Berättelse från Kiruna
Vissa åker till Barcelona, Athen och Florens för att sola och kolla på fotboll. Andra åker till Kiruna för att stödja sitt hockeylag.
Lördag 09:00 klev jag på flygbussen till Arlanda och möttes av två svartgula. Hoppet om många gnagare i Kiruna växte för en stund men grusades när båda två klev av vid terminal 5 för att ta ett flyg till sydligare breddgrader.
Väl framme på Arlanda stöter jag på min medresenär och vi beger oss genast till baren. Efter att ha plockat på oss ett par öl nås vi av den för oss hemska nyheten att alkoholförsäljningen startar först kl 11. Mycket besvikna beger vi oss till Gate 41 där vi möts av en trevlig kvinna från SAS. Hon visar glatt upp sin AIK-nål och ger oss platser långt fram i planet för snabb och bra service.
Väl på planet (som delades med diverse handbollslag) fick vi äntligen köpa några kalla droppar och känslan av att vara på väg till en bortamatch fick magen att pirra ordentligt. Vid ankomsten i Kiruna hälsades vi hjärtligt välkomna av lokalbefolkningen, jag medger att det kändes ganska ovanligt. När vi satt oss i flygtaxin kliver Albert Svanberg in i bilen och självklart fick vi hopp om ett reportage om AIK.
Efter att ha checkat in på hotellet (Scandic så klart) begav vi oss till Järnvägsstationen för att möta upp ytterligare ett par tillresta gnagare. Tack och lov hann vi också med ett kort stopp på bolaget där vi införskaffade lokala delikatesser. Lokala delikatesser fanns det även på stadens pizzerior, eller vad sägs om en pizza med renkött?
Efter ombyte och en längre uppladdning gav vi oss ut på staden igen, den här gången för att kika lite på nattlivet. Självklart fanns Caffreys även i Kiruna och jag kan lova att ölen smakade lika bra där som i Solna. Tydligen finns det en kartellbildning i staden som bestämt att lokalbefolkningen går till vissa ställen vid vissa dagar och andra ställen andra dagar. Det fanns alltså inte så många ställen att välja på. Dagens huvudattraktion var discot och dansstället på Scandic. Väl inne på stället möts vi av vänliga ord och många klappar på axeln. Att delar av Wimans (ZTV) och Albert Svanberg också var där gjorde inte saken sämre. Samtliga vart klart imponerade av vårt engagemang men tyvärr hade ingen av dem tänkt göra ett reportage om vår stolta klubb. Natten blev ändå ganska lyckad då ytterligare 6 tillresta gnagare dök upp (4 galna typer kom med bil) för att festa loss.
Efter några timmars sömn och en stadig frukost begav sig 7 av oss till Kiirunavaara för ett besök i gruvan. På vägen dit mötte vi ännu en tillrest gnagare som lite vilsen precis hade stigit av tåget. Efter lite vägvisning fortsatte vi vår färd och frågan är om det inte var första gången som tillresta hockeysupportrar gjorde ett besök ca 300 meter under marken. Lite kusligt var det då vi kände oss lite väl nära Djurgården men det var också ganska så intressant och givande. Kul att vara lite seriös för en gång skull. Självklart lämnade vi kvar spår efter oss själva i form av en klubbnål på guidens jacka.
Tillbaka på hotellet möts vi av ytterligare 3 AIK:are som flugit upp tillsammans med laget och allt som allt var vi nu 14 tillresta AIK:are som gjort den långa resan upp för att se Gnaget spöa Teamet.
När vi intog hallen höll lagen på med sin uppvärmning på is men när spelarna i AIK hörde vår sång stannde all aktivitet av för ett tag. Det var en hel del förbryllade ansikten på isen även om många drog ordentligt på smilbanden i samband med vår ankomst.
Om själva matchen finns egentligen inte så mycket att säga. AIK var precis som i mötet på Hovet det klart bättre laget och det var klart närmare 1-10 än 2-7 även om Jocke Persson gjorde sitt bästa för att jämna ut sifrorna när han bokstavligen gav pucken til en motspelare. Jag antar att han ville ha lite mer att göra.
AIK:s powerplay fungerade ganska bra. Troligtvis berodde det på att man tog många avslut från alla vinklar och vrår men det berodde säkerligen också på att man ställde Engblom framför mål för att störa keepern. Bäst i Gnaget var powerplayfemman med Gozzi, Engblom, Gerhardsson, Huokko och Möllerstedt. Plus också till Rosén och Kumpulainen som båda var pigga i benen.
Det mest uppmärksammade under matchen var annars den ca 30 man starka AIK-klacken som stundtals tog ton ordentligt. För motståndet i klackmatchen stod en person med ett trumset. Jag kan försäkra er om att bajens 3 trumslagare inte hade haft en chans mot denna gigant. Ett proffskontrakt måste ligga nära till hands för det lät verkligen för jävla mycket.
Vid AIK:s samtliga mål kastades det självklart in råttor på isen. Medan funktionärer och spelare gärna hjälpte till att samla in råttorna och kastade upp dem på läktaren igen tröttnade domartrion efter 4 pytsar och fyllde sina fickor så gott det gick med dyrgriparna från Hovet. Råttorna blev därför ganska få till antalet efter den mer eller mindre roliga incidenten.
Efter matchen hyllades hjältarna som sig bör även om några av oss hade ganska bråttom till tåget för en lång hemsresa. Cirka 16 timmar på tåg är inte att leka med men vi 5 som gjorde sällskap på hemresan hade trevligt och det är alltid lätt att slå ihjäl dötid genom att prata om Gnaget. Några passade även på att gå på bio ombord på tåget och jag kan verkligen rekomendera färdsättet då det alltid finns saker att göra på ett tåg, framför allt på kvällen och natten. Klockan 11:00 på måndagen var vi åter hemma igen och längtan efter en ny tokresa fanns redan hos de flesta som åkte till Kiruna. Jag lovar att förberedelserna för nästa resa sätter igång så fort AIK säkrat en plats i Superallsvenskan efter jul och spelschemat är bestämt. Vad sägs om en tripp till Mora, Skellefteå eller Umeå strax efter nyår? För de som vill resa söderut och möta våren kanske Ängelholm känns mer angeläget.
Resan till Kiruna kommer jag att minnas med glädje under många år framöver. Jag vill därför rikta ett stort tack till alla er som gjorde resan och matchen oförglömlig. Stort tack till alla gnagare som följde med på resan, stort tack till de Kiruna-gnagare som slöt upp i hallen och ett stort tack också till lokalbefolkningen som tog emot oss så hjärtligt. Med värdar som er återvänder man gärna till Kiruna!
Det enda som var lite tråkigt med hela helgen är att det var så få som följde med. Nästa gång blir vi förhoppningsvis fler och då blir det ännu roligare att vara AIK:are på bortamatch. Ni som inte var med den här gången missade verkligen något!
Väl mött vart än AIK må spela.
Om någon vill se bildbevisen för att Gnagare verkligen är så tokiga att de åker till Kiruna för en seriematch rå rekomenderas ett besök på Trolleri.net där det finns gott om mer eller mindre roliga bilder.
