Mora - AIK
Back to back – nej tack!
Det här med att möta samma motstånd två matcher i rad har jag aldrig gillat. Kanske beror det på någon typ av inbyggd pessimism. Har vi vunnit första mötet ser jag framför mig ett revanschsuget motståndarlag som inte kommer att torska igen. Vinner vi känns det som om motståndaren har ett psykologiskt övertag.
Vanliga säsonger brukar de här dubbelmötena innebära en hemma- och en bortamatch. I år gäller inga vanliga regler. Nu möter vi Mora på fredag för andra gången i rad – på bortaplan. Inte känns det bättre av att vi inte lyckats slå Mora i år på tre försök. Vad kallar man det här för? Uppförsbacke.
Traditionens makt är stor i idrott och snacket om att ”det var då, nu är nu”, ”gamla matcher är glömda” och ”det där är inget vi tänker på nu” tror jag inte mycket på. Det finns för många exempel som visar vilken makt tidigare resultat och traditioner har.
Nu låter inledningen av den här texten ruskigt negativ och riktigt så nattsvart ska det väl inte behöva vara. Bortser vi från årets tidigare möten med Mora och min högst personliga back-to-back-noja så finns det en hel del som känns positivt.
Trenden är för närvarande lovande. Innan torsken mot Mora i söndags hade AIK tre raka vinster – även om en kom efter straffar – och laget ser ut att ha fått tillbaka lite av det självförtroende man hade precis före jul. Spelarna ser lättare ut under skridskorna igen och de hängande huvudena tycks vara borta.
Till det kan läggas att moralen ser hög ut i AIK just nu. Underlägen har hämtats upp i de senaste fyra matcherna – även i förlusten i söndags – och laget ser inte längre ut att ge upp när det kommer ett baklängesmål. När vi har tagit ut målvakten i slutet av matcherna på sistone ser de sex utespelarna ut som arga bålgetingar som är beredda att offra allt i varje spelsekvens.
Jag gillar dessutom verkligen att Anton Blomqvist vid underläge i slutskedet av matcher tar målvakten i god tid och verkligen ger laget chansen att kvittera. Det gav resultat mot Västervik och var nära att lyckas igen senast mot Mora.
Då har jag ändå inte nämnt det kanske viktigaste av allt. Anton Holm är tillbaka i målform. Efter en skadedrabbad höst hade Anton märkbart svårt att hitta formen när han väl var tillbaka i spel men nu har det äntligen lossnat. Mål i fyra raka matcher talar sitt tydliga språk. Med Holm i slag börjar Weigel-kedjan leverera på allvar och blir en viktig avlastning för Johan Johnssons kedja. Med två producerande enheter blir AIK betydligt jobbigare att tas med.
Mora då? Jo, laget är bra, det såg vi i söndags. Man har ett antal farliga poängspelare i målfarlige Johan Persson, Lukas Wernblom och inte minst assistgeneralen Daniel Ljunggren. Ljunggren har 30 poäng på 27 matcher och 29 av dem är assists. Det är omöjligt att inte ha respekt för. Att spela ihop med Ljunggren måste vara underbart för målhungriga spelare.
Mora ligger på exakt samma poäng som AIK men med tre färre avverkade matcher. Därför är det extra viktigt att vinna på fredag och skaffa ett litet poängförsprång när Mora sedan ska spela ikapp sina hängmatcher. Skulle jag bli ombedd att skatta lagen hade jag nog sagt att jag tror att AIK är det något bättre av lagen.
De senaste två inbördes matcherna har varit jämna och jag tycker nog att AIK i båda de matcherna haft lite otur. Vid 4-3-förlusten på Hovet avgjorde Mora i slutet precis efter en situation där Oscar Nord borde ha fått ett straffslag med sig. Nu senast hämtade AIK upp 0-2 till 2-2 och känslan var att vi skulle avgöra i tredje men så fick Mora ett psykologiskt jätteviktigt mål bara sekunder in i tredje.
Vill man vara klyschig så kan man kasta ur sig att matchen målvakterna emellan kommer att bli avgörande på fredag. Det tror jag talar för AIK förutsatt att Claes Endre är tillbaka i spel. I Endre har vi – vilket få trodde före säsongen – en av seriens bästa burväktare. Mora däremot har haft svårt att hitta en given förstaspade. Senast mot AIK stod Matteus Ward och gjorde det bra. Annars har man alternerat duktigt och Ward har delat på jobbet med Olof Lindbom.
Huruvida det beror på att man har två bra målvakter eller att man inte tycker att någon av dem är tillräckligt bra för att vara ett givet förstaval låter jag vara osagt. Jag gissar dock att Ward får chansen på nytt nu på fredag
När jag tittar tillbaka på texten jag just skrivit är det tydligt att jag ser en jämn och oviss match framför mig. Låt oss hoppas att det positiva AIK vi såg sent i december och som verkar vara tillbaka igen går ut och bärgar tre viktiga pinnar på fredag. Chansen finns att avancera i tabellen och på sikt knipa en av de sex första placeringen. Något som skulle vara extremt viktigt att ha gjort senare framåt våren när slaget om avancemang till högsta serien ska stå på allvar.
