Andra raka segern
AIK plockade sin andra raka seger i kvalserien. Laget fick det svårt mot Björklöven men Bäckström var lysande och räddade tre poäng till Gnaget.
AIK vann som bekant uppe i Umeå Arena igår kväll med 1-2. Laget har nu två raka segrar, är det en formtopp laget får till i rätt läge? Svaret får vi på söndag då det är tredje raka bortamatchen, då mot Timrå IK. De ser oslagbara ut även om de var ytterst nära att förlora mot Leksand.
Johansson och Sjögren skadade
Michael Johansson och Thomas Sjögren var båda borta på grund av skador. Den förstnämnde är opererad och borta resten av säsongen. Sjögren spelar förhoppningsvis redan på söndag mot Timrå IK.
Publiken och stämningen
Det var riktigt mycket folk på Lövens match mot Timrå och jag trodde faktiskt att intresset att se även det andra laget från elitserien skulle vara stort. 4.500 åskådare var inte imponerande över huvudtaget och inte stämningen från hemmaklacken heller. I en sådan här kompakt arena som Umeå Arena är borde det finns möjligheter att skapa mycket bättre stämning. Hemmapubliken var dock rätt aktiva i sina handklappningar när Löven-klacken höll igång. AIK-fansen var ett litet fåtal på uppåt ett tiotal på ståplats och samma till antalet på långsidorna som visade färg. Märkligt att det inte fanns fler svartgula på plats med tanke på Umeå som studentstad om inte annat.
AIK fick det svårt
AIK inledde matchen på ett övertygande sätt med en fart och tanke i spelet som överglänste ett Björklöven som hade stora problem att hänga med. AIK gjorde helt rättvist det första målet i matchen genom David Engblom som nu noterats för tre fullträffar i kvalserien. De två första kom i senaste matchen borta mot Boden. I de sista tio minuterna på perioden jämnade hemmalaget till spelfördelningen.
Med fem minuter kvar av den andra perioden ökar Andreas Pettersson på till 0-2. Det kändes riktigt bra, men välförtjänt kan jag knappast påstå att det var. AIK hade fått problem att få ut pucken ur zon långa stunder och laget uppträdde som så många gånger förr under säsongen i kaotiska situationer. Ytterst slarviga passningar och problem att lyfta upp spelet speglade matchbilden. AIKs tvåmålsledning var oerhört glädjande. Björklöven hade skapat chanser men inte med någon som helst tyngd och med Niklas Bäckström i målet kändes deras anfall helt ofarliga. Bortsett från AIKs mål hade laget två riktigt heta chanser i mittenperioden. Bästa läget fick en helt fristående André Mattsson som dock inte tog vara på möjligheten.
Att AIK spelade dåligt i andra perioden var ändå ingenting jämförbart med den tredje perioden. Det var pinsamt uselt spel från AIKs sida och man kan lätt förstå kommentarerna från Lövens skribent ”mest fantasilösa lag jag sett” och ”grislag” efter att ha skådat AIKs fall i den avslutande perioden. Det var helt enkelt grishockey från bortalagets del.
Nu är det i och för sig inte fel att spela fegt för att försvara sina tre poäng. Det tillhör spelets regler men det finns också gränser och AIK är utan tvekan inget lag som bör ägna någon tid på det då de är pinsamt dåliga på att spela försvarsinriktad hockey. Skulle de trummat på som i de tio första spelminuterna hade segern varit given, men märkligt nog kan laget inte vara på topp i 60 minuter utan blir oroliga och tappar allt vad spel heter. Björklövens farligheter blev fler till antalet och dessutom farliga. Reduceringen fick vänta till sjunde minuten och sedan var det nervöst för oss fåtaliga AIK-fans. AIK hade med 15 minuter spelade av sista perioden fått till 3 skott medan Löven bokstavligen krossade oss på isen.
AIK lyfte dock upp spelet och presterade lite offensivt under de sista minuterna men farligheterna bakåt var många och utan lysande målvaktsspel av Bäckström hade det blivit förlust.
För att sammanfatta matchen får vi AIK:are vara oerhört glada att det blev tre poäng. Det som avgjorde förutom Bäckström var att AIK hade tyngd i sina anfall medan hemmalaget såg mycket bleka och uddlösa ut i sina avslut i de två första perioderna. Bäste AIK:are utöver Bäckström var Niklas Anger som förde många av lagets anfall. I övrigt ett blekt AIK där de samtliga behöver höja sig till sina nivåer, de kan betydligt mer än de visade i fredags.
Svag domarinsats
Domare Patrik Sjöberg gjorde en mycket svag domarinsats. Jag brukar inte ha för vana att kommentera deras uppgift men nu är det befogat. Det dröjde nästintill 53 spelminuter innan han tog ut en hemmaspelare för första och enda gången. Han missade mängder av hakningar och andra otillåtna aktiviteter åt båda håll. AIK förlorade dock mest på den dåliga insatsen då de svartgula inte spelade anmärkningsvärt fulare än hemmaspelarna.
Hoppet lever
Som jag skrev efter matchen mot Leksand så tar AIK inte en av de två platserna till elitserien. Det var en hastig slutsats jag drog med blott tre omgångar spelade och retade av förklarliga skäl vissa supportrar. Det var dock mina tankar om laget då. Nu har laget tagit två raka segrar, men jag tror ändå laget inte når ändå fram. Matchen mot Löven förstärkte mina tankar då spelet var under all kritik långa stunder. Laget får inte bli så oroliga att de inte vågar spela offensivt utan bara i ren förtvivlan försöka slänga iväg puckarna från egen zon.
Vi har avgörandet i egna händer, vi har kvar att möta Timrå och Leksand och vinner vi de matcherna och de övriga är vi klara för elitseriespel även nästa säsong. Men då måste laget visa bättring, vi kommer med största sannolikheten inte ha den här turen och marginalerna på vår sida i samtliga fem matcher som återstår.
På söndag väntar som sagt Timrå. Det är en nyckelmatch av största betydelse där AIK-seger nästintill är ett måste.
