till Klas Jonsson som väntade och väntade. Bägge kanterna sprang och ropade på varsin sida att de ville ha bollen, men till slut insåg Klas det ingen av backarna i Hönsängen förstod; att han bara kunde vända sig om och slå in bollen bakom en chanslös målvakt.
Med det tredje målet var det lite luften ur för Hönsängen och spelet gick lite i stå fram tills några minuter innan slutsignalen, då Hönsängen gjorde en kraftansträngning för att nå en reducering. På en Hönsängenhörna kunde bollen slås på löpytan för Mikael Ek som efter lite trassel med en utrusande målvakt kunde servera en offensiv Anders Gunnarsson, som kunde chippa upp bolen till sig själv och nicka in 4-1 bollen i tom bur.
Några namn saknades i truppen: spelskicklige mittfältsmotorn Jacob Zocherman och backklippan Carlis Fridlund, för att nämna några. Det var nog tur för motståndarlaget för annars hade segersiffrorna runnit iväg ytterligare.
