Genomgång av elitserielagen 2012/2013 - del 1
Som ett komplement till artikeln "Tankar inför Elitserien 2012/2013" kommer här en liten grundligare analys av lagen. De redovisas i alfabetisk ordning och vi börjar således med AIK, Brynäs, Frölunda och Färjestad.
AIK
Här har vi ett av de svåraste lagen att bedöma så här innan säsongsstart. Ser man till förluster och nyförvärv så bör AIK vara ganska kraftigt försvagat. Seriens bästa målvakt (Fasth) har försvunnit till NHL, seriens poängkung (Rosén) har via en infekterad övergång hamnat i Småland och Växjö, seriens målkung (Gynge) tar chansen i KHL och tränare Melin som hyllats både av AIK-fansen och media som en av Elitseriens främsta tackar för sig och står denna säsong i Linköpings bås. Ser man till dessa förluster så känns det ju givet att AIK får det riktigt tufft kommande säsong.
Sanningen är ju också att AIK tappat en del ytterligare tongivande spelare (Nemeth, McDonell, Salomonsson och Bång framförallt). Alla dessa tapp hade nog fått vilken sportchef som helst att bli gråhårig i förtid. Anders Gozzi verkar dock stadig i sin uppfattning att AIK kommer bli minst lika bra som förra året. Hur tänker han?
Ja, kanske så här: AIK gjorde en hygglig serie förra året men räddades till stor del av firma Rosén/Gynge framåt och trygge Viktor Fasth där bak. Gozzi är nog ute efter en större bredd och en högre lägsta nivå i sitt lag. Spelare som McDonell, Salle och Bång gjorde alla ett bra slutspel men var i grundserien ganska bleka – Bång hade nog Gozzi gärna haft kvar men de övriga två är inget Gozzi gråter över att tappa/släppa.
Bakåt tappar AIK Nemeth och släpper Svensson, in kommer Frisk och Josefsson. Här känns det som att Gozzi gjort en klar förändring, ut med tunga fysiska backar och in med mer skridskoskickliga och kreativa försvarare – jag tror Gozzi är ute efter ett spel som ännu mer präglas av hög frenesi i skridskoåkningen. Det AIK eventuellt tappar i offensiv kraft bland forwards tas igen av det man får in bland backarna. Säsongen som gick så tyckte jag att detta var ett problem AIK hade, forwards och backar jobbade för lite tillsammans i anfallszon. Gozzi har dessutom uttryckt att i framtidens hockey så är det viktigt med skridskoskickliga backar i försvarszon.
Ersättarna på forwardssidan då? Oron bland supportrar och osäkerheten bland s k ”experter” tror jag ligger i att nyförvärven offensivt är spelare som inte spelat i elitserien alls eller på en längre tid. Melin och Pirnes är spelare som varit i Elitserien tidigare och presterat bra men hur ligger deras kapacitet nu? Little gjorde en fantastisk säsong i allsvenskan men hur kommer han prestera i en serie högre upp? Niclas Jensen är en dansk supertalang…sägs det, men inte heller där vet vi vad han kan prestera i Elitserien. Hynning spelade i Skellefteå förra säsongen, men hade en del skador och i övrigt ganska lite speltid i tredje- eller fjärdekedjan – där finns ett frågetecken också.
Slutligen så är kanske den största frågan hur Daniel Larsson ska kunna ersätta Viktor Fasth. Uppgiften känns på förhand nästan hopplös. Förhoppningen från AIK:s sida är väl att Larsson ska hitta tillbaka till den form han hade innan han stack till Nordamerika, kanske kan AIK:s erkänt duktiga målvaktstränare Stefan Persson trimma till Larsson ytterligare också. Niklas Lundström som back-up känns spännande, personligen skulle det inte förvåna om Lundström tar över förstaspaden under säsongen.
AIK är svårbedömda som sagt, jag tror det blir strid in i det sista för att nå en slutspelsplats. Ska vi säga en åttondeplats för Gnaget.
Brynäs
Laget kliver in i säsongen som regerande mästare. Brynäs gjorde en bra grundserie och toppade maximalt i slutspelet där man dessutom hade poängkungen och matchvinnaren Silfverberg samt en fantastisk målvakt i Svedberg. Båda dessa har gjort resan över atlanten för att pröva lyckan ”over there”. Jag tror dock inte Brynäs står och faller med förlusterna av Silfverberg och Svedberg. Det finns ett tydligt grundspel i Brynäs som Tommy Jonsson implementerat och ser man på de värvningar man gjort så tycker jag Brynäs ser väldigt spännande ut denna säsong också.
Thuresson, Harju och Enterfelt är spelare som väl passar in i Brynäs spelskickliga stil. Calle Järnkrok är kvar och kommer säkert ta ytterligare ett steg denna säsong, kanske blir han årets ”Silfverberg” för Brynäs. I övrigt har Brynäs en bra forwardsbesättning med en bra blandning av spelartyper. I Elias Lindholm har man en av elitseriens nya stora talanger, ska bli intressant att se vilket avtryck han gör denna säsong.
Om det finns något orosmoment i Brynäs så är det nog i de defensiva regionerna. Tappen Ekholm och Andersén är tunga, än så länge är det bara Dennis Persson som kommit in. Persson har en del elitserierutin men känns inte som nån jätteförstärkning, här lär det komma in ytterligare något namn (sen detta skrevs så har Hellström kommit in på en try-out).
En spelare som hade det tungt förra säsongen var ju backen Lars Jonsson, får man igång honom så är det ju nästan ett nyförvärv – och ett riktigt bra sådant. På målvaktssidan är det Johan Holmqvist som ska försöka ta över efter Svedberg. Meritmässigt så är ju Holmqvist en synnerligen kompetent målvakt men sen återkomsten till svensk hockey så har Honken inte presterat på elitseriemässig toppnivå, här finns ett frågetecken – jag tror dock Honken kommer göra en bra säsong nu när han blir uttalad förstemålvakt.
Brynäs blir starka även denna säsong. Det blåser en medvind i föreningen – en bra ekonomi, stark juniorverksamhet, en mycket kompetent sportchef (Sundlöv), tränare Jonsson som har klara visioner och en hunger efter mer framgångar samt ett oerhört engagemang från sin publik och supportrar. Brynäs är gjutna till slutspel, tippar dom 4:a i grundserien.
Frölunda
Göteborgs hockeystolthet hittade tillbaka till det lite mer hemvävda säsongen som gick. Detta var man egentligen tvungen till då pengarna till spektakulära nyförvärv var slut. De pengar man hade att lägga la man på nygamla spelare som Pettersson, Kahnberg, Olimb och så småningom även Sjöström samt lite mindre kända namn som backarna Eriksson, Persson, Johnsson och en dansk (!) målvakt vid namn Andersen. Satsningen blev en succé får man nog ändå säga med tanke på hur säsongen innan såg ut. Glädjen på isen såg ut att vara tillbaka och det smittade av sig till läktarplats och Scandinavium var en festplats igen för göteborgarna. I slutspelet fick man ge sig mot blivande mästarna Brynäs redan i kvarten men jag tror ändå föreningen och dess supportrar kände att man var på rätt väg.
Tufft då för Frölunda med några av de tapp man gjort inför denna säsong. I Fredrik Pettersson och Mika Pöyrälä har man tappat 2/3 av elitseriens kanske bästa kedja. Pettersson var ju också en av de där hemvändarna med ett stort Frölundahjärta som var viktig för ”drivet” i truppen och även en publikfavorit. Frölunda har också, som många andra elitserielag, blivit av med en ung spelare som väljer att kliva över atlanten och pröva lyckan i sin NHL-klubb – Johan Sundström är denne spelare, inget jättetungt tapp egentligen kanske men det är lite tråkigt när de egna produkterna försvinner så tidigt.
Dock har Frölunda hittat väldigt spännande ersättare, i alla fall om man tittar på namnen. Dick Axelsson och Fabian Brunnström har ju onekligen presterat på hög nivå tidigare, båda har gjort fina elitseriesäsonger i Färjestad. Nu är frågan hur de kommer att prestera i Frölunda. Axelsson kommer från en relativt misslyckad säsong hos Modo där han var skadad en del och ifrågasatt av både supportrar och media, Dick har lite extra press på sig då han fått lite av en stämpel på sig som dåligt tränad, lat och medgångsspelare. Brunnström har provat på NHL-spel med blandat resultat, nu senast i Detroit där han väl till slut kände att konkurrensen blev för svår. Intressanta värvningar är de två hur som helst och slår de väl ut så kan Frölunda bli riktigt bra då de har bra ställt i övrigt på forwardssidan.
Defensivt har det inte hänt så mycket, i varje fall inte på backsidan – Von Gunten ut och Lynch in, känns på förhand som plus-minus-noll. Bland burväktarna har det blivit en rejäl rockad, Kung Frederik och Hellberg försvinner till Nordamerika och in kommer istället Hudacek och Galbraith. Här har jag svårt att se annat än en rejäl försvagning – Hudacek var förvisso en av de bättre målvakterna i allsvenskan men han var inte i närheten av det Andersen presterade i elitserien. Å andra sidan så var Andersen nästan omänskligt bra så det kan ingen begära att Frölunda ska hitta en lika bra målvakt, Indianerna har stora, starka och defensivt skickliga backar som kan hjälpa den slovakiske målvakten och därmed skapa ett helt ok elitserieförsvar.
Frölunda är svårbedömda, att de tappat duktiga och viktiga spelare är klart – frågan är vad de fått istället. Jag tippar Frölunda sjua men de kan också hamna ett par placeringar högre om värvningarna levererar och Lundqvist får vara hyfsat skadefri – Joel är otroligt viktig för sitt Frölunda.
Färjestad
Karlstadlaget hade en bedrövlig inledning på förra säsongen, laget underpresterade och flera av stjärnorna stod inte att känna igen. Tålamodet var ovanligt långt men till slut skedde det oundvikliga och ”importen” Czarnecki fick ge plats för en ur ”familjen”, gamle storskytten Leif Carlsson befordrades och även Jörgen Jönsson ryckte in och hjälpte till. Färjestad hittade sitt spel och de etablerade stjärnorna började prestera vad man kan kräva av dem. Dessutom anslöt duktige Sjögren från Washington där han inte riktigt tog en plats samt så småningom även Hyvönen som gjorde det han skulle, dvs mål och poäng. I slutspelet avfärdade man antagonisterna HV 71 ganska lätt för att sen gå på pumpen mot Brynäs. En ok säsong för Färjestad men i Karlstad är ok inte ok om ni förstår vad jag menar. Jag tror det finns en oerhörd revanschlusta hos FBK och deras spelare, och det kommer elitseriekonkurrenterna få erfara denna säsong.
Leif Carlsson fortsätter som tränare denna säsong, och just detta att Färjestad har en trygghet i sina ledare redan från början tror jag kommer göra att man kommer prestera på ett helt annat sätt. För det är ju faktiskt så att de bärande spelarna i Färjestad är riktiga Färjestadskillar – Wallin, Berglund, Mikael Johansson och till viss del Sanny Lindström, de har haft framgångar med tränare ur ”Färjestadsfamiljen” (Samuelsson och Perra Johnsson) och känner sig nog trygga med det.
Spelaromsättningen i Färjestad då? Ett jobbigt tapp är förstås försvarstuffingen Frögren till KHL, där har man ersatt rakt av med Tollefsen tycker jag – samma spelartyp och dessutom bidrar han till Norgekollektivet som nu är 4 (!) spelare i FBK. Duktige Jonas Brodin, tuffe Sevc och stabile Berglund är 3 andra backar som lämnat klubben.
Ersättarna skäms dock inte för sig. Från KHL ansluter spelskicklige backen Lajunen och från tyska ligan kommer en annan offensiv back nämligen Chris Lee. Knappast någon slump att det är två offensiva backar som kommit in då Färjestad hade svårt med produktionen framåt förra säsongen, kanske ser man att det behövs mer offensiva kvalitéer bland backarna för att få fart på forwards.
Framåt är nytillskotten en kanadensare och en norrman, Connolly är en universitetsspelare som är van vid att producera mycket poäng, intressant att se vad han kan prestera i elitserien – ungefär samma bakgrund och storlek som Broc Little har han. Martin Röymark är mer prövad i elitserien och han kommer nog Färjestad få mycket nytta av, kan det bli en ren Norge-kedja med Holtet-Bastiansen-Röymark tro?
På målvaktssidan har nygamle Salak ersatt Nihlstorp, tror inte det behöver bli någon försvagning – dessutom finns duktige och lovande Pettersson-Wentzel som nog kommer ge Salak en tuff match om förstaspaden.
Jag tror vi får se FBK som en lagmaskin detta år, laget ser homogent ut med inga direkta svagheter. FBK tar hem grundserien och blir mina favoriter till SM-guldet.
