Krönika: Elitserien nästa?
AIK:s uttalade mål är avancemang kommande säsong. Frågan är om det är rimligt och om en tvåårig planering verkligen håller i en sport som hockey.
Det är inte utan en viss oro man som supporter följer den ”löjliga säsongen” med stort intresse. Igår lämnade Andreas Jämtin klubben. För Jämtin (46p), två i den interna poängligan och lagets bäste målskytt, lockade HV71 och Elitseriespel mer än att försöka föra upp AIK till Elitserien på nytt. Dessförinnan hade Anders Gozzi lagt skridskorna på hyllan och kommer fortsättningsvis att ägna tiden som sportchef i klubben. I och med Gozzis avslutning på den aktiva karriären tappar laget även sin bäste poängplockare (51p) samt tekare. Två ytterst tunga förluster som blir minst sagt svåra att ersätta.
Även för unge Yared Hagos och meriterade Jan Huokko lockade Elitseriespel. Hagos (33p) placerade sig som fjärde bäste poängplockare i laget när säsongen summerades. Huokko (27p) blev lagets bäste poängmaskin i försvaret samt bäste målskytt i power play.
Det är fyra av de mest tongivande spelarna under den gångna säsongen med en total poängskörd som visar på 157 inspelade poäng. Det är svårt för allsvenska klubbar att värva bra spelare, och för AIK:s del är det knappast enklare än för övriga lag. Den dåliga ekonomin och det usla intresset bland supportrarna bidrar till en utebliven storsatsning. Det blir ingen lätt uppgift för sportchefen Anders Gozzi att ersätta sig själv av de övriga tre spelarna inför det utlovade återtåget till svensk hockeys finrum.
Det är i synnerhet glädjande att André Mattsson och Mattias Beck signerade nya kontrakt. Mattsson var enligt min mening lagets viktigaste spelare sett över hela säsongen. Beck visade stundtals upp mästerligt spelsinne och spelade ihop hela 38 poäng vilket resulterade i en tredje plats i poängligan. Det är även roligt att flera har förlängt sina kontrakt givetvis, men fortfarande är det oklart om de flesta stannar kvar.
Målvaktsposten ser på pappret ut att ha förbättrats. Reservmålvakten Henrik Tojkander lämnade laget och ersattes av Ola Nilsson från Vallentuna. En målvakt med Elitseriemeriter från Malmö IF.
På backsidan har två storväxta och fysiska spelare anslutit i form av Andreas Jungbeck från Troja/Ljungby samt David Printz som återvänder till Gnaget efter spel i vårt grannland Finland. Men de saknar den rutin och den skottprecision som Huokko har. Om Ola Möllerstedt skriver nytt kontrakt samtidigt som exempelvis en rutinerad spelare som Per-Anton Lundström återvänder skulle det genast se betydligt bättre ut på den defensiva fronten. Men frågan är om den sistnämnde vill ta klivet ner i seriesystemet.
Framåt ser det rent sagt skrämmande ut i dagsläget. Med förluster som Gozzi, Jämtin och Hagos behövs namnkunniga ersättare. Inget ont om nyförvärvet från Nacka, Dimitri Naumov, men att förvänta sig underverk av honom känns obefogat. Nyköpings tekniske poängkung Roger Jönsson förväntar jag mig dock en hel del av men faktum är några fler spelare av klass behövs om laget ska ta klivet upp.
Det är fortfarande oklart om Roger Rosén fortsätter i klubben. Likaså gäller Stefan ”Myran” Gustavsson framtid. Myran har tidigare uttalat sig om en vilja att fortsätta i klubben ytterligare en säsong. Tiden får utvisa om så blir fallet.
AIK har sedan degraderingen från Elitserien gång på gång uttalat sitt mål att ta klivet upp igen inom två år. Nu har första året gått, och det är knappast fel att påstå att laget gjorde riktigt bra ifrån sig. Men mål är till för att följas, AIK ska ta klivet upp till högsta serien kommande säsong. Det är det klubben försökt övertyga spelarna om. Övertygat supportrarna om, och övriga hockeysverige.
Uppfylls inte detta mål så är jag övertygad om att ett stort antal av oss trogna supportrar blir grymt besvikna. Hammarby har tidigare säsonger uttalat sig målmässigt om avancemang till Elitserien men de har aldrig uppfyllt målet och supportrarnas tro, hopp och drömmar raderades gång på gång. Inför årets säsong låg de lågt med målsättningen, överraskade och vann till sig en större publik än på länge. Det jag vill ha sagt är att mål som inte uppfylls får negativ effekt. Säkerligen på spelare men i synnerhet på oss supportrar som känner oss svikna. För ett par, tre år sedan hette det ”om två år ska vi ta hem guldet”. Den finska satsningen gav sämsta möjliga resultat och nedflyttningen blev ett faktum. Jag hoppas verkligen att det nuvarande målet uppfylls, annars blir det troligtvis ett rejält bakslag.
En hög spelaromsättning brukar inte direkt gynna något lag som söker framgång, tvärtom. Att tappa de bästa poängplockarna och ersätta dem kräver fingerkänsla från Gozzi som sportchef och dessutom tålamod och hårt arbeta av tränarduon.
Att satsa långsiktigt i ett lag som deltar i det svenska hockeysystemet med dess utformning och regler för övergångar – det är ett vågat spel. Om inte dumdristigt. Först och främst, se bara på systemets utformning och börja jämföra. Det krävs oerhört mycket av ett allsvenskt lag för att lyckas avancera ända till Elitserien. Man måste tillhöra topplagen i det allsvenska spelet, därefter detsamma i Superallsvenskan alternativt vinna Play-off spelet för att därefter även tillhöra något av de två främsta lagen i Kvalserien. Laget måste hålla en hög och jämn nivå under exakt hela säsongen för att lyckas, en formsvacka kan rasera drömmarna lika lätt som vinden blåser ner ett korthus. Ta bort Elitseriens derbygrupper, utöka den med två lag. Gör en markant förändring av allsvenskan till en enda rak serie med 10-16 deltagande lag. Färre lag i näst högsta serien skulle både öka spelkvalitén och publikintresset. Dessutom borde möjligheterna till avancemang förenklas till likhet med fotbollens där ett par lag tar klivet upp direkt samtidigt som ytterligare ett par lag får kvala upp.
Det är dessutom inte gynnsamt att satsa långsiktigt på grund av reglerna för övergångar. Summorna vid övergångar är pinsamt låga både vad det gäller övergångar mellan svenska klubbar och till Europa och Amerika. I fotboll överlever klubbarna tack vare intäkterna av spelarförsäljningar till Europeiska topplag. Den möjligheten har inte hockeylagen och därför försvinner framgångsrika unga talanger utan att klubbarna som utvecklat dem får en värdig ersättning.
Två år kanske inte ses som en långsiktig satsning av vissa. Men enligt mig är det ett faktum med dagens upplägg och förutsättningarna för klubbarna från säsong till säsong är av markant skillnad. Det är inte svårt att förstå varför några av Sveriges största klubbar inte vill utveckla egna spelare. Det är ju enbart att plocka de spelare man vill ha från de allsvenska klubbarna för en struntsumma!
Vakna hockey-Sverige – ändra spelreglerna!
