Tankar efter derbyfiaskot
Det var inget fel på inramningen när Hoyzer Boyz tog sig an Åsen FF; ett prestigemöte mellan träningspartners som känner varandra väl. Dessvärre var det Åsen som gjorde matchens enda mål och Svarta Gamen åkte därmed på första förlusten i serien.
Jag ska vara helt ärlig! Det har tagit emot att skriva det här referatet och när jag väl sätter mig och tittar på de rader som klottrades ner direkt efter matchen tar det emot igen. Det är uppförsbacke i Hoyzer för tillfället, men istället för att skriva svarta rubriker om formsvacka, kris och kollaps gör jag åtminstone ett kraftlöst försök till att hitta de bakomliggande orsakerna till tingens varande. Däremot är en förlust i ett derby alltid ett fiasko – därav rubriken!
Inför matchen hade man poängmässigt den bästa starten på en serie sedan guldsäsongen 2008. Där tar väl visserligen jämförelserna slut, men en bra start tenderar att ge energi i laget och föranleda att man kan spela mer avslappnat och fokuserat. Efter den snöpliga torsken mot Åsen FF är det dock tydligt att balansen i Hoyzer saknas och att oförmågan att skapa klara chanser, vilket märktes i 1-1-matchen mot Rangers, inte var en engångsföreteelse.
Innan jag kastar mig in i analys och rannsakan ska jag ge ett kort referat: Åsen börjar klart bäst och tvingar utmärkte Niclas Josefsson i Hoyzermålet till en räddning vid första stolpen. Dessvärre är det en markeringsmiss på en hörna som föranleder Åsens mål, där målgöraren tillåts smyga upp helt omarkerad vid bortre stolpen och enkelt kan sätta bollen i maskorna efter ett flackt inspel. Hoyzer Boyz grämer lite sig för det onödiga målet, men tar över alltmer. Dock har man liksom i förra matchen förtvivlat svårt på den sista fjärdedelen. Åsen har ofta bättre längd och får med mer folk i offensiven, men Hoyzers försvar är stabilt liksom Niclas Josefsson i målet.
Matchbilden förstärktes i andra halvlek där Hoyzer trummar på mot ett väl samlat Åsenförsvar. Men det offensiva spelet hackade betänkligt då det mest blev långbollar på en isolerad Ola Wiklander på topp, då mittfältet fick svårt att hänga med i anfallen. Hoyzer får långt mellan lagdelarna, börjar stressa och tappar linjerna i spelet helt. Svarta Gamens lag fortsätter dominera tack vare kamp, inställning och energi. Dock öppnar slutoffensiven för kontringar och Åsen har både en och två chanser som bara ska vara mål. För Hoyzers del blir det aldrig mer än halvfarligt, trots ett stort bollinnehav och att man i slutet lyfter upp hela laget. Domaren blåser av, 0-1 och gamnacke i Svarta Gamens lag.
Det är aldrig kul att förlora, värre att förlora ett derby och riktigt illa att anfallsspelet inte alls stämmer för tillfället. En del kan skyllas på marginaler och oflyt, men kanske är det också dags att sätta sig vid ritbordet och komma upp med några nya idéer för hur man ska få bättre flyt i offensiven. Jag vill ändå mena att det största problemet just nu tycks vara att laget inte följer den uppsatta taktiken för grundspelet. Huruvida man inte vill, inte kan eller inte orkar låter jag vara osagt, men det finns naturligtvis förklaringar till detta också.
En tydlig sådan är den katastrofala skadesituationen. Återigen tvingades Hoyzer Boyz ställa upp med ett nykomponerat lag. Det hänger naturligtvis inte heller på de inlånade spelarna eller de men liten eller ingen träningsnärvaro. Tvärtom stod de för mycket stabila insatser i derbyt. Däremot krävs det knappast en Sir Alex eller Kaiser Franz för att konstatera att det är svårt att spela taktiskt med ett lag som saknar spelvana tillsammans, som inte gnuggat situationer till tårar på träning och träningsmatcher. Johannesdals plan är så pass stor att det egentligen är omöjligt att hinna springa upp med hela laget i varje omställning. Man måste spela smart för att få med laget, både offensivt och defensivt.
Viljan är det inget fel på; Hoyzer kämpar och sliter, men gör enkla misstag både individuellt och som lag. Man väljer svåra bollar istället för enkla, slår dåliga passningar på en touch istället för att ta emot och slå en bra, behärskad till rätt adressat. Backlinje och mittfält verkar inte alls samspelta, mittfältet har svårt att lugna ner bollen då det behövs, löpa rätt eller avlasta anfallaren. Jag kan fortsätta, men det är inte poängen att rabbla vad som kan eller måste bli bättre.
Tyvärr är summan av detta att man saknar helhetsbilden och de sk linjerna i spelet. Två matcher där man inte skapat mycket till klara målchanser är inte ok och det kommer inte vara sista gången vi tvingas jaga ifatt ett underläge och hamna i situationen att försöka ta sig igenom ett lågt motståndarlag. Nu ska tilläggas att Åsen spelade smart, att de känner till hur Hoyzer vill spela, samt fick det för matchbilden helt avgörande första målet. De är trygga i sitt grundspel, springer mycket och är vassa i omställningarna. Det räckte denna gång för att slå Svarta Gamens förkämpar med matchens enda mål, gå upp i serieledningen och fortfarande inte ha släppt in ett enda mål.
För Hoyzer gäller det att ta med sig det som var bra, dvs viljan och kamplusten, och försöka hitta tillbaks till ett vägvinnande spel. Förhoppningsvis redan på onsdag då man ställs mot nästjumbon Panellinios Slim Boys, ett å ena sidan gyllene läge att få tillbaks självförtroendet, spelet och målskyttet, å andra sidan upplagt för underskattning, hjärnsläpp och en total kollaps. Hur som helst en match att se fram emot då Slim Boys alltid bjuder på god stämning och storpublik kring sina matcher. Låt oss hoppas att Hoyzer bjuder tillbaks med bättre spel och tre poäng!
