Tätt, tufft och målsnålt derby
Det var inte mycket till skönspel när årets första riktiga derby spelades i Stockholm. Storpubliken på 6332 åskådare bjöds dock på en tät drabbning med bra målvaktsspel och mycket kamp.
Stämningen på läktarna var på topp och under det avgörande straffdramat så kokade det nyrenoverade Hovet ordentligt.
Matchens enda mål kom i den tredje straffomgången då Andreas Jämtin stänkte in avgörandet. Dessförinnan hade, i tur och ordning, Kollar, Pettersson, Cannerheim, Beck och Paulsson missat sina straffar. Eller ska vi säga att målvakterna Persson och Klint räddade? Jag tycker nog det.
Målvaktsspelet var nämligen riktigt bra matchen igenom och under straffläggningen så fortsatte uppvisningen av kvällens bästa aktörer. Joakim Persson som var aningen tveksam under straffläggningen mot Huddinge visade prov på en helt annan följsamhet i förflyttningarna. En annan positiv skillnad gentemot matchen mot Huddinge var att Persson dessutom höll inne med returerna.
Precis som senast så blev det dock virrigt i AIK:s försvar vid ett flertal tillfällen. Backar och forwards föll alltför långt ner i zonen och Bajens större och starkare forwards kunde snurra ganska rejält i bland. Det såg ofta ut som att AIK:arna var både mindre och klenare än sina motståndare. Spelarna måste helt enkelt tuffa till sig lite i försvarsspelet, helst utan att dra på sig fler onödiga utvisningar.
Riktigt farligt blev det emellertid bara vid ett par gånger. Hammarby hade bland annat en ruggig träff i målramen under den första perioden. Dessutom dansade pucken tätt utanför stolparna vid ett par tillfällen.
Vad gäller AIK:s anfallsspel så finns det även där en hel del att förbättra. Pucken hamnade alltför ofta i sarghörnen och spelet i powerplay gick på tok för långsamt. Dessutom måste vi skjuta betydligt oftare om vi ska göra fler mål i fortsättningen. Att knappt få iväg ett enda skott på över en minuts spel i 5 mot 3 är helt enkelt bedrövligt. Tack och lov så var även Bajen riktigt usla i sina numerära överlägen.
Förutom Perssons målvaktsspel så visade flera av de yngre killarna framfötterna. Mattsson slet förtjänstfullt. Beck, Hynning och Jämtin vågade utmana vid flera tillfällen men kom tyvärr alltför sällan till riktiga avslut. Hagos snurrade runt, runt, runt med yra bajare men oftast utan att hitta rätt i passningsspelet.
Precis som i söndags så hade "gubbfemman" svårt att komma till. Gozzi jobbade visserligen hårt men fick tyvärr inte ut så mycket av det. Rosén fick ta emot mycket stryk i närkamperna utan att få med sig pucken. Salomatin kom inte alls till sin rätt och såg stundtals riktigt vilsen ut.
Summa sumarum så var det ingen riktigt välspelad match men dramatiken gick inte att klaga på. Båda lagen hade möjligheter att avgöra under ordinarie matchtid och intensiteten var väldigt hög. Matchens underhållningsvärde höjdes också tack vare att derbyt spelades på Hovet. Det var ett tag sedan det var derby där och det är alltid en speciell känsla när det sker, 6000 låter som mer än det dubbla.
Jag ser redan nu fram mot nästa derbydrabbning men innan dess så är det några omgångar. Nästa match för AIK är nu på fredag då Gnaget gästar Nyköping. Det lär bli betydligt tuffare än då lagen möttes i en träningsmatch tidigare i höstas och AIK gick av isen som segrare efter överlägsna 5-1.
