Hyllning till en ikon
Efter fjorton säsonger i AIK:s A-lag sa kroppen till slut stopp – Dick Tärnströms karriär är över. Golden Hill vill tacka en av de största AIK:arna genom alla tider.
Något yrväder har han aldrig varit, men han kom en aprilafton. Tillbaka till AIK efter sju år i exil. Tillbaka till en klubb som han lämnat i Elitserien, men som nu förde en mer anonym tillvaro en trappa ner i seriehierarkin.
När Dick Tärnström nu tvingas lägga skridskorna på hyllan ser det mesta annorlunda ut. AIK är i dag Stockholms ledande ishockeyklubb och det är enkelt att påstå, stick i stäv med Dicks egen ödmjuka retorik, att han är den enskilt största anledningen till det. Det går inte att överskatta den betydelse han har haft när AIK, inte bara tagit sig tillbaka till Elitserien, utan även nått två raka semifinaler. Alla lag har nytta av en landslagsmässig back på blålinjen, men för ett ungt och orutinerat AIK har Dick varit helt ovärderlig sedan han återvände den där soliga aprilaftonen för nästan fem år sedan.
Den första sejouren i AIK började redan i pojkåldern och avslutades med nio säsonger i A-lagstruppen innan Dick bestämde sig för att testa lyckan i NHL. Det blev totalt fem säsonger i Nordamerika där han både lyckades ta sig till Stanley Cup-final med Edmonton Oilers samt avlösa Mario Lemieux som poängkung i Pittsburgh Penguins.
Även i Tre Kronor rönte Dick stora framgångar. Två VM-silver och ett VM-brons. Två gånger flest poäng av samtliga backar i turneringen och vid VM i Tjeckien 2004 utsedd till turneringens bäste back. Dicks meriter i landslagströjan är imponerande. Totalt det blev 93 A-landskamper varav de sista som allsvensk spelare i AIK.
Den internationella karriären till trots, det är ändå i moderklubben som han är som allra störst och hade det inte varit för skadorna hade Dick möjligen kunnat passera vännen David Engblom som AIK:s meste spelare genom tiderna. På något vis känns det symboliskt att han inte gjorde det. Att sticka ut var aldrig hans grej. Dick var kaptenen som ogärna pratade om sig själv utan alltid satte laget i första rummet.
Eller var. Det känns väl ödesmättat att prata om en högst levande person i imperfekt och allra helst när det gäller en person som alltid kommer att leva kvar som en av de största någonsin inom klubben AIK. Inte minst som den ende spelare som var på isen mot både Boden och Växjö. Två klassiska matcher. En legendar. Tack för allt, Dick Tärnström!