AIK - Mora2 - 0
Äntligen är AIK bra i tre hela perioder
Det blev ett skutt uppåt i eftermiddagens hemmamöte med Mora som AIK vann med 2-0. Den finna hemmastatistiken bättrades på ytterligare efter matchen som AIK mycket väl kunde ha vunnit med större siffror. I dagens matchrapport har jag valt att fokusera på ett antal punkter som presenteras nedan.
Målvaktsspelet
En stor del i AIK's s här långt fina säsong är målvaktsspelet. Både Bibeau och Normann har varit pålitliga längts bak. Söndagseftermiddagens match var inget undantag. Antoine Bibeau var tränarteamets val för dagen och han var felfri. Särskilt många vassa chanser lyckades Mora inte skapa men när det skedde var Antoine tät.
Mer än att hålla nollan går inte att begära av en målvakt vilket ger Bibeau högsta betyg i eftermiddag. En bra målvakt gör dessutom mer än att rädda puckar, han sprider även ett lugn som gör att uteförsvaret känner en trygghet i form av ”släpper vi till något läge har vi en sista utpost som nästan alltid reder ut det”. Idag hände det en gång på riktigt då Moras Yetman blev helt fri med kanadensaren som räddade med någon typ av slajdning.
Spelet i egen zon
Känslan är att firma Blomqvist-Stillman har pratat en del om det alltför vanliga slarvet i egen zon. AIK känns överlag noggrannare idag än tidigare både vad gäller att hålla rent framför egen kasse och passningsspelet i egen zon/uppspelen.
Idag såg det fokuserat ut framför kassen och de gånger Bibeau släppte returer rensade backarna undan. I de delar av matchen – i ärlighetens namn inte särskilt många – som Mora skapade lite tryck visade uteförsvaret på offervilja och satte press på Moras skyttar, täckte skott och hjälpte till att hålla rent framför kassen för att förbättra sikten för Antoine Bibeau.
Visst, ett par indianare i egen zon fick vi se vilka lyckligtvis inte ledde till något baklängesmål. Annars var uppspelen enklare – ibland har AIK en tendens att välja för svåra passningar i uppspelsfasen och det har flera gånger straffat sig. Så inte idag. Man var heller inte sådär envist inställd på att alltid spela sig ur zon utan anammade den sanning som säger att det faktiskt är okej att lägga sarg ut ibland.
Kanadensarna
Det är väldigt tydligt att våra fyra kanadensiska spelare (målvakt Bibeau inte inräknad) betyder oerhört mycket för det offensiva spelet. När det skapas chanser är det alltsom oftast i regi av Kontos, Fitzgerald eller inte minst Maione. När någon av dessa herrar vaskar fram chanser är det påfallande ofta Branden Troock som i egenskap av äkta skarprättare får avsluta.
Idag går alla nordamerkanerna mållösa men de gör som vanligt sitt för att sätta prägel på AIK's offensiv. De är kreativa och finurliga i sina aktioner vilket gör det svårt för motståndarna att försvara sig. Poänglösa hade de för övrigt inte blivit om Engeland Andersen tagit med sig kikarsiktet till Hovet idag. Två gånger lade Kristoff Kontos upp pucken på peg åt Norrmannen som lyckades missa båda gångerna.
Lägger vi sedan till målvakt Bibeau – som oftast är den som får förtroendet blir det än mer tydligt hur mycket våra killar från Kanada betyder. Hade AIK inte haft dem skulle laget legat betydlig längre ner i tabellen. Hur mycket längre ner vågar jag knappast tänka på.
Special teams
Spelet i special teams har varit bra hela vintern – särskilt i power play där AIK är bäst i Hockeyallsvenskan. I eftermiddag klarade man sig undan med ett box-play vilket reddes ut även om det var nära när Johan Persson (tror jag) träffade kryssribban. Mora hade bra fart i sitt enda PP men AIK höll ihop boxen och den spelformen ser fortsatt bra ut.
Det blev tre Power play för Gnaget men inget mål. Rent statistiskt borde det ha blivit ett eftersom AIK snittar på att göra mål i strax under var tredje PP. Spel- och chansmässigt borde det också ha blivit minst ett mål då chanser skapades. Inte minst när man använde uppställningen Maione-Kontos-Fitzgerald-Troock-Gynge men i eftermiddag ville det sig inte.
Vill gärna ge lite extra cred till Mathew Maione som i mångt och mycket är hjärnan i Power play. Med fina handleder styr han spelet från sin position på blålinjen och ser till så att både lagkamrater och han själv kommer i skottläge. När det är Maione själv som skjuter blir det i stort sett alltid farligt oaktat om han väljer att hårt avslut eller ett smart skott för styrning. I eftermiddag fick vi se prov på båda alternativen – tyvärr utan nätrassel men nära var det.
Det faktum att AIK har svårt att vara bra över tre perioder
Skulle vi äntligen få se tre bra AIK-perioder idag? Ja, det började bra då eftermiddagens första period är absolut godkänd. Efter att ha – med vissa bekymmer – klarat av ett tidigt boxplay tar AIK över perioden som man tydligt vinner på poäng. Någon utdelning blir det dock inte men visst borde kanske både och Richard Gynge och Muzito-Bagenda ha hittat rätt då de hade varsitt riktigt bra läge. Efter en klart godkänd första period var det inte annat än att en viss rädsla för att den där obligatoriska dåliga fasen AIK envisas med att gå igenom varenda match skulle infalla i period 2.
Oron kommer på skam då AIK inleder andra perioden riktigt bra. Efter ett par minuters något avvaktande spel visar de svartgula upp en aggressiv offensiv som borde ha resulterat i ett ledningsmål. Visst – AIK drabbas av det klassiska andraperiodssyndromet i mitten av akten. Ni vet det där när motståndarlaget får till ett längre anfall och försvarande lag tvingas köra fem spelare trötta då avståndet till båset är för långt för att få till ett byte. Ett syndrom som dock dabbar Mora hårdare i perioden.
Fasen av Mora-tryck blir förhållandevis kort och AIK's trötta uteförsvarare står upp heroiskt framför Bibeau och någon riktigt vass målchans får dalmasarna inte till. AIK tar sedan ganska snabbt tillbaka initiativet – delvis via ett PP – och borde återigen ha fått utdelning. I andra perioden är såväl Troock, Öhman, Fitzgerald och Nybäck nära att hänga och det är AIK som står för de långa anfallen i periodens andra hälft.
Gällande det Power play som hjälpte AIK ur Moras bästa period måste det sägas. Henrik Erikssons boarding på Gerry Fitzgerald borde ha renderat i en femma. Hade det varit Ignberg-Nilsson som levererade en liknande boarding så hade det varit färdigspelat för hans del. Summeringen av period två säger att även den går i AIK's favör spelmässigt.
Det fortsätter likadant efter andra pausen. AIK-dominansen är total och Moras tränare Daniel Hermansson vågar inte vänta på power break utan tvingas till en time out åtta minuter in i akt tre. Då har AIK via Engeland-Andersen, Gynge, Maione och Engeland-Andersen igen haft riktigt fina mållägen. Time-outen hjälper föga och AIK fortsätter att ligga på. Mitt i AIK-pressen är det ändå nära att gå illa då Mora-backen Roope Laavainen med en fantastisk passning frispelar Chad Yetman men Bibeau räddar friläget. AIK fortsätter trumma på och det är mer än logiskt när målet som betyder 1-0 kommer fyra och en halv minut före slutet.
AIK avgör matchen knappa två minuter före slutsignalen genom ett mål i tom kasse av Christoffer Björk och vi kan konstatera att vi i eftermiddag fått ynnesten att uppleva en match där AIK är bra från början till slut. Inte i någon del av matchen stod de svartgula spelarna på hälarna. Även om matchen kändes jämn eftersom det stod 0-0 väldigt länge var AIK om man ser till helheten det klart bättre laget. Sett till målchanserna var det närmare 4-0 än 2-1. Med eftermiddagens seger tog sig AIK upp från sjätte till tredje plats, förbi Mora, Djurgården som torskade mot Västervik och Björklöven som inte spelade idag. Det går bra nu.
Matchen i siffror
AIK-Mora 2-0 (0-0,0-0,2-0)
Mål: 15.31 1-0 Zion Nybeck (Ignberg Nilsson) 18.44 2-0 Christoffer Björk (Norin) mål i tom kasse
Utvisningar:
AIK 2x2 Mora 5x2
Skott 33-27
Publik 3261
