AIK föll oturligt i Linköping
AIK hade knappast marginalerna på sin sida, när de bjöd på en försvarsstark insats och förlorade knappt mot LHC. Martin Ylwen Laumann och Jan Hlavac gjorde varsitt mål i öppen bur för att fastställa slutresultatet 4-1.
Det kanske är farofyllt att fira jul i Stockholm - kanske har Fru Fortuna stupat till förmån för helgens frestande dryckesvanor. Vilket som, står Anders Gozzi kvar med en nästintill halverad trupp samt en önskan och dröm om att spelarköp var en obligatorisk del av mellandagsrean.
Lyckligtvis har dennes undersåte, Roger Melin, fått tillbaka skade –och sjukdomsfrånvarande trion Bång, Salmonsson samt lagkaptenen Dick Tärnström i vad som får ses som något av en sen julklapp.
Just backsidan har nämligen varit den mest markanta skadegörelsen bland AIK:s många avbräck, vilket syntes smärtsamt tydligt i senaste omgången mot HV71, en match var i bortalaget fick lämna Jönköping med pinsamma 2-8 i baken.
Liksom HV71 har tagit på sig rollen som kryptonit mot AIK:s i regel solida försvar, var Gnagets problem mot Linköping i premiären vid liknande proportioner; 1-5 slutade matchen i en tillställning där hemmalaget aldrig var nära att rubba östergötarna.
Efter den efterlängtade, tillika antiklimaxbetonade, premiären hade AIK en hel del att bevisa (och då främst mot diverse kvällsskribenter), något de även har efter senare tidens illvarslande resultat.
Första perioden
Till en början såg det dock ut som att siffrorna mycket väl kunde skrivas till de samma som för två dagar sedan. Liksom då spelade AIK slarvigt och med ett slarvigt markeringsspel – det såg helt enkelt ut att gå för snabbt för bortalaget. Att Linköping hann testa Björn Bjurling åtta gånger om på lika många minuter talar sitt tydliga språk för matchinledningen och dess tydliga hemmadominans.
Tack vare ett hårt arbetande AIK och en strålande Bjurling renderade Linköpingsstormen ändå inte i något ledningsmål. Istället mojnar de hårda vindarna och AIK tar sig in i matchen och är så när på att få ett ledningsmål. Hockeyvärlden är dock en hård och karg plats, vilket blir smärtsamt tydligt när Tobias Ericssons 1-0 mål blåses efter att Kent McDonell tvivelaktigt visas ut för hakning blotta sekunden innan.
Hade hockeygudarna varit på ett sämre humör hade Linköping även tagit ledningen i efterkommande numerära överläge, men var chanslösa mot ett starkt boxplay signerad AIK.
Detta var en tydlig indikation att AIK definitivt jobbat sig in i matchen och att hemmalaget inte skulle tillåtas ta någon ledning innan hese Fredrik ljöd.
Andra perioden
AIK går tillbaka till tidigare synder i mittperiodens början – och även om det kan skyllas på en efterhängsen utvisning från föregående period så var det deja vu känsla över AIK:s virriga försvarsspel.
Linköping, å andra sidan, får en oerhört positiv injektion i och med att grovjobbaren tillika publikfavoriten Andreas Jämtin kommer intar isen efter en tids skadefrånvaro. Att de inte gör mål under matchens andra kulingvind är nära på ett mirakel och då främst en situation under ett numerärt överläge då Michael Holmqvist (även han återvändande) missar pucken framför ett gapande tomt AIK-mål.
Liksom första perioden jobbar sig AIK återigen in i matchen, men straffas ironiskt nog för detsamma då en större offensivlusta renderar i en Linköpingskontring och 1-0 - Förrädaren Andreas Jämtin serverar Patrik Zackrisson på andra centrallinjen som distinkt placerar in ledningsmålet mellan benen på en sidledsförflyttande Björn Bjurling.
Med sju minuter kvar av perioden var AIK aldrig riktigt nära på att få in en kvitteringspuck, även om Dick Tärnström hade ett gediget försök på att peta in sitt femte mål för säsongen med ett skott han dessvärre riktade mot sin egen målvakt Björn Bjurling. Lyckligtvis var Bjurling med på noterna och räddade lagkaptenen från ett minst sagt generande misstag.
Tredje perioden
AIK jobbar upp sig ordentligt i tredje och drabbas heller inte av samma inkompetenta spel som vid tidigare perioders första hälft. Dessvärre drabbas anfallsspelet av det stabilare försvaret var av ett kvitteringsmål är aldrig riktigt nära.
Lyckligtvis lägger sig Linköping något lägre ned i banan, vilket öppnar för ett offensivare och chansrikare AIK. Salmonsson är ruskigt nära på att kvittera när han bryter sig in framför mål, men får nöja sig med att Gnaget får en utvisning med sig i sekvensen senare. I samma powerplay, med mindre än trettio sekunder kvar av densamma, kvitterar trotjänaren David Engblom till 1-1.
I detta läge, med sju minuter kvar av matchen, känns det så äckligt typiskt att följande ska drabba ett så pass hårt slitande AIK; direkt efter tekniken serveras matchens spelare Andreas Jämtin som får på sin bästa träff på säsongen. Bjurlings nätmaskor slits ordentligt när pucken dundrar in i målets vänstra kryss.
Målet tvingar följaktligen AIK att plocka målvakten, något som så när resulterar i ett nytt kvitteringsmål. Kanske får jag ångra det jag skrev tidigare – kanske var Hockeygudarna på ett riktigt skithumör och straffar AIK när linköping räddar ett mål genom en viftande, tillika snuskigt turlig, volleyrensning.
Istället vänder hemmalaget på spelet och punkterar matchen med ett 3-1 mål i öppen bur. Samma bur gapar tom tjugo sekunder senare, vilket också resulterar i 4-1 innan matchen tar slut.
***
I övrigt anser jag att AIK bör skaffa en överenskommelse med Fru Fortuna; Gnaget skickar alkiskärringen till AA, medan vederbörande tar bort AIK:s snuskiga oflyt. För detta börjar bli j*vligt tröttsamt.
Linköping-AIK 4-1 (0-0, 1-0, 3-1)
Första perioden:
-
Andra perioden:
(12:52) 1-0 Patrik Zackrisson (Andreas Jämtin, Jan Hlavac)
Tredje perioden:
(13:09) 1-1 David Engblom (Johanness Salmonsson, Kent McDonell)
(13:23) 2-1 Andreas Jämtin (Patrik Zackrisson, Nicklas Hävelid)
(18:39) 3-1 Martin Ylwen Laumann (Jari Tolsa, Viktor Ekbom)
(19:01) 4-1 Jan Hlavac (Josef Melichar)
Skott: 34-19 (11-6, 12-5, 11-8)
