Hylla den som hyllas bör
Norström och Laraque i all ära, men jag vill passa på att uppmärksamma spelarna som tog oss genom serien och ända fram till kvalet.
Först och främst vill jag ta tillfället i akt och säga att det är skönt att vara tillbaka. Jag har länge haft ett sug att återigen skriva för Golden Hill, men inte förrän nu så har jag haft tid. Jag hoppas att jag ska kunna tillföra något till Golden Hill så att vi blir ännu bättre.
När jag från början fick höra att Mattias Norström sagt att han endast kunde tänka sig att spela i AIK kändes det naturligtvis stort. Känslan blev ännu större när detta också var ett faktum. "Notan" visar upp en klubbkänsla som jag sällan skådat och för det förtjänar han all respekt.
I intervjun på Golden Hills Fan TV konstaterar "Notan" att man inte får glömma laget som faktiskt tog AIK till kvalserien, precis så känner jag också. Mitt i allt glädjerus över att "Notan" gör comeback, att ytterligare en NHL-spelare faktiskt representerar AIK känns det viktigt att inte glömma dessa hjältar.
Vem minns inte sommaren 2004, där vi i juni stod och knappt hade en enda spelare. Anders Gozzi gjorde ett hästjobb och fick också ihop ett lag. Glädjen då handlade mycket om att David Engblom med nio säsonger i klubben valde att stanna, ett av de viktigaste besluten för AIK denna säsong. Med laget samlat var det dags att köra igång säsongen som började med en rejäl plump. 6-4 borta mot M/B var nog inte det som många hade räknat eller hoppats på. Premiär nerver kan tyckas och mycket var nog också så, många utav spelarna verkade tagna av stundens allvar. Dessbättre skakade laget av sig förlusten och radade upp 8 raka segrar fram till det att Väsby lyckades vinna i sudden.
I det stora hela så har laget presterat mycket bra, visst har det förekommit svackor men dom har inte varit långvariga utan man har hela tiden kommit tillbaka. Med två i senior sammanhang oprövade kort mellan stolparna kändes målvaktsposten som den svagaste länken, ack så fel jag hade. Först visade Jonas Gustavsson upp ett strålande stabilt spel för att under säsongen lämna över till Gustav Wesslau som fortsatte på den inslagna vägen.
Att AIK har haft det svårt att få till det i de fokus matcher som under åren arrangerats är väl vid det här laget vida känt, men inte denna säsong. I den viktiga matchen mot Arlanda i februari visade man upp en jävlar anamma som jag sällan skådat. Laget visade att man har en hög moral i truppen och att alla bidrar på sitt sätt. Nu var detta inte den enda gången man visade prov på moral och fighting spirit. När Väsby gästade Hovet den 23:e februari fick man bittert känna på AIK:s slagstyrka, toppkonkurrenten Väsby pulveriserades totalt av hemmalaget, vilket skottstatistiken 43-21 skvallrar mycket om.
Sportchefen Anders Gozzi lyckades också under resans gång fylla på med ytterligare vassa spelare, Lars "Havrefras" Hawerfors, Martin Fjällby, Jim Lundvall och Mikko Suvanto hämtades in. Dessa herrar har alla smält in ypperligt i laget och visar samma moral och vilja som de övriga, jag är speciellt förtjust i Fjällby som tillsammans med kedjekompisarna Suvanto och Millqvist kan riva upp stora sår i motståndarens försvar.
Att diskutera favoritspelare känns ändå konstigt, det är så många i detta lag som jag mer än gärna vill framhålla, Kung David, Gråhns, Olsson, Back, ja det är omöjligt. Jag känner bara en sådan stor stolthet över vårat kära AIK, för en gångs skull så känns det verkligen positivt. Jag har nämnt laget men vill också passa på att lyfta fram killarna bakom. Anders Gozzi har gjort ett lysande jobb som sportchef och Mats Hedenström har bevisat att det går att bygga upp en fin kontakt med fansen, för vilken annan klubbordföranden är inne och skriver och besvarar frågor på ett forum för fans?
Nu är Kvalserien igång och jag hoppas att AIK placerar sig så att man spelar i Allsvenskan nästa säsong. Vägen dit är ännu inte slut men vi har hunnit en lång bit redan och med en ny vägvisare i "Notan" känns resan genast lite behagligare.