Premiärseger efter underläge 0-2!
Premiären mot tilltänkta toppkonkurrenten kunde inte slutat bättre. Mikael Malmgren nickade in segermålet med 30 sekunder kvar av matchen och den fantastiska upphämtningen var fullbordad!
I Paldiski Palaces premiärmatch utomhus stod serieledande Grabbarna Grus för motståndet. Grabbarna Grus som förra året ruskade om Moltex med en 9-0 seger och besegrade Palatset med 5-2 såg ut att vara på väg mot en komfortabel seger...
19.00 och domaren blåser igång matchen. På plan befinner sig endast 6 paldiskier som ängsligt och tafatt försöker lista ut vart de ska spela, hur de ska göra det och vad som kommer på tv till helgen.
I förvirringen av Diabatés och Savic sena ankomster lyckades laget med bedrövligt spel försätta sig i ett onödigt tvåmålsunderläge. Väl med fullt manskap på plan började det sakta men säkert se bättre ut, men frustrerade över det "orättvisa" läget gnällde man mycket på domaren, planen, bollen, vinden m.m. Att premiärmatchen var förstörd stod klart när Enebergs skott i första halvlek tar i stolpens insida och ut. Detta skulle inte bli Paldiskis dag. Eller?
I pausvilan meddelade Savic att han inte mådde så bra och Diabaté att han helst inte fortsatte p g a en ömmande ljumske läget såg nattsvart ut.
Men så kom reduceringen ganska tidigt i andra. Såklart var det fjolårets skyttekung som, framspelad av Kapten Malmgren, stänkte in 2-1 målet och helt plötsligt var det match igen.
Nu öste man på mot hemmamålet och krigade djuriskt för att nå den där underbara kvitteringen, som inna kändes så långt borta, men som nu var nära gång på gång.
Ribba, stolpe, räddning, sjuklig räddning, turlig räddning, räddning på mållinjen, rull längs mållinjen, ja alla de varianter man kan tänka sig hände framför hemmamålet, men bollen ville inte in.
Inte förrän Åkesson tog saken i egna händer. Efter en lång hörna fångade han upp bollen vid straffområdets utkant. Han tog sig närmre mål, fintade elegant bort sin försvarare och tunnlade målvakten ! ! 2-2 ! !
Palatsets press avtog för en stund och Grabbarna började bli intresserade av att lyfta upp spelet på nytt. Där bak fanns Savic och Lundqvist som turades om att vara ivägen för diverse anfallsförsök. Men detta ville Paldiski Palace mer än sina motståndare...
I den enorma önskan att få in ett segermål, vädjade man ständigt till domaren om frispark i de många krigarsituationer som uppstod på offensiv planhalva, varpå domaren svarade med att ta om inkast för att bollen inte låg still osv. Känslorna svallade. Det började kännas mer och mer som att något lag skulle gå härifrån med alla tre poäng och något lag med sura miner, och Paldiski Palace lyckades till slut hamna i rättvisans nåd.
Efter ett skott från Eneberg och litet tumult i straffområdet vräkte sig Malmgren Jr fram och med pannan via ribban gav han sitt lag ett historiskt mål!
Kaptenen om matchen.
Tre poäng till oss i en underlig kämparmatch. Här vände vi 0-2 underläge med tre vackra mål, kunde gjort minst det dubbla till och ändå vet vi alla att detta inte ens var i närheten av hur bra vi kan spela. Vi hade ju knappt något passningsspel? Jag längtar tills nästa match så vi redan där kan förbättra oss på visa punkter, men nu ska vi njuta över dessa poängen som faktiskt såg omöjliga ut redan efter en halvlek.
