Reseskildring från England del 2
Fortsättning.
Lördag
Efter en god natts sömn och en hyfsad kontinental frukost beger vi oss till S:t Pancras tågstation. På tåget får vi åter dra lärdom av trollkarlens kunskaper då vi snabbt lär oss ett nytt kortspel. På tåget finns en hel del Luton-supportrar på väg till Nottingham för mötet med Notts County. De tre AIK-tröjorna går dock ingen obemärkt förbi men ingen vågar fråga vad tusan vi gjorde där.
Väl framme i Nottingham beger vi oss snabbt till vårt hotell. Park Plaza låter mycket bra och faktum är att det var än bättre än vad namnet gav sken av. Väl på hotellet möter vi de fem trogna AIK:are som lämnade Stockholm redan under torsdagen för att hinna se matchen mot Cardiff. Efter att ha lyssnat på deras minst sagt skrämmande historier (inget som passar på den här hemsidan) checkar vi in och byter om. Tiden är lite knapp och vi beger oss så fort som möjligt mot Meadow Lane för att hinna titta på lite fotboll innan hockeyn. På vägen dit möter vi Roger Jönsson, Roger Rosén och Ola Nilsson som genast springer fram och hälsar på det underliga sällskapet. Det är nog inte ofta som åtta riktigt storvuxna karlar glider omkring i hockeytröjor i Nottingham.
Efter några foton drar vi vidare mot fotbollsarenan. I höjd med tågstationen stöter vi på ytterligare en AIK:are som kommit för att se Gnaget spöa pantrarna från Sherwood-skogen. På vägen mot arenan får vi reda på att Notts County är i en rejäl ekonomisk knipa och £250.000 måste samlas in under de närmaste 24 timmarna om världens äldsta fotbollsklubb skall överleva en omgång till. Detta faktum visar sig tilldra åskådare från hela England då ett myller av folk med tröjor från Portsmouth, Liverpool, WBA och Leicester drar omkring utanför arenan. De storvuxna gnagarna drar återigen till sig blickarna och det dröjer inte länge innan vi får göra både radio- och TV-intervjuer. Efter att ha stått för brittisk underhållning under några minuter drar vi till den enda pub vi kan hitta i industriområdet. Utsikten är minst sagt anskrämlig men ölen smakar lika gott som vanligt.
Väl inne på arenan slås vi av hur taskig matkultur England har men också hur duktiga man är på att bygga fotbollsarenor. Plåtlådorna på Meadow Lane var verkligen inte vackra och definitivt inte nybyggda men jösses vilket drag det var när några hundra strupar tog ton. Hade AIK haft en liknande arena hade vi skrikit resten av fotbollsvärlden tillbaka till stenåldern.
På planen syntes det verkligen inte att County var bottenlaget och Luton det lag som låg på den övre halvan. Däremot märktes det att laget hade svårt för att göra mål. Trots ett massivt bollinnehav, fyndigt anfallsspel och mängder av målchanser slutade matchen 1-1 inför ca 7000 åskådare (tydligen ovanligt mycket för div 2).
Precis innan matchen mötte vi ytterligare en gnagare utanför arenan. En inföding som tillbringat några år i Stockholm under 90-talet sprang stolt omkring i en svartgul hockeytröja från sent 90-tal. Oslagbart!
Nog om fotboll nu, efter matchen begav vi oss mot National Icecenter där Nottingham Panthers huserar. På vägen dit ville ett flertal av grabbarna stanna till på Hooters men av det blev det intet. I stället blev det några öl och lite käk inne på ishockeyarenan som verkligen var riktigt fin. Med stolar hel vägen ned till isen påminde den om en mindre kopia av en NHL-arena. Kioskerna och restaurangerna påminde mycket om de i Globen med den skillnaden att ölen endast kostade 32 kronor och ett riktigt mål mat endast 45 kronor. Att isen var fullstor var inte heller fel. Det verkar dock vara en bristvara i England.
Ca 2-3000 åskådare följde matchen som började rent bedrövligt. AIK gjorde precis vad de ville ute på isen så fort de rörde på sig. Tyvärr valde laget att stå still och passa pucken runt, runt, runt utan att skjuta. 0-0 efter den första perioden var fullständigt rättvist då inget lag skapat en enda riktigt het målchans. Underkänt till samtliga utespelare i den första perioden alltså.
Den andra perioden var inte bra på något vis men ändå flera klasser bättre än den första. AIK börjar ta avslut och målen trillar in i jämn ström. Naumov, Jönsson och Engblom gånger 2 ordnar så att ställningen är 0-4 efter två perioder. Ingen AIK:are glänser dock, det är mer utav en dag på jobbet.
I den tredje slappnar Gnaget av och Nottingham kan trots att man hade färre än 3 fulla femmor komma in i matchen igen. 1-4 släpps lättvindigt in av Nilsson i kassen publiken börjar för första gången i matchen vädra morgonluft (j-a djurgårdare). Gnaget lyckas dock hålla undan även om vår gamle vän Calle Carlsson och utlånade Simensen var helt OK i hemmalaget.
Efter matchen kom en del av spelarna upp till baren i ishallen och Wallenberg fick chansen att träffa sina gamla trogna supportrar från tiden i Nottingham. Vissa hade t o m gjort sig besväret att åka upp till Timrå för att se sin gamla favorit och troligtvis lär de besöka Stockholm någon gång i vinter. Dessa tandlösa och genomtrevliga engelsmän är mer än välkomna till Hovet och jag uppmanar alla som ser en Pantherssupporter att bjuda denna på minst en öl.
Efter matcherna i Nottingham är det standard att åka en sväng på hallens B-is. Några av de ditresta gnagarna tog tillfället i akt att prova på konståkning och för en person blev det verkligen fritt fall. Ett rykte säger att en ung herre från Jakan t o m blev av med allt hår på bröstet.
När ishallen väl stängde klockan någon gång vid midnatt gav vi oss ut på stan igen. För den festglade är Nottingham verkligen en stad att besöka. Antalet uteställen var förvånansvärt många och det var gott om festande engelsmän på i stort sett alla nattklubbar och pubar. Vill man som man däremot hitta sig en kvinnlig partner är Nottingham inte rätt plats, åtminstone inte om man vill träffa en hyfsat snygg brud med någorlunda klädsmak. Måtte dagens mode i England aldrig nå Sverige. Med extremt korta kjolar, benvärmare och rosa pumps såg de flesta tjejer ut att vara med i ett avsnitt av Miami Vice. Hemskt helt enkelt. Den enda riktigt vackra engelskan verkar Calle Carlsson ha lagt beslag på men det är han väl värd.
Efter en fotbollsmatch, en hockeymatch och ett antal goda rusdrycker drog vi hem till hotellet. Det skulle ju komma en morgondag också.
