AIK - Kalmar HC1 - 4
Det var ju upplagt för fest
Ett fullsatt Hovet, ett hemmalag som kom ifrån två raka segrar mot toppkonkurrenter med fina målskillnaden 9-3 och borde ha ett väl uppumpat självförtroende. Lägg därtill en hyllningsfest till en av AIK-hockeys största genom alla tider – Christian Sandberg – så tänkte nog de flesta av de 8000 på Hovet igår kväll att är inte det här tändvätska så vetefan om sådan vätska finns.
Välförtjänt hyllning
Före matchen rullades den röda mattan ut för Christian ”Sampa” Sandberg med fru och barn. Det hyllades från kvällens ”konferencier”, från styrelse och givetvis från den månghövdade publiken. Presenter delades ut från klubbledning och från laget. Sedan följde en kavalkad av videohyllningar från namn som kapten Gynge, Dick Tärnström, Viktor Fasth, Daniel Bång, Roger Melin, Daniel Rudslätt, Anders Gozzi, Patrik Blomdahl och Jesper Bratt.
Måhända har jag missat någon av Sampas före detta lagkompisar, tränare och sportchefer men inget av det som sades var överord utan högst välförtjänta hedersbetygelser till en stor spelare, ledargestalt och medmänniska. Allt bevittnades dels av AIK-laget men även av spelarna från Kalmar som – tycker man – borde ha börjat darra lite på manschetterna.
Festen kom av sig
Nå, om det darrades någonstans så var det i AIK. Laget kom ut på fel sätt och kom helt snett in i matchen. Knappa sju minuter in i matchen ledde smålänningarna med 2-0 efter ett mål i PP – en utvisning på Barklund som kändes onödig men som var solklar – och ett andra mål strax efteråt som inte såg direkt otagbart ut.
Kalmar höll sedan avståndet till AIK matchen ut och det utan några till synes större bekymmer. Från läktaren var intrycket av det som skedde på isen så sorgligt att det såg ut som om isen var skitdålig fast bara när AIK hade pucken. Dåliga passningar i form av lösa studsande puckar avlöste varandra samtidigt som Kalmar inte verkade ha några nämnvärda bekymmer med underlaget.
Jag kommer bara på ett enda ord för AIK's insats igår kväll – klappusel. Letade i minnesbanken efter tillfällen då jag sett AIK sämre – och jag har sett AIK mycket men jag kunde inte erinra mig något sådant tillfälle. Det var håglöst, slarvigt och oinspirerat det vi såg på isen – och även i båset. Det såg faktiskt ut som att Anton Blomqvists gestikulerande vid power breaks och time-out var mindre yviga vilket gav ett intryck av uppgivenhet.
Förklaringar men inga försvar
Runt omkring mig på läktaren killgissades det frustrerat kring anledningar till AIK's sorgliga insats. Var man tagna av stundens allvar efter de inledande festligheterna? Såg vi en reaktion efter urladdningen mot Djurgården senast? Berodde det på de rykten som florerat i veckan om att Blomqvist ska vara klar hör HV71 och Ignberg-Nilsson påväg till högsta serien?
Allt nämnt är exempel på förklaringar men inte försvar. Insatsen igår går nämligen inte att försvara på ett vettigt sätt. Att det kommer matcher efter derbyn är ingalunda något nytt för någon, att hyllning av en gammal hjälte ska ge laget stora skälvan har jag mycket svårt att köpa. Beträffande nämnda rykten ska sägas att vad gäller Anton har vare sig han själv, AIK eller HV bekräftat någonting och att rykten florerar måste man kunna hantera.
Samma sak gäller William Ignberg-Nilsson. Att spelare i Hockeyallsvenskan vill upp på en högre nivå är helt naturligt. Inställningen hos var och en av de spelare som för närvarande spelar i AIK måste dock i första hand vara att jag-vill-upp-i-elitserien-och-det-primära-målet- ska-vara-att-lyckas-med-det-genom-att-spela-upp-AIK. Lyckas inte det får spelarna ta sina funderare efter säsongens slut.
Nu tror jag att det finns en riktigare förklaring till gårdagens fiasko. Det har varit väldigt tydligt att AIK till stor del burits under säsongen av fem kanadensare. I går hade vi endast Fitzgeralt på isen då Maione, Troock, Kontos och Bibeau saknades. Nämnda spelare behöver vi ha tillbaka i spel så snart det går. Vad gäller målvakt Bibeau har det visat sig att Normann är mer än en bra back-up men igår hade han en sämre dag.
Att ha två bra burväktare har varit en enorm fördel. Flera gånger har Blomqvist kunnat byta keeper tidigt. Jag gissar att så hade skett efter 2-0 igår om Antoine Bibeau funnits tillgänglig. Vill poängtera att jag har all respekt för att ledarteamet valde att inte byta in den helt oprövade 18-åringen Simon Carlsson igår. Vi får hoppas att såväl Antoine som hans landsmän är redo för spel snart igen, de behövs i laget – tro mig.
Förstärk!
Den sanningen leder snabbt in på en annan tanke. Det är snart dead-line när det gäller förstärkning av truppen. Gissningen är att såväl Djurgården som Brynäs och andra topplag kommer att presentera ett och annat nytt namn inför stundande slutspel. Ska AIK på allvar tro på möjligheten till avancemang, vilket känns långsökt efter igår men det kan mycket väl se bättre ut redan på fredag i Nybro, känns det nödvändigt med åtminstone två nya spelare av klass. Konkurrensen behöver höjas och sårbarheten för skador minskas. Vilka som kan bli aktuella får den sportsliga ledningen ta beslut om men Oskarshamns John Dahlström har nämnts och låter intressant.
Matchens lirare
Efter matchen fick kvällens sponsor det tveksamma uppdraget att utse matchens lirare i AIK. Man valde att gå den enkla vägen och ge priset till Gnagets ende målskytt Oskar Magnusson. Det korrekta skulle ha varit att inte ge någon spelare det priset. Ska ett pris till varje pris (ursäkta ordleken) delas ut borde AIK-klacken ha prisats igår för att de höll igång och gjorde sitt bästa för att pusha laget ända in i slutskedet.
Under slutminuten skanderades från Golden Hill att ”Vi vill se AIK”. En högst relevant vilja då det vi fick se igår inte var det AIK jag känner.
AIK-Kalmar 1-4 (0-2, 0-0, 1-2)
Målskyttar: AIK: Oskar Magnusson
Kalmar: Aj Vanderbeck, Sebastian Ottosson, Gabriel Olsson, Shawn Boudrias
Publik: 8004
