Skellefteå på väg mot Elitserien!
På förhand talades det om denna match som kanske den allra hetaste för säsongen, för båda lagen. Förväntningarna var därefter. Vi i publiken ville se att matchen gällde något, det var ju nu det kunde avgöras.
Första perioden
AIK vill ha kommandot i inledningen, detta ackompanjeras av en klart röststark hemmapublik. Det är väldigt hett nere på isen. Intensiteten är oerhörd. Båda lagen vill framåt, det ser onekligen ut att bli en match i åskådarnas tycke. Då Skellefteå får spela powerplay hinner man visa att det är något man behärskar med stabilitet, men AIK:s vilja att avfärda farligheterna är mycket stark. Strax efter att AIK blivit fulltaligt så hänger Skellefteås Jörgen Sundqvist in 0-1 efter press mot Ola Nilsson i AIK-målet. Sean Gauthier heter Skellefteås sista utpost och han har kunnat avvärja de chanser som skapats av hemmalagets offensiva framfart, där Roger Jönsson ser ut att vara på ett härligt spelhumör. Rond 1 av kampen är över, och i ledning finner vi bortalaget Skellefteå AIK.
Andra perioden
AIK får läge att spela powerplay nästan direkt men missar chansen efter cirka en minut då man göra en allt för vanlig miss på den här nivån: för många spelare på isen resulterar i två minuters utvisning. AIK lyckas dock reda ut det numerära underläge man försatt sig i. Lugn och ro? Nej, knappast, för nu drar Skellefteå igång ett tempo som inte skådats under den första perioden. Man kommer med en härlig fart i anfallen. Vi ser bland annat hur duktige Robert Nordberg i Skellefteå snurrar runt med sina motståndare. Just i det läget kommer känslan. Det känns plötsligt givet: Skellefteå kommer att öka på sin ledning. Snöpliga 0-2 kommer efter att Ola Nilsson glömt bort att täta till vid ena stolpen sedan Jörgen Sundqvist, återigen, lagt pucken mot mål snett bakom Ola Nilssons rygg. 0-3 kommer snabbt efteråt då Skellefteås kloke forward Mattias Nilimaa åker solo och nyper dit den i nättaket. Vackert! Skellefteå släpps igenom av ett förvirrat AIK. André Mattsson är en av AIK:arna som försöker sig på att spela fysiskt, men det verkar inte bita på de pigga norrlänningarna. AIK-supportrarna fortsätter att mala på och sjunga för sitt hemmalag, men det är ju Skellefteå-anhängarna som glatt kan jubla. Det slår mig nu att det är något helt ofattbart vad Skellefteå vill nå den högsta serien! Viljan kan ibland även sätta spår i utvisningsminuterna, något som tycks oundvikligt denna gång. Dagens duktige huvuddomare Patrik Sjöberg får anledning att blåsa i pipan ett flertal gånger, med Skellefteåspelarna som värsta syndare. Powerplay-spelet blir dock resultatlöst. Skellefteå kommer fortfarande med ständig fart i anfallen. Att kalla AIK för statister i det här läget kanske är att hårdra det hela men det är knappast någon lögn. Den jämna och täta ishockey vi fick se i första perioden har förbytts till ett läge där hemmalaget spelar mycket powerplay utan att prestera. När Skelletfeå sticker upp gör man det med en värdighet som skulle stå sig i Elitserien. Bara Ola Nilsson står i vägen. Det skulle dock vara enkelt att skylla på honom efter det mindre bra ingripandet vid skottet som föranledde 0-2 men det misstaget var ända "dippen". Han tvingas avvärja Skellefteås målförsök konstant. Rond 2 är slut. Klar ledare: Skellefteå AIK.
Tredje perioden
Skellefteå verkar ha kontroll på matchen de första fem minuterna, man skapar också de bästa lägena. I sådana här matcher får man dock inte tappa fokus ens för sekunden. Då kan det stå en ensam motståndare framför eget mål och pucken kan av en händelse leta sig dit. Anders Gozzi står fri framför Sean Gauthier och plötsligt är pucken vid hans sida. Gozzi får en dubbelchans, Gauthier lyckas parera och Skellefteå kontrar. Resultat är nu 0-4. AIK påbörjar efter det press mot Skellefteås mål på allvar, men det känns ärligt talat för sent. Till min besvikelse tvingas jag konstatera att många i publiken stämmer upp i ramsan: "Gör mål, för i h-lvete...". Knappast något som förbättrar läget. Tror de som skriker att spelarna inte vill göra mål? Har man inte sett vilken stormatch man gör från Skellefteås sida? Nåväl, efter en stund finner AIK-klacken något annat att lägga sin energi på. En banderoll med texten: "SHL = diktatur" är startskottet för även en ljudlig protest mot Svenska Hockeyligan. Samtidigt nere på isen fortsätter AIK sin press. Det ger utdelning genom tredje periodens bästa AIK-spelare Wallenberg. Han stöter in framför mål och får på ett fint sätt göra vad jag förmodar är matchens sista mål. Eller kan det bli liv igen med mindre än halva tredjeperioden kvar att spela? Svaret är nej. Matchen är på väg dit den smygande känslan inom mig länge velat hänvisa, det vill säga att den är avgjord. I den andra periodpausen befarade jag att Skellefteå skulle lyckas kontrollera slutakten likt teaterföreställningens säkraste aktör. Verklighetens scenario ger mig rätt. Den Skellefteå-trogna delen av publiken får fira, och även fast det inte var "mitt AIK" som vann ikväll så gläds jag med Skellefteå. De visade sig vara kyligast i den smältande hettan. Att åka ner till huvudstaden och slå AIK med 4-1 i säsongens hetaste drabbning gör bara ett lag som vill tillbaka till Elitserien. Det vill man i Skellefteå AIK.
