Bitter förlust efter maratonmatch
AIK hade på hemmaplan chansen att verkligen koppla greppet om semifinalserien mot Skellefteå. Men efter 4-4 vid fulltid och en maratonförlängning drog Skellefteå det längsta strået och utjämnade till 1-1 i matcher.
AIK började matchen klart bäst och gjorde ett fullsatt Hovet lyriska när man snabbt tog ledningen med 2-0. Richard Gynge bröt sin måltorka när han efter pass från Steen och Liwing hittade luckan mellan Joacim Erikssons benskydd till 1-0. Johannes Salmonsson gör sen i den sjunde minuten 2-0 efter ett mycket märkligt men vackert mål där han ur snäv vinkel oväntat gör en piruett och skjuter, återigen mellan benen på Eriksson.
Hemmalaget är klart bäst i första perioden och förtjänade ledníngen, men när det såg ut som att 2-0 skulle stå sig perioden ut kontrade Skellefteå med 30 sekunder kvar av perioden och fick in den oerhört psykologiskt viktiga reduceringen till 2-1 genom Joakim Lindström.
I andra perioden är istället Skellefteå det klart bättre laget och trummar på ordentligt från start, givetvis stärkta av reduceringsmålet. Oscar Möller står själv för såväl kvittering som ledningsmål för Skellefteå när han först kommer fri och sedan sätter en straff, på ungefär samma sätt och ställe i målet. AIK gick i det här skedet ordentlig kräftgång och var inte alls det lag som vi sett dominera så självklart i de senaste 5 matcherna.
Men även AIK skulle få ett psykologiskt viktigt mål, när man lyckas kvittera bara minuten efter Skellefteås ledningsmål. AIK:s för kvällen bästa spelare (igen), Kent McDonell, hittar en fri Christian Sandberg i powerplay. Sandberg avslutar kliniskt och ser i och med målet till att hela laget rycker upp sig i slutet av perioden, och 3-3 står sig tiden ut.
När lagen hade haft varsin period av dominans hittills så skulle tredje perioden bli en jämnare historia. Ett betydligt mer aggressivt och framförallt grinigt (Lee Goren) Skellefteå ger AIK en helt annan utmaning den här matchen. Man tacklar och spelar hård forechecking på ett helt annat sätt, samtidigt som man fullföljer framför mål och konstant stör såväl Fasth som AIK:s backar. Det var definitivt en nivå som Luleå aldrig kom upp till, och det störde AIK. Samtidigt spelade hemmalaget absolut inte dåligt, utan det var två jämna kombatanter som möttes upp i tredje perioden. Många öppna lägen och självklara målchanser gick om intet på grund av Elitseriens kanske två formstarkaste målvakter i Fasth och Eriksson. I den här matchens krävdes någonting extra för att göra mål, exempelvis powerplay.
För det var i just den spelformen som Stefan Johansson bombade in 4-3, 10 minuter in i sista perioden på pass från MacNevin och Sandberg. Men återigen upprepade sig historien och Skellefteå tilläts komma med en snabb kvittering när Jimmie Ericsson sågade sig igenom ett fruktansvärt passivt AIK-försvar och lättade in pucken bakom en vansinnig Viktor Fasth. Ericsson är när han tar sig in i zon ensam mot i princip fyra AIK:are. Men två av dessa petar med klubban och de andra två tror att någon annan ska göra något. Så istället för att någon gör något (exempelvis tar en utvisning) så är matchen kvitterad och förlängning väntar.
Förlängningen i slutspelet är en utdragen och tragisk historia där man på vardagarna kan bli sittande hur länge som helst för att se allt sämre hockey, i och med att lagen blir tröttare och således slarvigare. Sen kan det ju förhoppningsvis bli mål relativt snabbt, men det blev det inte i den här matchen. Efter två övertidsperioder som inte bjöd på något vidare skönspel, men mycket kamp och öppna målchanser, så avgjorde Jimmie Ericsson halvvägs in i matchens sjätte (!) period under spel i powerplay. Koncentrationen tröt en smula hos AIK-försvaret som lämnade Ericsson sopren i slottet med en chanslös och trött Viktor Fasth.
I det läget av matchen kändes det mest slumpmässigt, och båda lagen kändes värda vinsten, men så funkar det ju inte i ett slutspel. Båda lagen står sammantaget för bra och viljestarka insatser i en svängig och sevärd match som äntligen hettade till lite. Jag slipper gärna se boardings och armbågstacklingar, men att det är lite kamp och gruff sätter en helt annan prägel på matchen. Publiken gjorde sitt, spelarna gjorde sitt bästa, men den här gången räckte det helt enkelt inte. Små marginaler gjorde att vi hittills har två överaskande bortavinster i denna semifinalserie och således 1-1 i matcher.
