Man kan säga mycket om AIK
Det har varit väldigt dramatiskt, spännande och nervöst, men att laget gjort en riktig kanonsäsong kan man inte neka till.
Vem trodde i september när Elitserien startade, att Gnaget skulle gå till slutspel och spela semifinal efter att ha spelat skjortan av svenska mästarna HV71 i kvartsfinalen.
Jag kommer ihåg vad jag skrev som tips inför säsongen när experter och alla andra skulle tycka om AIK:s chanser efter åtta års frånvaro från eliten. Jag tippade då mer med hjärtat än med hjärnan och kom fram till en tiondeplats. Så här i efterhand kan jag gott erkänna att det var ett väl optimistiskt tips för mig, jag brukar vara mer försiktig. Jag kommer också ihåg att jag tittade på Luleås poängskörd säsongen innan då de hamnade på en tionde plats med 74 poäng och slapp kvala och undrade vilka lag AIK skulle kunna ta dessa poäng av, för att klara sig från årets kvalserie, AIK tog 76 poäng.
Jag är stolt över att vara AIK:supporter och stod upp som alla andra, i halva tredje perioden på Globen, i fjärde semifinalmatchen mot Färjestad för att applådera och ropa ramsor och hylla AIK för vad de har gett oss denna fantastiska säsong.
Man får heller inte glömma bort teamet bakom laget jag tänker på Anders Gozzi och Roger Melin samt Gunnar Persson. Vilket pussel de har lagt med smarta värvningar, taktiska riktlinjer och skicklig coachning.
Lågbudgetlaget AIK som skulle vara det sämsta laget någonsin i Elitseriens historia har skrivit hockeyhistoria och fått garvade experter och kritiker att be om ursäkt för sina tips som totalsågade AIK inför seriestarten, inte enbart längs fotknölarna utan fullkomligt totalt.
Det skrevs många spaltmeter landet över med hån som underton om hur urusla detta års AIK skulle vara i Elitserien.
Laget klarade den första målsättningen att undvika kval, nästa mål att komma till slutspel klarades också av, och att där spela ut HV71 med fyra noll i matcher, är Stort. Detta lag har verkligen gjort en bravad. Att energin tog slut mot Färjestad förändrar ingenting av det.
Spelarna som har gjort det är alla värda uppskattning. Victor Fasth Sveriges bästa målvakt. Backarna speciellt de yngre Patrik Nemeth Stefan Johansson och Fredrik Carlsson.
Killarna där framme, med min favorit Christian Sandberg som verkligen är värd en chans i landslaget, Daniel Bång, tvillingarna Ahlström, Oscar Steen, Johannes Salmosson, Rikard Gynge. Jag vill inte skriva något kritiskt, jag känner bara att jag måste nämna alla i truppen, Tobbe, Rudan, Pawlikowsky, Mcdonell, Zednik, Engblom, Liwing, Bjurling, Tärnström, Nolander, Svensson, Blomdahl, Andersson, McNevin.
En sådan här dag vill jag bara skriva berömmande ord, alla spelare har i varierande grad efter sina egna förutsättningar varit med om att ge oss supportrar en väldigt positiv säsong i Elitserien, det har varit spänning så att man tappat andan, dramatiken kunde inte göras bättre ens av de riktigt stora på det området. Det har varit roligt och gå på alla matcher. Att se hur Hovet fyllts med mer och mer publik ju flera skalper man tagit från de etablerade lagen och desto högre man klättrat i tabellen.
Allt detta har gjort den här säsongen riktigt, riktigt minnesvärd, och för det vill jag säga ett stort och från hjärtat värmande - TACK FÖR ALLT!
