Karlskrona - AIK
Dags för revansch
Det är bara att inse. Karlskrona HK är ett ishockeylag som framkallar ångest. Den där torskserien för drygt två år sedan i direktkvalet till högsta serien sitter som ett svårläkt sår i svartgula hjärtan. Ett sår som gjorde sig mer än påmint under de första tre minuterna senast KHK stod för motståndet. Blekingarna hade då skaffat en 2-0 ledning mot ett AIK som tycktes sitta kvar i omklädningsrummet, undantaget de som satt i utvisningsbåset.
När sedan Karlskrona gjorde ett helt omotiverat 3-0 mål i andra periodens absoluta slutskede var undertecknad nära att gå hem. Lyckligtvis stannade jag kvar och fick se AIK göra sin aggressivaste period under den här säsongen. Den desperation som då tog oss tillbaka in i matchen skulle man gärna vilja se mer av.
Då som nu fick jag äran att skriva texten inför matchen. Jag gjorde då mitt bästa för att trycka ner Karlskrona som ”klubben ingen verkar vilja spela i”. Sedan dess har laget klättrat två placeringar i serien men poängavståndet upp till AIK har samtidigt i det närmaste dubblerats. Därför är det, AIK:s skadeläge till trots, rimligt att säga att det mesta talar för AIK i morgon.
Senast varnade jag för Karlskronas Marcus Paulsson och efter tre spelade minuter hade karln gjort ett mål och en assist. Tror jag avstår från att lyfta honom den här gången. Tänker inte varna för någon motsåndarspelare alls den här gången. Istället lyfter jag fokus till AIK. Sedan Gnaget senast mötte Karlskrona har det spelats åtta matcher. AIK har vunnit sju av dem – om än en på straffar – trots att skaderaden nästan varit löjlig de senaste veckorna.
Huruvida Holm, Nunn, Larsson m fl är i speldugligt skick inför imorgon har jag inte hittat någon information om. Klart är att Jönsson inte spelar men det oroar inte så mycket. Erik Källgren har blivit bättre och bättre för varje match mellan stolparna och i de senaste två matcherna tycker jag att han varit bäst på isen.
När viktiga kuggar blir skadade måste andra kliva fram och det måste man säga att Max Lindholm gjort. Killen har börjat ösa in mål på ett sätt så att tankarna närmast går till Micke Lindqvists målhunger för ett par år sedan. När skadelistan krymper är det viktigt att Lindholm tar med sig de senaste matcherna. Nyckeln till att gå hela vägen är att ha flera fungerande enheter och gott om poänggörande spelare.
Nu är AIK i serieledning och det kan komma en hård påminnelse om att det är värre att vara jagad än att jaga. Vi får hoppas att den positiva förändringen i tabellen inte påverkar laget negativt – om det nu går att se någon egentlig logik i det.
Jag tror att AIK slår Karlskrona imorgon, likväl tror jag att laget har mycket goda möjligheter att vinna serien om man nu får blicka så långt framåt. Däremot har jag svårt att se att det ska räcka till avancemang till Elitserien (helt rätt Fredrik Wickbom – det heter Elitserien). Även om skadelistan försvinner och Lindholm fortsätter att producera. AIK måste förstärkas om det ska bära hela vägen och då menar jag inte korttidslån av spelare som Fredrik Karlström – ett lån man faktiskt kan ifrågasätta.
Nu tränar William Nylander med AIK:s J-20 lag. Tänk om han inte kommer överens med någon NHL-klubb den här veckan. Då bör det bli spel i Europa och drömma måste man få göra. En sådan spelare skulle kunna vara skillnaden mellan att ”bara” gå till direktkval och att faktiskt avancera. I veckan lade jag ut en tanke på sociala medier om att ta in den klubblöse Per Ledin på en try-out. Givetvis hånades jag för tanken men jag tror att en motiverad Ledin skulle kunna tillföra en hel del.
Nå, just nu har vi den trupp vi har och det är bara att lita på att den truppen gör sitt jobb och går ut och spöar ”klubben ingen vill spela i” imorgon. Dags för revansch.
