Heroiskt AIK föll
...på mållinjen. AIK kämpade, slet och gav ett mervärde i ett kokande Hovet samtidigt som Brynäs gjorde ett avgörande slumpmål fem sekunder från slutet.
Det som utspelade sig på Hovet denna afton går knappt att beskriva med ord. Man måste ha varit på plats för att känna den glädje samt den tomhet och besvikelse som matchen bjöd på.
AIK-klacken välkomnade spelarna med sång och tifo i form av mega-size flaggor samt overhead-flaggan. Innan nedsläpp tackades Stefan ”Myran” Gustavsson och Peter Gerhardsson för deras antal spelade matcher i klubbens färger. Dessutom hölls en tyst minut för en bortgången före detta spelare.
Den inledande perioden bjöd på få avblåsningar och ett spel som fördelades jämnt mellan lagen. Det var ett riktigt högt tempo med ett antal halvbra målchanser för så väl hemma- som bortalag. Den största farligheten skapade Gävlelaget en litet stund innan periodpausen men utmärkt agerande av Jocke Persson i målet gav en mållös första period. Rättvist, frågan var då om AIK skulle lyckas hålla sig kvar i matchen om matchens senare del skulle visa sig vara lika tempostark.
Brynäs fick en drömstart av mittenperioden. Björn Danielsson kunde assistera Jan Larsson till kvällens första mål. Gästernas mål följdes sedan upp med två tillfällen i numerärt underläge för de svartgula. AIK lyckades hålla undan och spelade riktigt bra. Halvvägs in i perioden tryckte Gnaget på rejält och en utdelning var att vänta. Publiken var lyrisk över spelet och den glöd spelarna visade upp. Trycket på Hovet från de 5000 besökarna lät som det mångdubbla och mitt i stormen och målchanserna för AIK gjorde Anders Jämtin mål. Hovet kokade redan innan målet och kvitteringen fick densamma att explodera i ett glädjerus. Man fick nästan för sig att detta inte var Kvalseriens andra omgång utan den sista och direkt avgörande för om AIK skulle ta klivet upp.
AIK fortsatte spela oerhört bra och var det klart bättre laget resten av perioden. Laget jagade en ledningspuck som tyvärr inte kom. Brynäs Peter Nylander fick två plus två minuter i slutskedet av andra perioden. AIK försökte och lyckades skapa tryck under sina numerära överlägen men marginalerna för att få in pucken i nätet var inte på rätt sida denna kväll.
Den tredje perioden inleddes med en man mer på isen, men AIK har inte haft någon lyckad utdelning tidigare i power play och det blev ingen ändring på det nu heller. Jan Huokko visade prov på sin skottförmåga ett flertal gånger men utan samma lycka som i Play Off-spelet.
AIK höll spelet uppe en bra bit in i sista perioden men när den närmade sig slutet såg man tydligt att spelarnas slit och kamplust tagit på krafterna. De gav aldrig upp och det var med glädje man såg den kampvilja som visades upp.
Med fem sekunder kvar av ordinarie speltid väntade många på läktarplats på förlängningen. I samma stund avlossades ett till synes ofarligt skott från mittzonen. Jocke Persson som under de 59 minuterna och 55 sekunder av matchens föregående del storspelat gjorde säsongens misstag. En alltför snarlik situation den Tommy Salo befann sig i för många år sedan utspelade sig för ett kort ögonblick. I samma stund infann sig en tomhet och det kändes som tiden för några sekunder stod stilla. Därefter reste sig flertalet och begav sig hemåt i chocktillstånd. Vi övriga stannade kvar, tänkte på vad små, små marginaler kan betyda och tackade sedan spelarna för den enorma offervilja de visade upp denna kväll.
Tommy Sjödin gjorde för övrigt målet fem minuter från slutet och gav Brynäs ett väldigt bra läge i den fortsatta kampen om de två Elitserieplatserna.
Jag tyckte mig höra 3800 när publiksiffran presenterades. 4870 står noterat på swehockey.se och det tror jag är en mer korrekt siffra. De närmare 5000 åskådarna skapade en underbar atmosfär och sittplats hängde med under stora delar av matchen. Det var bland den bästa stämningen som skapats på många år. Andreas Jämtin sade i andra periodpausen att det kändes som en extraspelare och man såg verkligen vad han menade med det. AIK lyfte sig med stämningen.
Laget gjorde en heroisk insats. Laget visade en kampvilja av sällan skådat slag. Därför kändes det extra tung att lämna Hovet utan inspelade poäng. Samtliga spelare borde tilldelas pluspoäng då alla gjorde riktigt bra ifrån sig. Jocke Persson blev matchens syndabock. Faktum är dock att han gjorde en oerhört bra match frånsett just det ögonblicket och visade prov på flera tv-räddningar. Andre Mattsson och Jan Huokko på backsidan samt Andreas Jämtin och Yared Hagos framåt var de bästa i mina ögon, men som sagt borde alla få beröm för denna match då spelarna föll med flaggan i topp.
Jag kan inte låta bli att jämföra hockeyns öde i Kvalserien med fotbollens i Champions League 1999. I första matchen på Råsunda mot Barcelona spelade en viss domare huvudrollen och dömde mål under kontroversiella former. Detsamma hände hockeylaget uppe i Skellefteå i första matchen. Båda tillfällena var kvitteringar och motståndarna avgjorde därefter i slutskedet. Andra matchen för fotbollslaget var på Wembley. AIK hade på övertid 1-1 och såg ut att få till ett oavgjort resultat då Arsenal gjorde två snabba mål och förlusten var ett snöpligt faktum. En likvärdig matchbild i slutskedet även på Hovet denna kväll.
Utan motgångar är det svårt att uppskatta framgångar. Likväl sägs det att motgångar gör en starkare, och det tvivlar jag inte på! Vi svartgula Gnagare har haft många motgångar, men vi som är med och stöttar laget i dessa kommer att glädjas mer när framgångarna sedan står på tur.
Bilder från matchen kommer senare under natten.
