Krönika: Möten med SSK – klassiska drabbningar
Nu på onsdag 22/11 tar AIK emot SSK på Hovet. Gnaget har hittills blandat och gett den här säsongen, men nu är det dags att knyta näven och börja plocka trepoängare om laget ska ha en chans att nå kvalserien i vår.
Det har varit en minst sagt intensiv höst med kampen om SM-guld i fotboll som förstaalternativ för de flesta supportrar. Fotbollen borde egentligen ha gått i vinterdvala för året, men bonusspel i Royal League förlänger höstspelande till december månad. Klubbens övriga sektioner är dock mitt uppe i sina ordinarie seriespel och Innebandyn, Bandyn, Handbollen och Ishockeyn behöver vårt stöd minst lika mycket som Fotbollen, om inte mer. Det är hög tid för oss att bli den där extra spelaren även i dessa idrotter.
Nu på onsdag möter AIK alltså SSK på Hovet och vi som varit med ett tag minns de forna matcherna mot SSK som något alldeles extra. Under 80-talet kändes matcherna mot SSK som riktiga derbyn. När lagen möttes på Hovet hade SSK alltid med sig en rejäl klack och när vi gästade Scaniarinken i Södertälje fyllde vi näst intill alltid vår ståplatssektion till bristningsgränsen. Hatramsorna haglade mellan supporterskarorna och ibland övergick det hela till rejäla bråk utanför arenan.
Vi vill självklart inte ha tillbaka bråken och stöket kring matcherna, men visst vore det underbart med två rejäla klackar på Hovet som sporrade varandra att skrika ännu högre och sjunga ännu mer.
Några av matcherna mot SSK har en särskild plats i mitt, och många andra AIK:ares, minne. Jag tänker självklart på semifinalserien 1984 då SSK började med att slå oss på Hovet innan vi vände i två raka för att så småningom leka hem SM-guldet mot våra värsta rivaler. Den sista och avgörande semifinalen på Hovet var en ren uppvisning i ämnet klappklappspel och slutresultatet då, 11-1, talade sitt tydliga språk. Vad som hände när klubbarna möttes året därpå försöker jag förtränga än idag.
Lika ljust som minnet är av semifinalserien från 1984, lika mörkt är minnet av vårt senaste möte i Elitserien. AIK var näst intill tvunget att vinna i Scaniarinken för att ha en riktigt bra chans att fixa elitseriekontraktet och laget gjorde rent spelmässigt en av de bästa matcherna den säsongen. Trots ett rejält spelövertag vann dock SSK efter mängder av katastrofala domarmisstag. Jag kommer exempelvis aldrig glömma när Niklas Anger blev upphakad i fritt läge. SSK-spelaren hängde kvar i flera sekunder och till sist tvingades Anger dra sig ut mot sarghörnet. I samma veva valde SSK:aren att släppa klubban och slå ut med armarna. Klubban hängde kvar i Angers armhåla under bråkdelen av en sekund och herrn i svartvit randig tröja tog ut Anger för fasthållning av klubba.
På onsdag är det dags för revansch. Dels för den nesliga förlusten i Elitserien, men även för förlusten i nyrenoverade Scaniarinken tidigare i höstas. Det är som sagt dags för killarna i laget att börja plocka trepoängare nu och det är dags för oss AIK:are att börja följa mer än bara ett fotbollslag. Vi ses på Hovet!
