Krönika: Spelförstörande moment
Den senaste tiden har den mediala fokusen riktats österut i den ryska kontinentala ligan som ses som ett potentiellt hot mot vår Elitserie. Underligt är det då att man inte alls har belyst det största hotet trots att det i några säsonger fritt fått urholka den svenska hockeyn. Hotet kommer inifrån och består av den stränga bedömningsnivån som tillämpas hos domarna.
Det var lite väl många utvisningar idag, åt båda hållen. Luleå var lite för slarviga när det gällde skridskoåkningen samtidigt som domare Persson var väldigt petig. Jag är rädd att vi kommer se en liknande bedömningsnivå som vi sett de senaste säsongerna vilket på sikt kommer skada Elitserien som produkt för att tala i marknadseknomiska termer – det är ju väldigt populärt inom sporten i dessa dagar har jag märkt. Det talas om så kallade spelförstörande moment men jag kan inte se vad det är som är så förstörande när två spelare till exempel brottas med varandra utan att pucken är i närheten. Det påverkar knappast spelet så hur kan det vara spelförstörande? Jag kan heller inte se hur en utvisning som Jörgen Jönsson exempelvis åkte ut för idag kan vara värt epitetet ”förstörande”. Han drar Almtorp(?) lite i armen men Luleåspelaren kommer ändå loss med pucken under kontroll. En annan klassiker är hur domaren, på grund av den stränga bedömningsnivån, tvingas till att ta en interference, holding, hooking, eller vad tärningen nu visar, när två spelare kämpar om en lös puck och den ena ramlar för att den andra vinner närkampen. Låt killarna göra upp på isen för bövelen!
Faktum är att det som är det mest spelförstörande momentet i Elitserien idag är alla icke-utvisningar som domarna tvingas ta i ur och skur. Det tar bort kampmomentet i hockeyn och dödar spelet. Jag önskar att man kunde ge domarbasen med tillhörande hjärngäng matchstraff permanent för ”spelförstörande moment”.
De som försvarar den här så kallade nolltoleransen jämför alltid med NHL där man antas köra med liknande bedömningsnivå och logiken är att spelet i Sverige blir bättre, ”som i NHL”, när man inför liknande regeltolkningar. Jag kan ju börja med att ge min syn på spelet i NHL. Jag tycker inte att spelet är bättre där än i vår svenska liga. I NHL åker man upp och ner som i ett hockeyspel men man har också spelare av världsklass som gör individuella prestationer av högsta klass i en annars så tankelös liga. Spelet i Elitserien däremot är taktiskt och smart och det krävs lite tanke för att vara konstruktiv. Jag tror inte att jag har sett bättre klubbhockey än i Elitserien säsongen 04/05 då den svenska taktiska, smarta hockeyn kryddades med världsspelare. Då hade vi också en bedömningsnivå som var rimlig och spelet var vädligt underhållande samtidigt som spelarna fick göra upp själva.
Jag kan inte förstå det godtyckliga i hur hela den här nolltoleransen hux flux började tillämpas. Jag kan inte minnas att vi haft en lång diskussion i Sverige om hur spelet i elitserien varit så dåligt och tråkigt och hur man kommit fram till att det är alla spelförstörande moment som också varit roten till problemet. Jag minns själv Luleå Hockeys storhetstid under 90-talet och då snackar vi om hakningar och slag med klubba från helvetet. Trots det var spelet hur bra som helst. Spelare som Skuggan Nilsson eller Mika Nieminen, för att nämna några få, var så bra så de kunde faktiskt spela kreativ hockey på egen hand – utan domarens och domarbasens hjälp. Jag är övertygad om att de kreativa spelarna i dagens Elitserie är minst lika kapabla till att spela hockey på egen hand – utan att någon behöver rulla fram röda mattan åt dem.
Det talas om hotet från öster som riskerar att degradera vår anrika Elitserie till en dussinliga. Jag är själv inte så värst orolig för ett hot som helt och hållet står och faller med impusliva oligarker. Det kan komma en dag då det lika gärna visar sig mycket mer lukrativt att satsa på fotbollen och spel i Champions League och då faller den kontinentala ligan som ett korthus. Det potentiella hotet mot Elitserien kommer inte från öst utan inifrån i form av en fix idé. En idé om att alla spelförstörande moment, hur lite spelförstörande de än må vara, skall beivras med alla tillgängliga medel.
Det jag verkligen inte förstår är den totala medieskugga som råder över domarproblemet. Det verkar som att opinionsbildarna inom hockeyn har köpt snacket om hur Elitserien kommer likna NHL så länge domarna fortsätter att blåsa i pipan.
Fyrdomarsystem då? Huga! Inte så länge det ser ut som det gör nu. Tänk er vilken cirkus då fyra ögon manisk letar efter alla klubbor som försiktigt lättar från isen. Hemska tanke...
Faktum är att det som är det mest spelförstörande momentet i Elitserien idag är alla icke-utvisningar som domarna tvingas ta i ur och skur. Det tar bort kampmomentet i hockeyn och dödar spelet. Jag önskar att man kunde ge domarbasen med tillhörande hjärngäng matchstraff permanent för ”spelförstörande moment”.
De som försvarar den här så kallade nolltoleransen jämför alltid med NHL där man antas köra med liknande bedömningsnivå och logiken är att spelet i Sverige blir bättre, ”som i NHL”, när man inför liknande regeltolkningar. Jag kan ju börja med att ge min syn på spelet i NHL. Jag tycker inte att spelet är bättre där än i vår svenska liga. I NHL åker man upp och ner som i ett hockeyspel men man har också spelare av världsklass som gör individuella prestationer av högsta klass i en annars så tankelös liga. Spelet i Elitserien däremot är taktiskt och smart och det krävs lite tanke för att vara konstruktiv. Jag tror inte att jag har sett bättre klubbhockey än i Elitserien säsongen 04/05 då den svenska taktiska, smarta hockeyn kryddades med världsspelare. Då hade vi också en bedömningsnivå som var rimlig och spelet var vädligt underhållande samtidigt som spelarna fick göra upp själva.
Jag kan inte förstå det godtyckliga i hur hela den här nolltoleransen hux flux började tillämpas. Jag kan inte minnas att vi haft en lång diskussion i Sverige om hur spelet i elitserien varit så dåligt och tråkigt och hur man kommit fram till att det är alla spelförstörande moment som också varit roten till problemet. Jag minns själv Luleå Hockeys storhetstid under 90-talet och då snackar vi om hakningar och slag med klubba från helvetet. Trots det var spelet hur bra som helst. Spelare som Skuggan Nilsson eller Mika Nieminen, för att nämna några få, var så bra så de kunde faktiskt spela kreativ hockey på egen hand – utan domarens och domarbasens hjälp. Jag är övertygad om att de kreativa spelarna i dagens Elitserie är minst lika kapabla till att spela hockey på egen hand – utan att någon behöver rulla fram röda mattan åt dem.
Det talas om hotet från öster som riskerar att degradera vår anrika Elitserie till en dussinliga. Jag är själv inte så värst orolig för ett hot som helt och hållet står och faller med impusliva oligarker. Det kan komma en dag då det lika gärna visar sig mycket mer lukrativt att satsa på fotbollen och spel i Champions League och då faller den kontinentala ligan som ett korthus. Det potentiella hotet mot Elitserien kommer inte från öst utan inifrån i form av en fix idé. En idé om att alla spelförstörande moment, hur lite spelförstörande de än må vara, skall beivras med alla tillgängliga medel.
Det jag verkligen inte förstår är den totala medieskugga som råder över domarproblemet. Det verkar som att opinionsbildarna inom hockeyn har köpt snacket om hur Elitserien kommer likna NHL så länge domarna fortsätter att blåsa i pipan.
Fyrdomarsystem då? Huga! Inte så länge det ser ut som det gör nu. Tänk er vilken cirkus då fyra ögon manisk letar efter alla klubbor som försiktigt lättar från isen. Hemska tanke...
Markus Tervamäki 2008-09-22 22:55:00
