Under skinnet på "Pekfint"
Oskar Åström har blivit "Pekfint" med hela Kärleken. Åström handplockades av tidigare tränaren, Thomas Lindgren, inför säsongen 2010. Några år har förflutit, och Red har lyckats få en ytterst personlig intervju. Hur har han lyckats acklimatisera sig, har mentor Lovski tagit väl om honom.. och det viktigaste, saknar han fortfarande Östervik?
Oskar Åström gjorde sig först bekant med IF Centern under hösten 2009. Rudolf Sakac hade precis fått sparken av Bosse med bananerna Wilhelmsson och Thomas Lindgren hade tillsatts. Lindgren som tidigt insåg att laget behövde förstärkas med karaktär satte Åström högst upp på sin önskelista. Firma Willy-Broman tog fram stora bankboken och gjorde verklighet av Lindgrens dröm. Åströms träningsdebut skedde således inomhus i Stenstorpshallen. Iförd linne visade han tidigt att Oskar är en spelare att räkna med. Med spelförståelse, aggresivitet och vilja gjorde han kanonträning på kanonträning. Den andra Östervik-värvningen, Hans Mikael Axelsson, framstod i det läget som lillebror gentemot påläggskalven.
När våren annalkades förflyttades träningen utomhus och laget fick stifta bekantskap med en ny fint, och ett helt nytt lugn. Oskar Åström blev "Pekfint*". Bokstavligen
* Pekfint: Peka åt höger, slå passen åt vänster. En klassisk ytterbacksfint.
Nu har två år passerat sedan Pekfint syntes till för första gången uppe på Kärleken. Hur har det gått? Red träffade honom på Göstas Café ute i Steninge under tisdagsförmiddagen.
Hur trivs du med livet i Halmstad?
- Kanon. Jag har aldrig varit så bra på geografi, så när jag förstod att jag bodde i Västervik trodde jag att jag bodde på västkusten. Efter att jag flyttat hit har allt klarnat för mig.
Bosse Wilhelmsson gav tidigt Mikael slipsen Andersson i uppdrag att vara din mentor, hur känns det?
- Både och. Jag gillar Micke som människa, men på FIFA är han för dålig. Han väljer alltid att spela som Chelsea, och gör idel floffmål. Nu har han tydligen nött in en hörnvariant hemma på sofflocket. Hur jävla moget är det? Han är tidernas brunkare.
Hur känns dina två första år i Halmstad, rent fotbollsmässigt? Har du kommit in i den fysiskt krävande Halländska fotbollen?
- Jag visste ju att det skulle skilja sig mycket från hemma. Att spela aggresivt och smälla på har dock alltid varit mitt signum. Det är viktigt att behålla lugnet i alla sitationer som uppstår. Både på och vid sidan av planen.
Du har inte fått den speltid du förväntade dig när du skrev på, hur har det känts?
- Jobbigt såklart. Jag anser att jag är självskriven. Tyvärr har "Linkan" valt en annan spelartyp - i varje match. Men jag har dock ett par riktigt bra insatser i B-laget på min meritlista. Med bindeln på armen har jag hjälpt många av de lite yngre spelarna att snabbt komma in i gänget.
Vad tror du om den nye regissören, Ulf "Muffin" Sjölin?
- En nytändning. Med en rejäl försäsong i benen kommer jag aspirera på en startplats. Det känner jag på mig. Jag SMS:ade "Muffin" och sa att jag var forward. Det är där jag känner mig mest hemma. Efter Östervik då.
Mer frågor hann vi inte ställa. Åström hade redan satt i sig sin Kaffe Macchiato och var på väg därifrån. I linne, shorts och flip-flop skulle han jogga tillbaka mot stan.
- Tjillevipp, avslutade han.
