Sorg i Hoyzer Boyz efter degraderingen
Efter en avslutande omgång som kastade spelare och supportrar till Svarta Gamens lag mellan hopp och förtvivlan stod det klart att Hoyzer Boyz sejour i fyran blev en kortvarig historia. Laget kom helt enkelt inte upp i den standard man borde kunnat förvänta sig sett till truppen och fjolårets succésäsong.
Mörker, sorg, skam och självrannsakan. En på det hela mycket svag fotbollssäsong är till ända för ett Hoyzer Boyz som aldrig riktigt kom igång. Den fruktade lagmaskinen som krönte fjolåret med såväl cup- som serieseger lyckades inte mer än korta stunder blixtra till med det spel laget besitter och med facit i hand kan man bara konstatera att det inte räckte till.
Inför tisdagens avslutande omgång var man mer eller mindre piskade att vinna mot Fiumelago. Av detta blev inte mycket. Efter en skaplig första halvlek slarvade man i andra och straffades med skitmål, som så många gånger förr denna säsong. 0-3 innebar att allt hopp stod till att de andra bottenlagen skulle torska, varav Kvarnen United med minst fyra mål.
Redan klara serieledarna Buddha BK såg till att det blev riktigt spännande och kunde i andra halvlek gå ifrån till 5-1 efter det ack så viktiga sista målet i matchens absoluta slutskede. Hoppet levde fortfarande för Hoyzer Boyz, som lade allt sitt hopp i händerna på redan klara fyrorna Ribba. Men jumbolaget inför slutomgången, Ta En Kaka Stefan, tog snabbt kommandot med en tvåmålsledning och visade att Ribbas dåliga matchform från föregående match inte var en engångsföreteelse.
Nervösa Hoyzersupportrar fick lite hopp då Ribba reducerade på straff i andra halvlek, men närmre än så kom de inte den trepoängare som skulle krävas för att rädda Hoyzer kvar i fyran. TEKS klättrade med bedriften förbi både Kvarnen, Hoyzer och San Marino. Ridå Hoyzer Boyz! I en serie där ett normalstarkt Hoyzer borde kunna spela ut bottentrion, spela jämnt med mittenlagen och utmana topplagen, landar man till sist under nedflyttningsstrecket, ett mål före jumbon Kvarnen United. Med den sämsta målskillnaden i klubbens nioåriga historia.
Alla Hoyzerspelare, och supportrar också för den delen, med någon sorts självaktning har haft tuffa dagar fulla med ångest och rannsakan. Har man inte det är det förstås värre – då är det bara dålig inställning. Sorgeperioder måste få ta tid för att läka men med detta kommer också frågorna. Och så måste såklart också ske, för hur kunde det gå såhär illa? Inte för att älta förödmjukelsen mer än nödvändigt, men det räcker med bortförklaringar och enkla ursäkter nu! För att kunna gå vidare och ta nya tag till nästa säsong med någon form av analys av vad som faktiskt gått fel, som lag, som spelare. Vad som hade kunnat göras bättre och vad som måste göras bättre till nästa säsong.
Även ett misslyckat resultat är ett resultat och som alltid är en analys på plats. Detta lämnar jag dock i händerna på lederstaben och spelarna, de som till syvende och sist ska ansvara för att återupprätta Svarta Gamens stukade stolthet. För är det något man bevisat förr är det den inre styrka, vilja och färdighet som Hoyzer besitter. Vi såg inte mycket av den i år, men nästa säsong reser sig åter den Svarta Gamen likt fågel Fenix. Redan på lördag är det dags för säsongsavslutning medelst öl och prisutdelning för årets prestationer.
