Rätt jämnt mot favoriterna
SSK bär favoritskapet i Allsvenskan denna säsong, vilket inte kan ha undgått någon. Men om dom verkligen vill ha ett lag att möta så är det kanske bra om dom tar bort lastbilen i spelargången så att även bortalaget har en chans att komma in på isen innan matchen börjar.
AIK såg i matchinledningen ut som statister när SSK satte fart. Matchbilden var i princip densamma som när Gnaget mötte Storhamar i Mästarcupen. Man hade helt enkelt glömt bort matchtiden, eller så var det den där lastbilen från ett stort företag i Södertälje som gjorde spelarna förvirrade. För skridskoåkningen, uppspelen, ja, allt var som bortblåst.
När det nu var uppförsbacke redan från första nedsläpp så behöver man inte, som Sami Pitkänen, bjuda SSK på passningar. Att lägga ut pucken enkelt blev helt plötsligt mycket svårt. Så helt sonika passar man helt enkelt motståndarna och ger dom gratischanser. Nu var Jonas Gustavsson, målvakt för kvällen, som tur var med på noterna.
Monir Kalgoum blev utvisad för en hakning cirka tre minuter in i perioden och SSK parkerade i AIK: s zon. Dom snurrade runt rätt friskt och André Persson kunde sätta 1-0 bakom Gustavsson som på något lustigt sätt (om man nu tycker att baklängesmål kan vara lustiga) får pucken under högerarmen och styr in eller knuffar in pucken själv i mål.
AIK: s spel blev något bättre in i perioden och Stefan Töyrä kunde göra sitt första mål i AIK-tröjan och därmed kvittera 1-1. Resten av perioden så var det mest SSK och en delikatess levererades av den före detta AIK-bekantingen Linus Videll. Videll kommer igenom på högerkanten och snurrar först bort Westerling och sedan var det mycket nära att även Gustavsson blev totalt överspelad. Nu reder Gustavsson ut situationen och vi klarar oss undan med 1-1 i första perioden.
Andra perioden börjar med en SSK-utvisning som AIK utnyttjar i powerplay med att göra 1-2 genom Tobias Tschöp som måste ha blivit utsedd till AIK: s bäste spelare för kvällen. Första bytet i powerplay ser alltid likadant ut. AIK ställer upp med fyra forwards och spelarna börjar hitta ett bra spel och det snurras friskt.
Efter första bytet i powerplay återgår man till en normal uppställning. Saknar fortfarande backskott, men det kommer förhoppningsvis.
När Kalgoum drar på sig sin tredje utvisning för kvällen så tar det bara cirka en minut innan SSK kan kvittera till 2-2 genom en retur som Gustavsson släpper rakt ut.
Tobias Tschöp såg riktigt spelsugen ut för kvällen och går på egen hand rakt igenom SSK: s försvar, men håller inte hela vägen och returen kan inte Daniel Bång ta hand om. Lars Hawerfors, Jonas Westerling är små ettriga spelare vilka gör det mycket svårt för SSK: s större backar. Det snurras friskt i SSK: s zon och AIK borde ha tagit ledningen med både ett och två mål. Men nu blev det i stället SSK som gör 3-2 på ett skott som knappt har styrfart men som Robert Carlsson i SSK får en touch på vilket gör att pucken sakta glider in bakom Gustavsson.
I slutet av perioden kan John Wikner sätta 3-3 bakom SSK: s målvakt Magnus Lindquist. Lindquist som i många år, har funnits sig i, att stå som dörröppnare i båset och se den ena efter den andra målvakten ta platsen som förstemålvakt. Denna säsong verkar det som det äntligen är Lindquist tur att få ta den platsen. Wikners mål vet jag egentligen inte hur det gick till, men tror att en Södertäljeback i all välmening ska rensa ut pucken och i stället gör han självmål vilket John Wikner får ta åt sig äran för.
Perioden som helhet går lika klart till AIK som den första perioden helt klart var SSK: s.
Tredje perioden hinner knappt börja innan Andreas Frisk åker ut för en fasthållning. Det tar sex sekunder för SSK att ta ledningen i matchen med 4-3. André Persson gör sitt andra mål för kvällen, vilket Gustavsson borde ha tagit. Han tappar mer eller mindre in pucken och hade inte sin bästa stund för kvällen. Överlag så kändes Jonas osäker i sitt agerande vilket inte är likt honom.
Fem minuter in i tredje är det Fred Wikners tur att sätta sig i utvisningsbåset för en hakning. Man kunde se den komma på långt håll när man byter i laget och Fred jagar tillbaka och på ett egentligen helt naturligt sätt sätter upp klubban mot armen på en SSK: are. Det är nolltolerans på detta så det är egentligen inget att diskutera, men, helt plötsligt så försvinner, höga klubbor, clipping och slashing. Ska man ta bort för spelförstörande så måste man även ta för nämnda saker. Men okej, tillbaka till SSK: s powerplay som resulterar i 5-3 efter cirka 1 minut av utvisningen. SSK spelar runt och Daniel Ljungkvist skickar iväg ett bra skott, vilket David Engblom försöker täcka men det är välplacerat i Gustavssons bortre hörn.
Nu är det inte bara SSK som gör mål i powerplay vilket är rätt skönt att se. AIK:s förstafemma i powerplay kan snurra rätt friskt dom också, vilket resulterar i att Stefan Gråhns, som spelfördelare hittar en öppnande pass till Frisk som direktpassar Jonathan Sjölund på blå och som skickar iväg pucken direkt, vilket resulterar i en reducering till 5-4.
AIK har små knep för sig under slutet av matchen vilket känns bra. Dels för att man kan se att det är coachning i båset och att man inte ger sig i första taget. Det laget presterade ikväll är väl godkänt om man bortser från första perioden. SSK behöver kliva upp ett antal kliv om dom ska stå pall för favorittrycket som hänger på deras axlar. Dels från alla så kallade experter och dels från i princip varenda tränare i Allsvenskan för att inte prata om deras egna supportrar.
Matchfakta
SSK – AIK: 5-4 (1-1, 2-2, 2-1)
1-0 André Persson, fem mot fyra
1-1 Stefan Töyrä (Joakim Millqvist)
1-2 Tobias Tschöp (David Engblom) fem mot fyra
2-2 #12 (Martin Thelander) fem mot fyra
3-2 Robert Carlsson (Daniel Josefsson, Johan Sjödell-Wiklander)
3-3 John Wikner
4-3 André Persson (Jörgen Bemström) fem mot fyra
5-3 Daniel Ljungkvist (Calle Steen)fem mot fyra
5-4 Jonathan Sjölund (Stefan Gråhns, Andreas Frisk) fem mot fyra
Domare: Peter Eriksson
