En mycket tung förlust för AIK
Skellefteå stod som segrare efter en tät och tuff match som spelades inför en stor publik. Båda lagen ligger ovanför strecket, men AIK hade behövt poäng för att öka avståndet bakåt.
Det var en bra och hård match som vi fick beskåda i fredags kväll när dom båda "AIK-lagen" möttes på Hovet. AIK startade matchen bra och ordnade ofta tryck nere i Skellefteås zon, men dom riktigt heta målchanserna uteblev. AIK saknar tyngd i sina anfall vilket istället brukar kompenseras med hög fart och bra rörelse.
Skellefteå är ett av dom bästa lagen i serien och det märktes, inte minst på grund av att norrlänningarna kunde hänga med i AIK:s skridskoåkning. Detta gjorde att AIK oftast blev kvar i hörnorna och cirklade runt, utan att komma in framför målet. Det är här man skulle vilja ha en spelare som gärna ställer sig framför målet och inte låter sig flyttas där ifrån.
Om man tar AIK:s andra kedja med Hagos, Hynning och Jämtin som exempel, speglar dom AIK:s brist i denna match. Det är inte många lag som kan stoppa dessa tre när dom sätter igång och snurra i anfallszonen. Men ett lag som Skellefteå styrde ut dom i hörnet och där drog dom fram som en tornado men kom aldrig fram mot mål och ställde dom sig där blev dom genast bortplockade av Skellefteås backar. Så när ett skott från kanten kom så fanns där ingen som högg på returen.
Första perioden slutade 0-0 där AIK hade spelet men Skellefteå stod för dom riktigt farliga chanserna. Skellefteås powerplay var något som jag tyckte imponerade.
Dom satte högt tempo på pucken genom precisa passningar och många platsbyten. Det var i powerplay som man också skapade dom riktigt farliga målchanserna. Jocke i AIK:s mål spelade strålande matchen igenom, vilket han så ofta skämmer bort oss med. AIK:s powerplay var klart bättre idag än vad dom visat i tidigare matcher. Det verkade som om Janne Huokko hade fått klara direktiv att skjuta vilket han också gjorde. Men även här saknades en spelare som kunde gå in och skymma och rafsa åt sig returerna.
AIK fick ändå en sådan start man önskade, när man efter bara 59 sekunder in i andra perioden gjorde 1-0. Efter tekning i Skellefteå-zonen gick pucken bak till David Bornhammar som åkte ner efter sargen för att sedan bryta in mot mål och skjuta ett dragskott under armen på Skellefteås målvakt. Ett mycket snyggt mål och guldstjärna till Bornhammar för att han vågade gå på avslut.
1-1 kom också i andra perioden, där Skellefteå vände spelet snabbt från egen zon och via pass från kanten kunde Fredrik Näsvall trycka in pucken bakom Joakim Persson i AIK:s mål. Fredrik Näsvall var en av dom spelare i motståndarlaget som utmärkte sig i matchen.
1-2 var inte helt rättvist för matchen men var även det ett snyggt mål som kom efter en snabb spelvändning av Skellefteå. Det hade varit ett långt byte för AIK-spelarna, som inte hann med när Skellefteå slog om till anfall.
När det sedan började närma sig slutet lyste orutinen igenom hos vissa Gnagare. Man slog bort många konstiga uppspel när paniken började sprida sig. Den unga kedjan med Hagos & Co blev allt mer griniga och provocerandes ständigt av Skellefteås spelare. Så istället för att koncentrera sig på spelet så hade hemmalaget fullt upp med att ge igen för alla tjuvnyp som dom fick.
AIK plockade sedan ut målvakten för att fixa en kvittering men lyckades tyvärr inte. När sedan slutsignalen gick såg man tydligt hur besvikna spelarna var. Vissa spelare stack direkt ut till omklädningsrummen efter dom tackat motspelarna och struntade i att tacka klacken, som stöttade laget hela matchen. En gång är ingen gång, men...
2232 personer hade tagit sig till Hovet denna fredag, vilket säkerligen gladde AIK-kassan. AIK-klacken tycker jag hade mer variation på sina sånger och sjöng hela matchen. Skellefteåanhängarna var klart mer till antalet och genom detta fick man en högre volym, men använde sig av samma ramsor hela tiden.
Domaren i matchen var Jan Hellström från Gävle som gjorde en bra match till att börja med. Men i tredje perioden när det blev grinigt så tappade han kontrollen och försökte kompensera detta genom utvisningar som bara han verkade se. Men det är klart att har man gått ner en serie så får man acceptera att kvaliteten på domarna sjunker.
AIK-spelare som ska nämnas lite närmare är Jocke Persson, André Mattsson och Mattias Beck. Mattsson har utvecklats flera steg från förra året och blandar i år tuffa tacklingar med bra uppspel och hårt arbete i egen zon. Han är otroligt nyttig för AIK när dom möter lag som har tyngre spelare och där närkamperna bli extra hårda.
