Bortamatch mot Oskarshamn och 1-6
Vad ska man säga en dag, när festen av att matchen direktsändes i TV förvandlades till en pinsam förnedring. Oskarshamn på en tionde plats i serien lekte med AIK och gjorde precis som de ville.
Jag trodde att detta år skulle vi slippa sådana pinsamheter, med de satsningar som gjorts. Proffsigt upplägg med riktig tränare och allt som skett. Men det verkar som det blir som vanligt igen.
Hur är det man säger, upp som en sol och ner som en pannkaka. Att man aldrig kan lita på laget. Heino som tog allt i Leksandsmatchen och krigade som ett lejon, var som ett såll på fredagskvällen och borde ha bytts ut. Nu var han inte ensam, backarna hjälpte inte till tillnärmelsevis som de gjorde i Leksandsmatchen. Forwards åkte skridsko en bit där ifrån, och var inte alls med.
Jag undrar om det inte är i huvudet på spelarna en sådan här dag sitter. Spelarna måste få träning i att det inte bara är på planen allt måste stämma. På resor, det finns förmodligen roliga resor och sådana som inte alls är roliga. Hemmamatcherna är säkert inte lika bekymmersamma. Mot Leksand var det inga problem med att få spelarna tända. Hemmamatch och ett kokande Isstadion som nästan höll på att svämma över av allt folk.
Men en tråkig resa till en bortamatch mot ett mindre attraktivt lag som tar flera timmar, är kanske ingenting att se fram emot. Det kanske är då man tänker, kanske inte alltid sådana tankar som lagledningen skulle vilja. När sen resan är händelselös med en massa dödtid som inte stimulerar på något sätt och man har slöat och sovit. Att sen plötsligt vakna och tända, både i huvudet och kroppen, piggna till fort, för att göra allt det där, som man vet skall göras före match.
Det kanske fungerar när man har varit med länge och vant sig vid vad som krävs. Jag tror att det är i den änden man behöver tänka mer, betydligt mer än tidigare. Jag tror att ingen alls tändning fanns i laget denna dag. Det var inte hockey som spelades av AIK, det påminde mer om allmänhetens åkning, en fredagskväll i Oskarshamn.
