AIK chanslösa i uddamålsförlust
AIK var återigen svaga när ytterligare ett Norrlandslag stod för motståndet. Trots ett fortsatt tätt försvarsspel och en storspelande Viktor Fasth, var anfallsspelet tamare än en två-åring med skörbjugg.
Förutsättningarna för kvällens drabbning var allt annat än optimala, då Roger Melin tvingades resa till Norrlands kustband utan den skadade kvintetten Bång, Sandberg, Nolander, S.Johansson och Richard Gynge. Lägg då till att Luleå inför matchen fanns att hitta på andra plats i Elitserietabellen, så var det inte med de högsta av förväntningar som man parkerade framför TV:n.
Första perioden
Därför var det givetvis något överraskande när det vitklädda bortalaget var det som öppnade starkast. Firma Ahlström/Engblom var också nära att ge AIK ledningen efter två minuter, men fick istället finna sig i att avsluta bytet med en tuff utvisning. I samma fart som en skevhjulad sparkcykel tacklar Engblom en motståndarspelare mot sargen och åker på en tämligen löjlig tvåminutare för boarding.
Lyckligtvis för AIK:s del kan inte ens Elitseriens bästa powerplay (Luleå var statistiskt effektivast i spelformen innan kvällens tillställning) få hål på ett ruskigt tätt boxplay. Det numerära underläget straffade istället AIK på så vis att man tappade allt från den fina inledning man haft.
Luleå skapar förvisso inga fantastiska chanser framför Fasth, men man ser åtminstone till att AIK:s manskap inte får något andrum - något som veteranen David Engblom får sorgligt vittna om efter åtta minuters spel:
Med pucken bakom mål och en oas av is att gå på, väljer vederbörande att ta vägen genom sin egen målgård. Tacksamt kliver kanadicken Chris Abbott framför Engblom och petar in 1-0 bakom en ställd Viktor Fasth. Insatsen av trotjänaren Engblom kan inte beskrivas som annat än tjänstefel och kan liknas vid om jultomten skulle skita i att dela ut klappar den 24e.
Ändå får AIK vara glada för att ställningen stannar vid 1-0 efter första, då Luleå mycket väl kunnat göra mål i ytterligare en av sina numerära överlägen.
Andra perioden
I periodpausen har Melin hunnit konstatera att AIK ”måste gå rakare på mål” och att utvisningarna AIK tilldelades var billiga sådana.
Domare tycktes dock vilja fortsätta den satta standarden jämte mot bortalaget, då han vägrade ge Luleå utvisning efter att Johanness Salomonsson både hakades och slashades framför motståndarmålet. I samma veva är ändå nyförvärvet mycket nära på att göra mål, men pucken glider långsamt in i stolpens utsida.
När så AIK äntligen fick en utvisning med sig, tackades domaren med ett otroligt tamt powerplay, där Luleås Chris Abbot var den som kom närmast ett mål.
Annars fanns det inte mycket att rapportera om från den andra perioden, där skotten 7-5 talar sitt tydliga språk.
Tredje perioden
Sista periodens start påminde föga om den föregående, då båda lagen nu öppnade med fart och flärd. Mittzonskamper byttes ut mot vassa spelvändningar, när ett mål hängde i luften för båda lagen.
Dessvärre var det AIK som drabbades av tempot, när man efter fyra minuter (Henrik Nilsson) åkte på sin fjärde utvisning.
Man hann knappt glädjas åt ytterligare en avklarad utvisning innan det var dags för nästa, när den mustaschklädde Nemeth (pojken har kollat alldeles för mycket på Magnum PI) fick två minuter för hakning.
Men AIK var återigen omutliga i boxplay och höll fast(h) vid ställningen 1-0.
Det gjorde tyvärr även Luleå, som red ut resten av matchen utan större problem. 1-0 var i slutändan smickrande siffror för AIK. Bäst i AIK var tveklöst målvakten Viktor Fasth, även om nyförvärvet Josh McNevin gjorde det bra även han.
Luleå-AIK 1-0 (1-0, 0-0, 0-0)
Första perioden: (08.30) Chris Abbott (utan assist)
Utvisningar: Luleå 1x2, AIK 5x2
Skott: 32-12 (11-3, 7-5, 14-4)
