Veckans handbollssnackisar
Den här veckan har handbollsskribenterna Elvira och Rasmus tagit sig an tre av de hetaste snackisarna i Handbollssverige och delat med sig av sina analyser och åsikter.
Damlandslaget spelar matcher på torsdag och lördag. Vad hoppas ni få se i dessa matcher? Finns det någon spelare ni är extra nyfikna på att följa?
Elvira: Jag tycker att det är extra kul att se lite yngre spelare bli uttagna till A-landslaget. Precis som för herrlandslaget tror jag att det är viktigt för framtidens damspelare att arbetas upp i landslaget tidigt, även om det till en början bara handlar om att vara uttagen till truppen och kanske få någon minut på planen i en landskamp. Därför håller jag tummarna lite extra för debutanterna Ofelia Shoai Hallberg och Thea Kylberg, samt Charité Mumbongo som jag hoppas snart kan etablera sig i landslagssammanhang lika fint som Tyra Axnér (från samma ålderskull) gjort.
Rasmus: Axnér har klämt ut precis allt ur det här laget. Han har maxat varenda droppe av det material han haft, men ändå har det inte räckt till en medalj. Kanske är det bara dags att inse att den här generationen saknar den sista, avgörande höjden. Man kan älta detaljer och marginaler hur mycket man vill, men i slutändan har de bästa lagen alltid varit bättre. Trots det går det inte att förneka vilket enormt jobb Axnér gjort – han har pressat laget till sin absoluta gräns.
Men nu, efter det senaste mästerskapets tillbakagång, är det helt rätt att börja fasa in en ny stomme. Dags att testa nytt blod, låta yngre spelare kliva fram och se vem som faktiskt har det som krävs. Det ska bli intressant att se om någon vågar ta för sig på riktigt eller om vi bara byter ut en mellangeneration mot en annan.
I framtida trupper blir det en lättnad att få tillbaka en spelare som Nina Koppang, och när Frida Rosell väl är skadefri vill jag verkligen se henne i landslaget. Någon måste ta steget upp – annars lär vi fortsätta att stirra på medaljstriden utifrån.
Ystad IF har nyligen säkrat seriesegern. Är de självklara favoriter till SM-guldet, eller vilken motståndare ser ni som deras största utmanare?
Elvira: Jag har svårt att se att något lag ska kunna stå emot Ystad sett över fem finalmatcher. Visst har de tappat ett par poäng under säsongen, och det finns säkert lag som kan skrälla i en eller två matcher, men jag tror inte att något lag kommer kunna vinna tre matcher mot Ystad i en slutspelsserie. De har spelare av högsta klass på samtliga offensiva positioner, och bakåt har de flesta lag problem med de skånska försvarsjättarna. Åker de på skador så finns det nya spelare att varva med och det finns en fin bredd i truppen med spelare av olika slag. Nu när de inte heller har något europaspel att bry sig om kan de fokusera helt på slutspelet, och jag tror att det räcker hela vägen. De lag som möjligen skulle kunna utmana om titeln vore kanske Kristianstad och Sävehof, men det blir nog för tungt.
Rasmus: Ingen har varit så solklara favoriter inför ett slutspel sedan IFK Kristianstad hade sina glansdagar. Skulle Ystad inte stå som mästare i maj vore det ett monumentalt misslyckande.
Om man tittar på utmanarna så är det spelmässigt HK Malmö som har störst chans att ställa till det. De har hittat en rytm, spelar med självförtroende och skulle absolut kunna skaka Ystad i en enstaka match. Men att de skulle slå dem tre gånger i en serie? Den blir tuff.
Sen har vi förstås två giganter i IFK Kristianstad och Sävehof – lag som Ystad förmodligen ser som sina största hot, trots att båda haft miserabla säsonger. De har spelarmaterialet, de har rutinen, men de har också sina största frågetecken på tränarbänken. Jag skulle bli extremt förvånad om inte Oscar Carlén dribblar bort både Ekman och Hallberg så grundligt i en slutspelsserie att de knappt hittar tillbaka till omklädningsrummet.
H65 vann Svenska Cupen förra helgen inför nästan tomma läktare i Alingsås, och även herrarnas Final 4 hade svagt publikintresse. Vad ser ni som Svenska Cupens framtid? Hur kan arrangemanget utvecklas för att skapa en större handbollsfest och locka fler åskådare?
Elvira:
Jag tror inte att upplägget med Final 4 fungerar som koncept i dagens Handbollssverige. Skillnaden mellan svenska Final 4 och det Final 4 som spelas i Champions League är att det andra är europeiskt, vilket innebär att handbollsfans från hela kontinenten samlas i Köln (herrarnas finalomgång) och Budapest (damernas) för en publikfest, även om laget de själva hejar på inte gått hela vägen. Final 4 i CL samlar och förenar tusentals handbollsfans varje år, oberoende av vilken klubbtillhörighet de har.
Men samtidigt krävs det en viss typ av fan för att åka hela vägen till Köln/Budapest när matcherna går lika bra att se hemma i TV-soffan. Det är helt enkelt inte någonting som vilket handbollsfan som helst gör. Jag ser på Svenska Cupens Final 4 på samma sätt; om du bor någon annanstans i landet (och kanske egentligen har annan handboll på gång under helgerna) så ska det mycket till för att du ska åka till Halmstad eller Alingsås över helgen. Visst är det en del supportrar till de kvalificerade lagen som åker dit, men om din klubbtillhörighet inte stämmer in med lagen som spelar är det inte jättemycket som motiverar till att åka långa vägar till hallen istället för att sitta hemma i soffan med chips och repriser på TVn.
Till Köln eller Budapest åker du för hela upplevelsen, men Final 4 i Sverige har långt kvar innan det är samma publikfest som i Europa.
Om jag nu måste föreslå en förändring för att behålla det nuvarande konceptet, så skulle det nog främst vara att placera arrangemanget i en större stad – ur ett själviskt perspektiv hade jag valt Stockholm, men Göteborg eller Malmö hade varit mer rimligt ur ett handbollsperspektiv – för att nå ut till en större publik, och sedan behålla det i samma stad under flera år för att skapa en kontinuitet. Man kanske till och med ska kombinera damernas och herrarnas finalomgång för att skapa ännu bättre tryck?
Rasmus: Oavsett vad Svensk handboll försöker sälja in, gör man det tyvärr uselt. Marknadsföringen inför finalhelgerna var nästintill obefintlig – och då tillhör jag ändå målgruppen.
Man borde ge något av de fyra finallagen möjligheten att arrangera finalhelgen. Det skulle ge gratis exponering och en mer naturlig hype kring evenemanget.
Och snälla, skrota shoot-outs. Det förstör hela upplevelsen och får allt att kännas som ett jippo.
