Krönika - Vad är det vi kräver?
Kikade runt på andra lags sidor och deras Silly season och läste detta;
”Rögle får flera chanser att ta steget upp i Elitserien. Man har en bra grund inför nästa säsong redan, men vilka stannar kvar, och vilka stannar inte kvar?”
Jaha, undrar ni vart i ligger vitsen med detta då? Jo, Rögle har fem spelare klara hittills. Det är bland annat (i mina ögon sett) Sveriges bäste back, Kenny Jönsson, men sen då?
AIK har hittills skrivit kontrakt med inte mindre än tretton spelare plus att Jimmy Danielsson hade ett år kvar på kontraktet. Det är inte vilka spelare som helst som stannat eller skrivit på igen för AIK. David Engblom som kommer att visa vägen igen och som enligt egen utsago vägrar lämna AIK efter denna mediokra säsong som var (för hans del) enligt David. Det är spelare som Monir Kalgoum, som gjorde en riktigt bra säsong innan oturen var framme och skadan ett faktum. Jonas Westerling, som inte behöver någon vidare presentation. Christian Sandberg, grym tekare och en spelare som vi vet kan göra grymma saker.
Daniel Bång framröstades till ”Bäste spelare” under säsongen. Tobias Tschöp som fick mer eller mindre halva säsongen spolierad på grund av att han inte kunde köra en ordentlig försäsongsträning men som kom igång ordentligt i slutet av säsongen. Mikael Zettergren, otroligt snabb på skridskorna och som får det lättare att komma in i gänget nu när han varit med ett tag. Tobias Ericsson, en junior som fick chansen redan förra säsongen och som är fysisk och med rätt träning så kommer han att utvecklas till något positivt.
Rasmus Ericsson, den enda spelaren utifrån så här långt som vi inte vet speciellt mycket om. Backarna lämnar jag därhän så länge.
Visst är det så att AIK:are kräver mycket och vi ska kräva. Självklart ska vi tillbaka till toppen men hur kräver vi, det undrar jag?
Det sågas hej vilt bland spelarna nu i stället för att verkligen ge spelarna chansen att visa vad dom går för. Vi kräver backar som inte finns (i alla fall inte i Sverige) som ska göra underverk. Men är det verkligen så enkelt? Det är så lätt att skylla på backar jämnt och ständigt, eller att skylla på en målvakt. Nog för att en målvakt kan göra tabbar men vilken utespelare gör inte det? En målvakt och backar får ta mycket mer skit än vad en forward får göra i största allmänhet.
Låt mig ta ett exempel. En forward (inga namn) dribblar i mittzon när AIK är på väg upp i ett anfall. Vad händer, jo, forwarden blir av med pucken och motståndarna vänder spelet direkt och kommer tre mot en, mål! Vems fel är detta egentligen? Den som fick ta smällen var backen, som inte kunde bryta och målvakten som inte tog den ”lätta” pucken. Men forwarden då som gör detta pojklagsmisstag? Han kommer undan med att han är en ”bra” spelare.
Det är så många misstag som görs i hockey oavsett om det är Elitseriespelare, NHL-spelare men det känns som att det är lättare att blunda för detta faktum än om det är en AIK:are som gör felet, då jädrans finns det ingen pardon.
Så mitt resonemang i och med detta är att de spelare som har skrivit på för nästa säsong är en grundstomme av spelare som mycket väl kan ta oss en bit på vägen.
Det är inte många lag som kommit så långt med att fylla laget som AIK har gjort hittills vilket borde ses som positivt. Och kan Rögle tro på sitt lag med fem spelare kontrakterade och där man förmodligen tappar tre av säsongens absolut bästa spelare, så ska väl vi AIK:are våga tro på vårt lag.
Jag vet att många saknar ”profiler” men ta bara Jonas Westerling som ett exempel, som förmodligen kan bli hur bra som helst. Är inte Jonas en spelarprofil värd namnet? Alla har varit barn i början, även Jämtin, Blomdahl, Hagos, Tärnström för att ta några exempel.
Tänk om, vi kunde få tillbaka spelare som (tar i för kung och fosterland nu) Dick Tärnström, Mattias Norström, Andreas Jämtin, Patrik Blomdahl, Yared Hagos, wow, vi skulle helt plötsligt vinna allt, eller? Spelare blir bra tillsammans med andra spelare. Det är ingen garanti att Tärnström skulle göra en toppsäsong i AIK. En spelare gör inget lag utan hockey är ett lagspel med eller utan profiler.
Björklöven har efter konstens alla regler lyckats att hänga kvar i kvalserien utan profiler. Det är spelet och sammansättningen utav laget som gjort deras framgångar denna säsong. Björklöven har inte (enligt mig) ett bättre lag än AIK. Däremot har dom haft en helt annan inställning som fått dom att vara där dom är nu.
Leksands återtåg (vilket i ordningen har jag glömt) har misslyckats kapitalt. Hur många spelare har dom inte i sitt lag som har mer lön än vad halva AIK har tillsammans?
Malmö med dessa ”profiler” som har överbetalda spelare som är på god väg att missa Elitserien. Är det dit vi är på väg?
Jag håller mig till att kräva att laget gör det dom ska i varje match i stället, oavsett profiler eller inte. Gör laget det dom ska mot bottenlag så kommer AIK att klara av att ta sig till kvalserien nästa säsong.
Våga tro på våra spelare och visa dom stödet så kommer detta bli bra till slut, kan man hoppas, bäst att tillägga.