Vad är väl en premiär i England...
Säsongspremiären i Premier League hamnade i skymundan i helgen då söndagen även bjöd på omstart efter sommaruppehållet i Stockholmskorpen. Många frågor fanns inför matchen huruvida LEFT-spelarna hade lyckats behålla vårens form även under sommaren, då envisa rykten och en hel del bevis, pekat mot att träning inte varit nummer ett på prioriteringslistan över aktiviteter under sommarmånaderna. Trots nervositet, tvivel, mycket mat i magen och oförmåga att göra mål lyckades ändå serietvåan IFK LEFT
Att höstsäsongen varit efterlängtad gick inte att ta miste på hos LEFT-gänget, även om en viss nervositet lyste igenom hos ett flertal spelare. På tunnelbanan framkom flera förhoppningar om att motståndarna, AC Viola, gärna fick vara små, dåliga och långsamma, vilket senare inte helt visade sig stämma med realiteten. Matterazzi, som tog på sig den imaginära kaptensbindeln efter att Lindwert Jr meddelat sen ankomst och Lindwert d.ä. helt sonika tackat nej, personifierade en äkta lagkaptens mod genom att anlända till gröna linjens ändhållsplats långt före alla andra och detta dessutom med domarpengarna i fickan.
Två av sommarens tre nyförvärv fanns på plats, Johan Lannér och Henrik Agardh. Den sista del(d)en i Dellanaga-trion kunde tyvärr inte närvara pga spräckt sambo och sjukt revben, eller om det var tvärtom. Eftersom kriterierna för att få krita på för IFK LEFT oftast beror på vad man inte har lyckats med snarare än tvärtom så fanns viss skepsis mot vad dessa två skulle kunna tänkas bidra med. Addera en redan en osäker form hos laget efter en sommar fylld av öl, bärtz, ett par kalla och några pilsner och förhoppningarna kändes relativt låga. Detta uttrycktes tydligt av nr 55 Leijonhielm då den vid tillfället anlända truppen beskrevs som ”den sämsta någonsin”, mycket pga hans egen närvaro i kombination med Petes och Carroll-Hedlunds. En kollektiv suck drogs således när Björn ”Boll-Björn” Ohlsson (dock för dagen utan boll) och Pierre-med-Tallinn-strumporna Ferraud dök upp, två spelare som senare skulle visa sig spela huvudroller i matchen.
Trots en uppvärmning nästan helt utan boll tog LEFT taktpinnen i matchen omgående. AC Viola verkade noga ha studerat Chelseas berömda parkera-spelarbussen-framför-egna-målet-taktik mot Barcelona och gjorde således precis detta. Med ett gäng mer eller mindre robusta, men ändå ganska trevliga, spelare blev utrymmet trångt för LEFT att spräcka målnollan men trots diverse täckta avslut bibehölls tålamodet hos de orange-blå. När så alla trodde att LEFT skulle tilldömas straffspark efter en hård duell mellan LEFT-anfallare och motsåndarmålvakt valde domaren, som i övrigt även han var trevlig och önskade kapten Erasmie lycka till inför matchen, att göra tvärtom och ge målvakten frispark. Märkligt beslut, särskilt som nämnde rättskipare medgav att målvakten absolut inte var först på bollen, dock så var han - just det – målvakt, vilket i detta fall även innebar viss immunitet.
Målen skulle dock komma, och som de kom. Pierre, som förutom en att ha 84 blåvitrutiga skjortor även är känd för att ha ett knä av mindre hållbar modell, visade att det senare visst är lika stryktåligt som nämnda skjortor, när han på klassiskt korpen-manér gled in 1-0 efter fint förspel av nr 14 Ohlsson. Uddamålsledningen stod sig till halvtid, detta mycket på grund av strålande målvaktsarbete när övriga laget längtade efter halvtidsvilan. Keeper-Busse, som innan matchen lovat att inte kasta sig, fick göra just detta och sträcka ut ordentligt vid ett par tillfällen. Tur att man kan ändra sig.
I egenskap av att ha varit en av få som eventuellt kan ha tränat under sommaren fick Björn mycket speltid och tog hand om dirigentpinnen på ett utmärkt sätt som Xavi säkerligen brukade göra när han spelade 7-mannafotboll en gång i tiden för länge sedan under den spanska solen tillsammans med Puyol, som nog inte bytt frisyr sedan dess. Belöningen för ansvaret kom när han på bästa Romario-sätt fick sätta dit tvåan på fin-fin pass av nyanlände Lindwert d.y., som direkt vid anländandet uppvisade ett stort spelsug och hala skor. Även 3-0 var en smarrig delikatess. Ingen mindre än herr Leijonhielm fick äran att avsluta ett anfall som Krutov, Larionov och övriga borgar-ryssar hade varit stolta över. Glädjen hos Tjolle gick inte att ta miste på, förståeligt i och med att detta var säsongens, och därmed även karriärens, första mål i LEFT-tröjan.
När segern verkade solklar och slutet närmade sig återupprepade sig scenariot från första halvlek då de flesta utespelare valde att ”involvera” Busen i buren genom att tänka att anfall är bästa försvar. Detta stämmer dock inte helt när man inte innehar bollen och som en följd av detta kunde Viola kontra in 1-3 med några minuter kvar av matchen.
Riktigt nervöst blev det dock aldrig då motståndarna hjälper oss med 4-1 strax efter deras reducering. Målet kom till efter att Björns inläggspassning in i straffområdet hittat en Viola-spelare, som i sin tur, något omedvetet men ändock distinkt, hittade sin egen målvakt som lyckades fumla in bollen.
Kul att LEFT fortsätter på det inslagna vinnarspåret. Det ska synas att man spelar boll och det kommer Hedlund visa imorgon på Ernst&Young med sitt fina och klassiskt konstgräsknäsår (dagens ord). Läge för mörka byxor för vår jurist-anfallare.
Efter matchen konstaterades tre saker:
att det är mycket längre att åka hem från Hässelby Strand än till detsamma,
att ett av de enklaste sätten att vinna boll i vår serie är att helt enkelt avvakta tills motståndarna ger dig den,
samt att PSG har ett av världens bästa anfall. Samma PSG som senare samma kväll lyckades spela 1-1 hemma mot storlaget Ajaccio med festprissen Mutu i spetsen.
Matchens spelare
***
Björn Ohlsson – låg bakom mycket i anfallsväg och fick kröna insatsen med ett mål och två assist. Till nästa match riskerar han dock att behöva byta oftare ifall bara övriga mittfältare sköter kommande veckas träning rätt.
**
Erik Bustad – gjorde ett par grymma räddningar vid ställningen 1-0. Mål där och matchen kunde sett annorlunda ut. Troligtvis inte, men potentiellt.
*
Johan Lannér – debutanten visade bra driv i steget och vann mycket boll. Det senare kan enligt ovan nämnda tes bero på att han är bra på att avvakta, vilket alltså kan vara ett framgångsrecept även i kommande matcher. Spännande att se.
Målskyttar
Pierre Ferraud Norberg (1)
Björn Ohlsson (1)
Carl Leijonhielm (1)
Självmål (1)
Laguppställning
Målvakt
18. Erik Bustad
Backar
5. Mattias Erasmie
15. John Lindwert
17. Henrik Agardh
Mittfältare
4. Pierre Ferraud Norberg
10. Jonathan Lindwert
13. Peter Garhamn
14. Björn Ohlsson
22 Johan Lannér
55. Carl Leijonhielm
Anfallare
9. Erik Hedlund
20. Carl Ejmefors
Aktuell tabell
1. Lokomotiv Stockholm 7 7 0 0 21-2 21
2. IFK Left 7 6 0 1 38-10 18
3. Northfolk Legends FC 8 5 1 2 21-9 16
4. Blackeberg 7 4 0 3 18-20 12
5. Lokomotiv SJ 7 2 2 3 16-17 8
6. The Pänbänds 7 2 2 3 13-15 8
7. Lokomotiv Ådalen 7 2 0 5 10-21 6
8. AC Viola 7 1 1 514-20 4
9. BK Tåpaj 7 0 0 7 4-40 0
Stjärnligan
Björn Ohlsson (8)
Johan Holgersson (7)
Johannes Johansson (6)
Pierre Ferraud Norberg (3)
Eric Larsson (3)
Jonathan Lindwert (3)
Carl Ejmefors (2)
Erik Hedlund (2)
Erik Bustad (2)
Mattias Erasmie (1)
Peter Garhamn (1)
John Lindwert (1)
Karl Sievert (1)
Jakob Qvarnström (1)
Johan Lannér (1)
Skytteliga
Jonathan Lindwert (5)
Pierre Ferraud Norberg (5)
Björn Ohlsson (5)
Johan Holgersson (4)
Eric Larsson (4)
Johannes Johansson (3)
Carl Ejmefors (2)
Mattias Erasmie (2)
Karl Sievert (2)
Peter Garhamn (1)
Erik Hedlund (1)
John Lindwert (1)
Jacob Svärdell (1)
Carl Leijonhielm (1)
Kortliga
Mattias Erasmie gult kort (5 min)
Jonathan Lindwert gult kort (5 min)
