Hammarby vann temposvag match mot Mörrum
Söndagseftermiddagens match mellan Hammarby och Mörrum blev en tämligen medioker historia, som dock hemmalaget till slut kunde vinna komfortabelt. Något riktigt imponerande spel lyckades inte Söderbamsingarna prestera mot SHA-jumbon.
Hammarby inledde lovande i matchupptakten och lyckades skapa två halvchanser redan i den första spelminuten. Först fick Ragnar Karlsson pucken till skänks av en GoIS:are i mittzon, dock utan att riktigt få till avslutet. I nästa spelsekvens avlossade Mattias Nilsson ett halvfarligt skott mot duktige Christoffer Nilstorp i Mörrumsmålet.
Sedan blev det dock mer tunnsått med chanserna. Bamsingarna lyckades inte hålla i gång farten, utan sjönk in i bortalagets tempo. Det passade naturligtvis Mörrum som handen i handsken. Föga överraskande kom blekingarna till Hovet med ambitionen att säkra hemåt och satsa på kontringar. Dessa förutsättningar medförde att matchen i ett ganska tidigt skede hamnade lite "i stå".
Efter 4.27 fick Hammarby sitt första läge att ta initiativet i matchen då Petter Henning - för övrigt en av bortalagets bästa denna eftermiddag - visades ut på två minuter. Hittills i seriespelet har Hammarbys power play-statistik varit smått bedrövlig, men nu lyckades laget åtminstone förpassa pucken i mål efter en tilltrasslad situation som inleddes med ett backskott av Joakim Lundberg. Målet dömdes dock bort eftersom Nilstorp blev alltför hårt attackerad av Hammarbyanfallarna, vilket var ett korrekt domslut.
Matchens första tio minuter spelades i ett lågt tempo, där hemmalaget hade ett visst grepp över händelserna. Så småningom började Mörrum lyfta upp spelet allt mer, inte minst sedan Henrik Nordlund blivit utvisad mitt i perioden. I power play skapade bortalaget ett visst tryck mot Heino-Lindbergh i Hammarbymålet. Stefan Sterner - som hyllades av de fåtaliga bortafansen med en egen banderoll - var ytterst nära att ge bortalaget ledningen, men hans rappa dragskott träffade klockrent i stolpen.
I samma ögonblick som den utvisade Nordlund hoppade in på isen lyckades Hammarby vända spelet, och kom i ett tre mot ett-läge. Nordlund åkte runt på vänsterkanten och skickade iskallt fram pucken till Johan Lindström som bara behövde raka in den från någon meters håll. Christoffer Nilstorp var helt chanslös. För Lindströms del var det premiärmålet i den gröna Hammarbytröjan.
De som hoppades att målet skulle bli en injektion blev dock besvikna. Hammarby kom, trots målet, inte riktigt i gång med vare sig skridskoåkning eller kombinationer. Mörrumsförsvaret sattes inte på några svårare prov, och bortalaget lyckades skapa några halvfarliga kontringar. Till slut gav det resultat. Knappt två minuter återstod då Jens Olsson i vänsterläge kunde valla in kvitteringen via Mattias Nilssons skridsko. Perioden slutade 1-1, vilket var rättvist. Hammarby fick dock i periodens sista minut en dubbelchans när först Johan Hägglund kastade sig fram mot ett halvöppet mål, men utan att riktigt träffa pucken. I sekvensen efteråt fick Johan Molin ett perfekt skottläge mitt i "slottet", men hans skott gick en halvmeter över ribban.
I den andra periodens upptakt slöt Bamsingarna åt sig ett tydligare grepp om matchen. Johan Ejdepalm skaffade sig på egen hand ett bra skottläge efter någon minut, men utan att lyckas passera drösen av spelare framför mål. Nästan lika farligt blev det när George Umunna styrde ett skott från Ville Söderlind. Ingen kunde därför säga annat än att rättvisa skipades när Ragnar Karlsson och Johan Lindström friställde Joakim Ohlsson, som distinkt tryckte in 2-1 till höger om Nilstorp. Även Ohlsson gjorde därmed sitt premiärmål i seniorsammanhang i Hammarby.
Det var en annan spelare ur det yngre gardet - nämligen Robert Kimby - som blev nästa bamsing att stiga fram. Mitt i andra perioden grävde han fram pucken nere till vänster i offensiv zon, därefter bröt han sig in framför mål och pillrade in den under en förgäves sprattlande Nilstorp. Visst jublade den tappra lilla Hammarbyklacken över Kimbys mål, men frågan är om inte jublet blev än större någon minut senare när speakern Marcus Ljungdahl förkunnade att Örebro SK hade vunnit fotbollsmatchen på Råsunda mot AIK. Bajenklacken sjöng av glädje, och "Gnaget åker ur i år!" ekade genom det ödsliga Hovet under någon minut.
Före Kimbys mål fick bortalaget chansen att spela fem mot tre, dock utan att skapa några riktigt heta lägen. När den först utvisade hammarbyiten kom ut till spel var det i stället Bamsingarna som skapade ett fint läge när Johan Hägglund serverade namnen Molin.
Tredje perioden blev något av en transportsträcka. Mörrum hade varken kraft eller förmåga att vända matchen, och Bamsingarna hade fortsatt svårt att få till sitt spel. Hemmafansen fick till slut se ett power play-mål då Daniel Holmström kunde raka in pucken efter fint förarbete av Johan Ejdepalm och Johan Lindström längs sargen.
I slutminuten chansade Mörrumscoachen Lars-Fredrik Nyström med att ta ut målvakten. Följden blev endast att Johan Lindström med sitt andra mål och sin fjärde poäng - kunde fastställa slutresultatet till 5-1 i öppet mål. Eftersom Lindström sköt från egen blålinje får han en guldstjärna för sitt prickskytte.
Sammantaget vann Hammarby matchen rättvist. Ändå återstår en hel del frågetecken vad beträffar lagets spel, som långa stunder gick på skruvar. Utan att göra supportrarna till Blekingelaget alltför besvikna är det bara att konstatera att deras spel knappast håller allsvensk klass. Från min horisont var det snarare bristerna hos bortalaget än förtjänsterna hos Bamsingarna som avgjorde denna match.
Visst fanns det flera hemmaspelare som gjorde en bra match. Ragnar Karlsson slet lika föredömligt som vanligt och Johan Lindström visade vägen med sina fyra poäng. De unga spelarna Joakim Ohlsson och Robert Kimby förtjänar ett omnämnande för att de steg fram med viktiga mål när matchen ännu stod och vägde. Christopher Heino-Lindbergh skötte sig också för det mesta med den äran. Det känns dock som om flera av de mer rutinerade spelarna - Johan Molin, Joakim Lundberg, Stefan Björk, Daniel Holmström och flera andra - kan bättre än vad de presterar just nu. Att de alla är mycket kapabla allsvenska spelare betvivlar jag inte, men jag hade förväntat mig att de skulle vara mer dominerande mot ett motstånd av Mörrums klass.
Vi får hoppas att "Bernie" Kaminski får i gång det snabba transatlantiska spel som annonserades på försäsongen. Farten i skridskoåkningen, kombinationerna, målskyttet och en del andra detaljer (främst power play-spelet) behöver förbättras markant om Hammarby skall bli det topplag som alla räknar med.
Det är rimligt att det tar lite tid att spela in många nya spelare i ett lag - i synnerhet som man dessutom har en ny tränare och ett nytt spelsystem. När det lossnar kan det bli riktigt bra, det vet vi som såg försäsongsmatcherna. I dag framstod dock Hammarby som ett halvskapligt allsvenskt lag, inte som en elitseriekandidat.
Om det finns skäl att kritisera laget, så blir sågningen total när det gäller publiken (och då menar jag inte de fåtaliga tappra själarna på Hovet). Som hammarbyare är det pinsamt att gång på gång behöva uppleva hur de egna supportrarna gör Hammarby IF och sig själva till åtlöje genom sin frånvaro. Smaka på publiksiffran: 297 betalande! Var är de supportrar som ibland kallas för "Sveriges bästa" när deras lag som bäst behöver dem? Att man år efter år måste ställa den frågan känns både trist och tungt.
