AIK avgjorde i slutskedet
AIK hade ett klart spelövertag men gästande Björklöven gav de svartgula en jämn och väldigt spännande match. Med mindre än minuten kvar kvitterade Umeålaget och 23 sekunder innan full tid slog Wallenberg in segermålet som fick Hovet att explodera i ett glädjerus. AIK åter ett SA-lag.
Matchen direktsändes i tv och det försämrade högst troligt publiksiffran som bara blev pinsamma men lika förväntade dryga tusentalet. Jocke Persson var åter frånvarande och vaktade därmed inte båsdörren denna afton heller.
Första perioden slutade 1-1. Hemmalagets mål trycktes in av Roger Rosén och det var ett under att AIK har så pass svårt att sätta puckarna i nätet. AIK skapade väldigt mycket framåt i den inledande perioden men gästernas målvakt motade till synes det mesta samtidigt som AIK:s anfall saknar en given spets och effektivitet. Skapar man så pass mycket som AIK gjorde i första perioden och med ett så klart spelövertag som visades upp ska det tveklöst vara en ledning med minst ett eller två mål i paus. Spelmässigt var det en bra period från AIK:s sida, men utdelningen får inte ses som godkänd.
Kvitteringspucken för gästande Björklöven var ett individuellt misstag av Ericsson som i numerärt överläge vid offensiv blå föll på ändan vid puckmottagningen. Gästerna var snabbt framme och kunde kontra in 1-1. Målskytt var Hedberg. 14-4 i skott talade sitt tydliga språk, det oavgjorda resultatet var inte rättvist, något även den störste Löven-supportern borde kunnat konstatera.
Jag fick ett telefonsamtal i pausen från en Gnagare som satt bänkad framför tv:n. Denne kunde också instämma över det kraftiga spelövertaget för AIK:s del men jag försökte dra ner dennes höga förväntningar för den fortsatta resan på isen. "AIK gör nästan aldrig tre bra perioder, Löven kommer säkerligen göra mål i början av nästa", förmedlade jag.
Det stämde inte klockrent men i alla fall till stor del. Umeålaget nätade två gånger om i mittenperioden och det kändes på något sätt inte helt oväntat. Ola Nilsson i målet har inte givit något större förtroende sedan sin återkomst från skadan. Om man ska uttrycka sig milt var det här inte hans kväll då det mesta tog sig förbi honom och rasslade till i nätet.
Björklöven hängde inte med långa stunder och det bidrog till en del utvisningar för deras del. AIK är inget lag som bemästrar spel med en man mer på isen i någon större mån och det dröjde till Wallin fick en skottmöjlighet i andra perioden innan en reducering var ett faktum.
I nästa byte såg vi en extremt taggad Beck som attackerade direkt efter tekningen och som när han blev överspelad inte gav upp utan arbetade hemåt i mittzon i samma tempo. AIK återtog pucken och Beck fick den att satte full fart mot mål och vågade utmana Sehlstedt i gästernas bur och lägga in den i nätet. Väldigt elegant och det bara lyste av vilja i detta byte av Beck.
AIK hade nu kvitterat men likväl var det inget resultat som direkt speglade matchbilden. Med ett effektivare svartgult spel och ett bättre målvaktsspel hade matchen definitivt varit avgjord efter två perioder. Andra perioden var dock relativt jämn och det spelövertag AIK hade i den första perioden var som bortblåst. Nu blev väntan till den tredje och sista perioden ovis och nervös. Piteå hade med en tidigare matchstart redan spelat klart och de hade blivit poänglösa för kvällen. AIK behövde därmed en vinst för att återta den viktiga fjärde SA-platsen i den norra gruppen.
Erik Andersson hos Björklöven tilldelades två minuter i syndabåset ett par minuter in i den tredje perioden. Klockan stod på 43.52 då Mattias Beck gjorde sitt andra mål för kvällen och därmed återigen gav AIK ledningen. Domaren hann knappt släppa ner pucken innan AIK drog upp ännu ett anfall där Mattias Pålsson var sist på pucken som gick in i nätmaskorna. AIK hade nu tagit en tvåmålsledning och det hela såg mycket ljusare ut än för två minuter sedan. Då drog Hynning på sig en tvåa och Umeålaget behövde blott 14 sekunder på sig för att reducera AIK:s ledning och spänningen kom ovilligt krypande på nytt.
Nu var det laget från norr som fick besöka det lilla båset. Först var det Sandströms tur och därefter den tidigare AIK- och Djurgårds-spelaren Lundström. AIK gjorde ingen repris av sina motståndares insats i samma läge och ställningen 5-4 till hemmalaget kvarstod samtidigt som klockan tickade vidare.
Med två minuter kvar och Björklöven åter fulltaligt manskap på isen flyttade AIK, medvetet eller omedvetet hem, och som oftast gav defensivt spel från AIK:s sida inte önskvärt resultat. Med 41 sekunder kvar av ordinarie speltid lyckades gästernas Mats Lavander lägga pucken i nätet och det kändes mycket typiskt AIK. Det är inte första gången laget inte vågar sig på att spela sitt eget spel utan att backa hemåt i slutskedet och det var inte enda gången ett baklängesmål blev resultatet. AIK måste lära sig att spela av 60 minuter på ett värdigt sätt och inte ge motståndarna gratisbiljetter till målchanser som känns fullständigt onödiga. Jag hoppas verkligen att tränare Brithén gör spelarna införstådda i att det inte lönar sig att ta klivet ner i egen zon frivilligt. Åtminstone inte så länge AIK inte behärskar ett defensivt spel av den kalibern.
AIK var det klart bättre laget även i tredje perioden och segern borde ha varit given. Nu var det ett oavgjort resultat med bara ett fåtal sekunder kvar av matchen, till oss svartgulas förtret och gästande supportrars glädje. Den gröna bortaklacken hoppade av förklarliga skäl och kontrasten på läktarn var för några sekunde ombytta. De tog poängen för givet på samma vis som vi hemmafans tog den tappade poängen som ett faktum.
Nu var det full fart framåt i ett sista försök att revanschera sig. Med blott 23 sekunder kvar av matchen exploderade den stora delen av åskådarna, som halvminuten tidigare blivit nedstämda, i ett lyckligt glädjerus. Patrik Wallenberg hade givit Gnaget ledningen på nytt och det var nog lika skönt för spelarna som för oss på läktarplats att AIK ändå tog hem samtliga poäng i denna tillställning. AIK var det klart bättre laget och vann välförtjänt, segermarginalen borde dock varit större och matchavgörandet borde fallit tidigare.
När jag lämnade ishallen var jag inte riktigt säker, men det kändes som om hjärtat slog antingen dubbla slag eller bara hälften av det normala. Det här var spänning och något annat är fullständigt felaktigt. Tyvärr vill man som AIK:are inte se riktigt så här mycket spänning i fortsättningen, det klarar vi nog inte av i längden. En intressant fråga är hur många som såg matchen på tv:n. Förhoppningsvis har några fler svartgula själar fått mersmak och gör åtminstone något besök senare under säsongen. AIK behöver allas stöd, både för att lyckas sportsligt och att nå ett ekonomiskt godtagbart resultat.