Krönika: Tillbakablickar och vad som väntar
Några tillbakablickar från säsongen som gått och förhoppningar inför framtiden. Riktlinjer och ambitioner inför kommande säsong i AIK kommer att diskuteras senare i veckan.
Brithén lämnar - Tiensuu stannar
Samtidigt som fotbollssektionen avverkar tränare på löpande band behåller hockeyn en viss kontinuitet. Jan-Åke Tiensuu som var ansvarig tränare för två år sedan fick bistå Jim Brithén under den senast avverkade säsongen som assisterande tränare. Nu får han åter det stora förtroendet då Brithén lämnat klubben till förmån för familjen nere i de södra delarna av landet. Tiensuu som huvudtränare ger säkerligen en hel del spekulationer om en kommande lågbudgetsatsning men när jag ändå är inne på kontinuitet så är valet bästa möjliga. Tiensuu känner de senaste årens spelare väl och vet vad de går för och kan lägga mer tyngd på att utveckla spelidén.
Riktlinjer för framtiden tas i veckan
Hur AIK kommer att satsa inför kommande säsong är ännu inte bestämt. Ett möte kommer att hållas under torsdagen för att diskutera sektionens ambitioner inför kommande säsong. Någon riskabel storsatsning för att ta klivet upp omedelbart lär det inte handla om utan det viktigaste är att bygga en klar grund att stå på med en tryggad ekonomi i ryggen. Elitlicensen införs nu och det gäller för samtliga klubbar i de högre seriesystemen att ha en positiv ekonomi. Krisdrabbade Björklöven har fått hjälp från tiotals företag i Umeå-trakten som bidragit med ekonomiska bidrag av betydande karaktär. Det är trist att företag runt Stockholm inte i lika stor utsträckning kan stå upp för sina lokala lag.
Gozzi har värvat klokt
Sportchef Anders Gozzi värvade ett antal spelare till Gnaget under säsongens gång. Med facit i hand var det lyckade nyförvärv som tillförde en större bredd i truppen och därtill förstärkning. Gozzi själv snörde på sig skridskorna och även om det defensivt fanns en del till att önska så var hans comeback lysande.
Ryssen Dmitry Naumov hade flera med mig tippat som säsongens överraskning. Men efter en bitvis imponerande försäsong blev det en besvikelse med ytterst få spelminuter. Förra säsongen blommade flera unga spelare upp till skillnad från den säsong som just passerat där man tyvärr inte kan konstatera detsamma. Inför kommande säsong hoppas jag att vi får se några nya framtidslöften utvecklas under Tiensuus ledning.
Årets bästa mot MIF
Brithén upprepade vid väldigt många tillfällen uttrycket att ge allt i varje närkamp. Det lät bra, likt Mr Moneys tal många gånger gjort, men det såg ofta ut på ett något annorlunda sätt på banan. AIK föll ofta ner i svackor och det kändes många gånger som om det var obligatoriskt för laget att göra minst en dålig period i varje match.
Säsongens första tv-sända match för Gnagets del var i Kvalserien mot Malmö IF. Det var årets bäst genomförda match där spelarna gav allt i varje byte och närkamp. Det räckte i och för sig blott till två poäng efter ett långdraget straffavgörande, men då visade laget verkligen att de ville vinna matchen rakt igenom. Med den inställningen hela säsongen hade vi kunnat göra underverk.
Målvakterna i huvudrollen
Vi kan tacka målvakterna Antila och Nilsson för mycket. Ola Nilsson kändes många gånger otrygg i sin spelstil runt kassen från läktarplats med sina många gånger märkliga utflykter. Men Nilsson gjorde ändå bra ifrån sig och faktum är att vi blott vann skotten i en av de tio matcherna i Kvalserien, och det var mot just Malmö IF på hemmais.
Antila anslöt sig under säsongen, gjorde succé på blott ett fåtal matcher och blev kontrakterad av Elitserielaget Luleå. AIK kan därmed ses som ett bra alternativ för utländska spelare att ta sig till Sveriges högsta serie. Det kan möjligen vara något för Gozzi att ha i bakfickan vid spelarförhandlingar. Lyckas man i Gnaget samtidigt som laget inte går upp finns det goda möjligheter till spel i högsta serien ändå. Varje år som går utan avancemang tappar vi de bästa till Elitserien. Svenska Hockeyförbundet inför elitlicens för att få lagen att tänka långsiktigt, men övergångsreglerna är fortfarande uråldriga och ger inte klubbarna någon förtjänst vid spelarförsäljningarna. Det är något av dubbelmoral från SHLs sida.
Klackbiljetter till klacken
Under Kvalserien tog AIK beslutet att endast sälja klackbiljetter till de som är medlemmar i någon av supporterklubbarna. Även om det ställer till det för de som vill stå i klacken men inte vill vara medlemmar är det ett välkommet beslut i mina ögon. Det ska inte vara möjligt för andra lags utsmyckade supportrar att köpa rabatterade biljetter till AIK-klacken som varit fallet tidigare.
Det var nära fiasko
Säsongen kunde blivit riktigt mörk för alla oss Gnagare. Vad många har försökt förtränga och några säkert lyckats med är att AIK var väldigt illa ute i Allsvenskan. Laget tog sig inte till SuperAllsvenskan på egen förmåga och resultat utan av Piteås oförmåga att vinna när det verkligen gällde som mest. Förlusten mot Vallentuna i sista mötet kunde ha fått förödande effekt, men tack och lov tog Sundsvall samtidigt en odiskutabel seger mot Piteå och AIK kunde återigen säkra en plats till SuperAllsvenskan i sista omgången borta mot Vallentuna. Denna gång uteblev dock både supportrarnas rökutvecklare och medias löpsedlar.
...men säsongen blev lyckad
I det stora hela får ändå den gångna säsongen ses som lyckad även om laget blandat bra och dåligt. Vad man inte heller får glömma är att det talades om sektionens undergång och att spelarna då fick en ännu större press på sig att prestera bra ifrån sig. Supportrarna har ställt upp och spelare och ledare har arbetat målmedvetet.
Säsongen har som sagt varit varierande på många sätt men det finns framför allt ett ögonblick som jag aldrig lär glömma. När den ekonomiska krisen var som störst vädjade AIK Hockey efter supportrarnas stöd och det fullsatta Hovet mot Skellefteå AIK är och förblir ett oförglömligt minne. Vilken stämning... och vem vet, spelar vi SM-final om X antal år lär trycket knappast vara mindre!
