Lagbanner
AIK till SHL-kval efter Robin Kovacs övertidsmål

AIK till SHL-kval efter Robin Kovacs övertidsmål

Inför kvällens match stod det 2-2 i matcher, med en målstatistik på 7 mål vardera. Så jämnt som det kan bli. Och även ikväll blev det så jämnt som det kan bli. En förlängningsperiod krävdes för att skilja vinnare mot förlorare och det blev till sist huvudstaden som vann över "bönderna" med Robin Kovacs som avgörande matchhjälte.

6832 personer på Hovet skapade en fantastisk och dundrande inramning på finalmatch 5. Och AIK som hade hemmapubliken i ryggen var inte sena med att haka på. Den tidigare omtalade Johannes Jönsson i Tingsrydskassen var anledningen till att inte matchen rann iväg till AIKs favör redan från start. Sylvassa chanser avlöste varandra när AIK dundrade fram med ett 66% puckinnehav. Kopiöst uppoffrande från Tingsryds backar kom att bli deras räddning i den första perioden och trots att man inte hade minsta lilla uppspel på eget bevåg så kunde man ta tillvara på att AIK inte riktigt fullföljde alla sina moment. På så sätt fick man ändå iväg 7 skott på mål mot en Gustaf Lindvall som i många situationer blev ganska utelämnad. Utöver det så fick man ägna sig åt försvarsspel hela perioden. Någonting som lagets huvudtränare Magnus Sundqvist häpnadsväckande sa sig vara nöjd med i periodpaus. Någonting som återigen gör det befogat att kalla årets upplaga av Tingsryd för ett fruktansvärt tråkigt hockeylag. Tingsryds icingpuckar har under finalserien varit återkommande när laget fått trötta ben och så var det även den här matchen, vilket förstärkte AIKs övertag än mer. 

AIKs totala spelövertag fortsatte även i inledningen av den andra perioden. Skillnaden var att Tingsryd iallafall kunde svara upp med de kontringsmöjligheterna vi är vana vid att se. Någonting som dock AIK såg ut att ha lärt sig hantera då man relativt lätt kunde avstyra farligheterna innan Tingsryd hamnade för djupt ner i AIKs zon. Johannes Jönsson i bortamålet var ett monster i kassen, men även monster tvingas kapitulera så småningom. 9:28 in i den andra perioden bevisade Jonas Almtorp varför det inte var fel av Gozzi och Melin att värva honom i ett avgörande läge av säsongen. Efter en diagonalpass över hela zonen från Jacob Spångberg kunde Almtorp vackert dundra upp pucken i krysset. Direkt efter ledningsmålet gav man dock bortalaget chansen att komma in i matchen igen. Från utvisningsbåset kunde nyligen avstänga Eric Norin bara titta på när Tingsryd som inte hade skapat någonting alls med 30 sekunder kvar av powerplayet lät Kari Sivhonen gräva fram en inslängd puck framför mål som han kunde trycka in. Och det slutade inte där. Som en blixt från klar himmel kom även 1-2 medan hela Hovet rasade. I en omdiskuterad situationen blev Lindvall mer eller mindre störd, vilket ledde fram till målet. Det var dock någonting som videodomaren friade efter granskning. 1-2 alltså och då gjorde Roger Melin någonting som han aldrig annars gör. Fly förbannad klev han fram till sargkanten, tog tag i sin lagkapten och höll ett 30 sekunders långt brandtal. Ett tal som gav effekt i AIKs två efterföljande powerplay. Inget av finallagen har tidigare under finalserien fått ordning på sina specialteams i spelet med en man mer på isen, men i den andra perioden fick AIK allting att fungera. I ett ganska segt första powerplay slängde Jonathan Andersson, som för övrigt blev framröstad till månadens spelare i februari, in en puck på mål som passerade lågt till vänster och över mållinjen. Direkt efter kvitteringsmålet fick AIK återigen chansen i powerplay och då visade Christian Sandberg vägen. 3-2, och uttrycket ”Det går snabbt i hockey” har aldrig varit mer passande. 

Det var powerplayspelet som kom att bli den stora nyckeln i kvällens avgörande batalj. Med nio minuter kvar av den sista ordinarie perioden gav det Filip Owesson och hans Tingsryd en kvitteringspuck. Under matchens sista ordinarie tid försökte ett kokande Hovet ånga på sina spelare dock utan utdelning. Att matchen togs till förlängning kanske med facit i hand inte förvånar någon. Inför ikväll stod det 2-2 i matcher med 7-7 i mål. Ska vi se till statistik kan jag också tala om att det är hemmalaget som har gått segrande ur varje batalj. Och det var inte annorlunda ikväll, även om avgörandet dröjde till en fjärde period. Allas vår uppkäftiga men också stensäkra Robin Kovacs stod som matchens hjälte när en minut och tjugoåtta sekunder hade spelats av den första och sista förlängningsperioden. Och vackert var det också. Hockeyallsvenskans bästa junior och sniper såg efter ett direktskott till att AIK tågar vidare mot målet att återta en plats i högsta ligan. 

Här står vi. Förut ”bara” som seriesegrare. Nu som finalvinnare. Men än är det långt att vandra. Bäst av sju matcher väntar mot Karlskrona, och det är nu det är kniven mot strupen och allvar på riktigt. Antingen så går vi upp eller så blir vi kvar, bara framtiden kan utvisa. 

 

Moa Larssonmlarssons2016-03-09 23:05:00
Author

Fler artiklar om AIK