Reseskildring från England del 1
Några trogna gnagare följde hockeylagets äventyr på de brittiska öarna. Här följer en subjektiv skildring från en av dessa supportrar.
Fredag
Väckarklockan ringer redan klockan 02:00. I vanliga fall hade man blivit vansinnig om något sådant inträffat men just den här gången blir man bara glad och uppspelt. Det är dags att åka till England för att följa AIK-hockey. Förväntansfullt packar man ner det sista i väskan för att traska iväg mot nattbussen. Hur ofta händer det att man tar nattbussen in till Stockholm?
Väl framme på Klarabergsviadukten träffar jag ressällskapet, två storvuxna män i sina bästa dagar och med hjärtat på rätt ställe. Efter ca 80 minuter i buss är det dags att checka in på Skavsta. Det märks direkt att säkerheten höjts sedan den 11:e september 2000. Efter att ha suttit som på nålar och väntat på att få borda planet är det äntligen dags att lyfta. Väl i luften beställs den första ölen, det skulle visa sig bli långt ifrån den sista under den här resan.
På planet diskuteras förlusten mot Cardiff. Informationen från den matchen hade varit minst sagt bristfällig men väl medveten om såväl skottstatistik som slutresultat kunde vi ändå dra några vilda gissningar. Landningen var den värsta som undertecknad varit med om och väl uppe i ankomsthallen möts man av polis utrustad med K-pist. Inte rätt läge att skandera AIK direkt.
På tåget från Stanstead till Liverpool Street kör trollkarlen från Trånkan (även känd som sympatisör av Drevvikenpartiet) ett par korttrick. Resan går fort och man är snart inne i Londons stadskärna. Efter att ha checkat in på ett förvånansvärt fräscht London-hotell är det dags att ge sig ut på stan. Pizza Hut blir dagens första stopp och några affärsbesök senare är det dags för en Pub vid Leicester Square. Kvällen slutar dock tidigt då den gångna nattens uteblivna sömn gör sig påmind. Det gäller ju dessutom att komma upp i tid för att åka till Nottingham dagen efter.
