Summering av säsongen 07/08
Det har knappast gått som förväntat. Säsongen inleddes med undantag ett mindre ras i Leksand (3-7) piggt i ett par hemmamatcher, först seger mot Bofors (6-4) och rena klappklapp spelet mot Björklöven (6-2), därefter en bonuspoäng tagen i Uppsala mot Almtuna (3-2 ef ). Det var länge sedan AIK klarade av bonus i seriesammanhang, ett gott tecken. Så långt hopp och framtidstro på laget.
Därefter kom en period med två tunga motståndare som ledde till två förluster Rögle (0-2) borta och Malmö hemma (3-5) före derbyt mot Hammarby där allt skulle ordna sig. Hammarby som redan blivit ett bottenlag utan seger, skulle vara en enkel match. Men spelet låste sig direkt mot ett Bajen som för dagen var riktigt heltänt och bara skulle besegra AIK denna dag och också lyckades (0-3). När AIK också förlorade matchen efter mot Huddinge (3-4) hemma, kom oron för hur detta kommer att sluta, igång på allvar. Det som tidigare mest varit mummel om tränarbyte började höras högre.
Men efter att AIK åkt till Västerås och faktiskt fått med sig bonuspoängen efter en oavgjord match med AIK-mål i förlängningen (2-1 ef) så dämpades de rösterna. Det kom en hemmamatch mot Växjö som förlorades knappt (1-2) efter en kämparinsats som inte räckte till och missnöjet blossade upp igen. Men när man sedan återigen vann i ett par matcher blev allt precis som vanligt, uppgång och fall om vartannat, man var ett mittenlag och skulle inte bli något topplag i år heller. De man besegrade var först Nyköping borta med (5-4) och sedan Borås hemma med (4-2). Detta med att inte alltid vara ett vinnande lag bekräftades när man åkte till Sundsvall och bara lyckades med oavgjort (1-1).
Det är så där hela säsongen varit, hopp och förtvivlan om vartannat, som en bergochdalbana med många oberäkneliga svängar. Denna bana fortsatte med först en vinst med bra spel på Hovet (4-1) mot Nybro och en ny dykning denna gång i Oskarshamn (2-4) som följdes av en höjdarmatch på Hovet med vinst (6-2) mot Almtuna.
Men sedan var glädjen slut för att långt tag när AIK skulle ut på en bortamatchturné som började i Leksand och fortsatte till Karlskoga för att avslutas i Umeå. Det blev triss i förluster mot Leksand (0-2) Bofors (3-4 ef) samt Björklöven (2-5). Denna förlustserie fortsatte, mot Rögle på Hovet (2-5) och sedan Malmö borta (0-4). Det var inte slut med det, sen kom revanschen mot Hammarby där AIK skulle visa att förlusten tidigare var en tillfällighet. Den matchen slutade med en ny förlust (2-3) och nu var det adjöss till Daniel Broberg som ansvarig för laget, nu skulle det bli nya tongångar i båset, nu med Rickard Franzén bredvid Anders Gozzi.
Det blev nästan seger med ändringen i tränarduon mot Huddinge på bortais med bonuspoäng siffrorna skrevs till (4-3 ef) och förlustraden var bruten trodde man. Växjö kom på besök till stora staden och åkte hem med en seger denna gång (1-4). Efter det kunde man äntligen vända förlusterna som gjort att man rasat i tabellen, man var nere på femtonde plats ett tag.
Nu blev det flera hemmamatcher på rad närmare bestämt tre stycken. Det var först Nyköping (4-2) sedan Sundsvall (6-0) och sist Västerås (4-2) som kom till Hovet och fick stryk av ett AIK som verkade vara på gång. Man flög upp några placeringar i serien och läget kändes lugnt ett tag. Att vinna tre gånger i följd kändes ovant, men gav hopp detta var man inte van vid.
Efter den segerraden åkte laget till Nybro och kom ner på jorden med en ny förlust (1-3) denna gång. Vi får veta att domarinsatsen denna match är under all kritik, medan Nybro-
spelare i stort kunde göra mycket blev AIK spelare utvisade utan vidare, men faktum kvarstår, alltså förlust.
Sedan två segrar igen, först Oskarshamn hemma (5-2) därefter ner till Borås för att spela en hängmatch efter ett tidigare ishaveri i Borås ishall som AIK vann med hela (5-0). När man nu fick förnyad energi av att AIK spelat bra och gjort flera mål i ett par matcher kom nya förluster. Att förlora mot Leksand (2-3) inför 5500 åskådare på Hovet efter bra spel, i en match med tifo, fest, och härlig stämning som hade nästan allt, är väl inte så mycket att säga om, det var matchen som följde också den på Hovet, som blev en riktig besvikelse, AIK vek ner sig totalt mot Bofors som åkte ifrån ett blekt och uddlöst AIK denna dag (0-3).
Nästa match var mot Almtuna som AIK vann efter en kämparinsats borta. (5-2) När så Björklöven dök upp som nästa motståndare på Hovet trodde man återigen att nu skulle norrlänningarna få, men inte, det var dags för en ny djupdykning (1-5) som inte bara varade en match. Motståndare nästa gång var Rögle borta och där blev förlusten (1-7) inte ens det räckte i förlustsviten som var denna gång, när Malmö kom till Hovet var det dags för nästa stjärnsmäll (3-6).
En AIK själ måste vara tapper för att orka med allt som händer, nästa match var bortaderby mot Hammarby och man befarade det värsta. Hammarby hade förlorat mot alla i serien utom mot just AIK, men denna gång var turen på vår sida och Hammarby fick stryk (4-2). Det lilla derbyt mot Huddinge på Hovet som kom veckan efter, slutade även det lyckligt för AIK (2-0).
Men även denna gång var lyckan efter några segrar kortvarig, för bortamatchen som följde gick till Västerås och där fick AIK en riktig hockeylektion (2-7) av ett lag som var först på pucken hela tiden och styrde och ställde nästan som de ville.
Hemma igen var det Växjö som kom på besök och faktiskt fick lämna ett poäng här i stan (2-2 ) slutade den bataljen. Nästa lag att spela mot AIK i huvudstaden var Borås som faktiskt återigen fick på nöten mot ett för dagen piggt AIK (6-4). Nu var det kamp om poängen i varje match, Bofors, Borås, AIK och Oskarshamn var lagen som kämpade om den attraktiva sjundeplatsen och playoff som hägrade.
AIK åkte till Nyköping för att ta in förlorade poäng för att ta upp kampen mot Bofors som hade klart grepp om denna facilitet. Men där kom årets katastrofmatch som slutade med brakförlust (1-7). Nu trodde alla att playoffchansen var borta men även den här gången kom laget tillbaka och var med in i det allra sista. Även om skammen efter den stora förlusten mot Nyköping satt i, och man åkte till Sundsvall för ännu en bortamatch som borde eller måste vinnas, så blev det tre poäng denna gång (3-2), poängen gick mycket AIKs väg i och med att de andra lagen som var med i kampen tappade viktiga poäng.
Då var man på Hovet igen för den allra sista hemmamatchen i grundserien denna säsong, mot Nybro som inte var något direkt hot längre när det gällde playoff platsen. Denna gång spelade laget ut på ett sett man inte sett maken till under hela säsongen, och det blev utdelning också (7-1) blev denna vinst och kampen om playoff levde. Den sista matchen i serien som var direkt avgörande för de fyra lagen, spelades borta mot Oskarshamn. Det skulle inte räcka med enbart seger där, utan det krävdes dessutom att Borås skulle förlora sin match mot Almtuna och att Bofors också skulle tappa poäng mot Sundsvall.
Och det gick som det brukade gå, AIK vek ner sig igen och förlorade nesligt. (2-6)
Så var denna säsong till enda, med att Gnaget är kvar där allt började, man skulle kunna säga ruta ett, och den eviga frågan, när kommer det att hända något som förändrar denna tråkiga situation.
Några saker att notera om säsongen, man måste vinna fler matcher än man förlorar och man borde göra fler mål än man släpper in, samt att man vinner inga matcher i utvisningsbåset.
Sedan smakar korven lite ljummet gummiaktigt, men är inte bättre på Råsunda, på Hovet kan man få en riktig öl till, på toa finns det papper på plats och tvål i behållarna och varmt vatten att tvätta sig med, allt detta saknas på nationalarenan. Alltså det är bättre på Hovet.
Nu tar silly season vid, efter midsommar börjar abstinensen efter hockey, och då börjar man hoppas igen. Men en AIK själ behöver tålamod, starkt hjärta och nerver av stål.
Nu väntar varmare tider med fotboll under ett halvår.
