LuleåBloggen: Backspelet avgör
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Om Luleå ska lyckas slå Skellefteå i morgon, så måste man ändra på en viktig detalj som Skellefteå annars gör mycket bättre än Luleå.
Detta SAIK som imponerade storligen på mig i bortamatchen mot HV71 i lördags, en riktigt, riktigt gedigen insats, en ren uppvisning i hur man spelar på ledning mot bättre motstånd.
Den stora skillnaden mellan lagen är hur backarna agerar.
Skellefteås backar är mer delaktiga i spelet:
1. De stöter på mål, för att få passningar och hugga på returer. Kan kännas som att Luleås backar är alldeles för stationära på blå när vi anfaller, det ger liksom ingen dynamik i spelet.
2. När motståndaren vinner puck så står SAIK-backarna i regel kvar på blålinjen, och gör det svårt för motståndaren att spela ut pucken. Luleås backar släpper oftast blå direkt när Luleå tappar pucken i anfall, backar ner i mittzon och gör det väldigt lätt för motståndaren att få ut pucken, när de väl fått tag på den.
3. När motståndarna kommer med pucken genom mittzon ställer SAIK upp en mur med spelare på egna blå. Luleås spelare faller i motsvarande situation ner i nåt zick-zackmönster in i egen zon, och släpper hin håle över bron alldeles för lätt. Ofta glider motståndarna bara in i Luleås zon med kontroll på pucken, medan Luleå får dumpa, och åka ikapp med Skellefteåbacken ner mot kortsargen i motsvarande läge.
4. Snabba uppspel till spelare med fart. Sannolikt beror det på de tre ovan nämnda faktorerna att man upplever att SAIK:s uppspel går betydligt lättare än Luleås. Om backarna är mer med i matchen, så blir glappet mellan lagdelarna mindre, och man fungerar mer som en enhet. I Luleås fall är det ibland beklämmande att se hur länge backarna kladdar med pucken i egen zon, helt eller delvis beroende på att det inte finns någon att passa.
Såhär illa såg det inte ut med Luleås uppspel i början på säsongen. Sönderlästa?
En intressant detalj är ju ifall backarnas agerande att liksom ha hängslen och livrem och fega i alla lägen är Rograrnas direktiv?
Eller beror det på dåligt självförtroende att man inte vågar gå framåt? Ibland ser man ju dock en del planlösa stötbrytningar av våra backar i mittzon, där man verkligen riskerar att gå bort sig...
Hursomhelst är backspelet förstås oerhört viktigt i ishockey. Och tack vare att Skellefteå behärskar det så bra ligger man där man ligger i tabellen, inte för att man har en hel hög med vassa spelare, utan för att man använt resurserna på ett optimalt sätt hittills. Där ska "Säcken" ha cred, med sitt som jag utifrån upplever det, stabila ledarskap.
Luleå är däremot ett vassare lag, spelare för spelare, framförallt i offensiven.
Det gäller bara att spela så bra i övrigt, så att det är det är offensiven som blir avgörande.
Sen till den sista grejen inför i morgon, och det som är viktigast av allt:
Blir det ett gäng nasala Orcher mot Bumbibjörnarna, precis som det brukar vara?
Eller blir det en bunt Banjolirare mot en samling skadeskjutna Grizzlies?
Hoppas hursomhelst att båda lagen gör en bra match, och att Luleå äntligen lyckas belöna oss alla som åker E4 tur och retur i morgonkväll...
FORZA LULEÅ !!!
