Intryck från Finlandsturnén
AIK åkte som bekant på en liten hockeyresa till Finland helgen som gick. 2 matcher blev det. En vinst och en förlust blev det och totalt en andraplats i denna miniturnering som spelades mot de bästa lagen från finska andradivisionen
Matchdag 1.
AIK mötte värdlaget Kiekko Vantaa. Den sympatiske vaktmästaren som vi hämtade våra turneringsbiljetter av svarade gärna på lite frågor om finsk division-2 hockey. Vi fick beskedet att värdlaget skulle satsa på att komma bland de 4-5 främsta lagen i tabellen kommande säsong. Från och med denna säsong så har finnarna nämligen öppnat upp sin "elitserie" dvs SM-liiga för nykomlingar. Tidigare körde man enligt den principen som vissa av våra egna svenska elitserielag vill köra efter - ständgd liga (inga lag flyttas ned/upp). Troligtvis insåg man att man skulle begrava intresset för ishockeyn på längre sikt genom att vidhålla det seriesystemet så man åtgärdade smart nog till det bättre inför kommande säsong. Något för Hockeyligan här i Sverige att beakta kanske?
Hur som helst så fick vi reda på att de medverkande finska lagen i denna turnering tillhörde toppen av deras 2:a division. Koo-Koo skulle enligt uppgift ha satsat hårdast på att försöka ta sig upp till 1:a ligan redan nästa säsong. Laget förlorade sin första match i turneringen mot Jukurit som enligt samma informationskälla skulle vara det näst bästa laget i serien.
Värdlaget öppnade i högt tempo mot AIK. Själv hade jag aldrig tidigare sett hur ett finskt division-2 lag spelar så för mig blev det en ny bekantskap. Vantaa spelade i högt tempo, man forcheckade intensivt på varje del av isen och man var oerhört listiga och tekniska i sitt spel. Dessutom så var deras spelare medvetna om att de spelade mot svenskt motstånd vilket förmodligen höjde deras kamplystnad ytterligare. AIK tog dock ledningen genom Bång efter fint passningsspel som ledde till att nämnde spelare efter en målvaktsretur tämligen ostört kunde skicka in pucken i nättaket. Tyvärr så slarvade vår målskytt strax därefter i egen zon vilket Vantaa utnyttjade skoningslöst och vi fick konstatera 1:1. Finnarna fick en ordentlig motivationsinjektion av målet och gick upp till en tvåmålsledning till 3:1 varpå AIK visade upp en ny slags egenskap...nämligen att kunna kavla upp ärmarna och vända på resultatet. Korduner reducerade till 3:2 och Westerling kvitterade till 3 lika. AIK-supportrarna på läktaren började hoppas på ett ledningsmål men det blev istället värdlaget som återtog ledningen 4:3. Detta kändes som en dolkstöt i ryggen för AIK var riktigt på gång när man släppte in fjärde målet för dagen. Våra spelare lät sig dock inte demoraliseras utan kvitterade på nytt denna gång genom Patrik Bergström och när man nöjt konstaterade att laget gjort en helgjuten insats och oavgjort kändes som en seger så kom även segern som ett brev på posten: Tobias Eriksson tryckte in segerpucken!
Mycket stark insats av laget!
Matchdag 2.
Jukurit spelade i fula mörkblåa helställ med gulröda vikingaemblem på tröjorna och man fick helt klart avsmak för deras val av tröjfärger. Möjligtvis så hade dessa uppskattas i delar av Östermalm...
Jukurit hade domaren med sig redan från start. Jag lyckades räkna fram 5 st AIK-utvisningar på raken innan domaren bestämde sig för att plocka ut en från motståndarlaget. Spelmässigt så var Jukurit några klasser bättre än Vantaa och Fredrik Holmgren fick kapitulera när en Jukurit-back fick ladda stora bössan från blålinjen. Framför Fredrik stod nämligen en mörkblå spelare och skymde hela synfältet för vår målvakt så att skottet gick i mål var på intet sätt konstigt. AIK:s spel blev något sämre och Jukurit fick chansen på nytt och tog den 2:0. När sedan vårt lag fick powerplay så styrde Rasmus Ericsson vackert in reduceringen till 2:1 och det kändes som att en vänding inte skulle vara omöjlig. Domaren fortsatte dock att visa ut våra spelare som fick slita för att freda målet från ytterligare påhälsning men tyvärr var motståndaren motbjudande effektiva i målskyttet. 3:1 och 4:1 fick åtminstone mig att börja tvivla på att det skulle gå att vända på steken. Domsluten gick emot konstant men Jukurit tackade och tog emot. Domarinsatsen började kännas allmänt genant och jag övervägde faktiskt att lämna arenan för mitt eget välbefinnandes skull. Mina nerver började ta slut redan långt innan. Då fick AIK plötsligt ett powerplay (!) vilket jag personligen misstänker att de knappast hade fått om resultatet varit jämnare. Henrik Eriksson trycker vackert in reduceringen 2:4 på ett direktskott i slottet. Efter det började det fullkomligen sprudla av spelenergi i vårt lag. Det var inte längre en fråga om AIK skulle kvittera utan när. Österberg störtar in mot motståndarkassen och får en passning i perfekt ögonblick - 4:3. Strax innan slutsignalen så drar Andreas Jungbeck in ett mäktigt skott från blålinjen och resultatet är kvitterat. Makalöst starkt jobbat. Denna vilja och kompetens att kunna vända två matcher i rad fanns inte förra säsongen. Förutsättningarna saknades givetvis men spelarna har helt klart fått en nytändning under coachning av Melin/Franzén.
Inget sudden-death spel vidtog utan lagen fick lägga tre straffar var. Patrik Bergström gjorde mål genom en sk "Foppa" och lade in pucken i tom kasse vilket fick det gapiga finska spelarbåset knäpptyst. Tyvärr så satte Jukurit två straffar och AIK fick nöja sig med att ha utnyttjat en vilket gjorde det finska laget till segraren av Valtteri-Cup.
AIK behöver dock inte sörja över den uteblivna pokalen - man har övertygat spelmässigt!
