GH-Bloggen: Ett oförtjänt slut på säsongen
Det blev inget SHL denna gång för AIK, men det var inte särskilt långt borta. Hade AIK haft ett par marginaler med sig så hade laget faktiskt slagit ut Karlskrona.
Jag är fortfarande besviken, och kommer nog vara så någon vecka till. Inte på AIK utan på hur matchserien förlorades. Man kan inte vara besviken på AIK efter den säsong som laget gjort.
Det blev 4-1 i matcher till Karlskrona, men det är bara siffror. Det är alldeles för klara siffror i matchserien, sett till hur spelet var. Alla AIK:are, och även många objektiva är överens om att AIK var det bättre laget i de tre första matcherna, oavsett om två utav dem förlorades.
Jag hävdar med en dåres envishet att Karlskrona inte hade vunnit denna matchserie utan Johan Holmqvist i målet, helt säkert.
Samtidigt kan man ju fundera på hur, eller om, AIK studerade målvakten inför kommande matcher, då man inte lärde sig hur pucken skulle sitta bakom honom. Detta var den stora skillnaden i matchserien. Men det finns även ett par andra faktorer som påverkade:
* Robin Kovacs matchstraff i match 1, vilket gjorde att AIK blev av med en målskytt i tre matcher, dessutom kunde han då inte heller lägga straffen i förlängningen.
* Gustav Lindvalls skada. Hade han inte blivit skadad, så är det mycket tveksamt om Karlskrona hade vunnit någon av de tre första matcherna. Ingen skugga faller på Robin Rahm som försökte, men han är inte lika säker som Lindvall, och det är ett par mål i varje match (undantaget match 2) som inte borde komma till, och som jag inte tror att Lindvall släppt in.
* Domarna i de tre första matcherna som inte var konsekventa. Att Kovacs får matchstraff i första matchen är pinsamt. Sen får Robin Gartner bara två minuter för sin cross-checking på Sandberg i andra matchen. Sen det bortdömda målet i match 3. Jag kan köpa att det inte blir godkänt i och med att det är avblåst innan. Men VARFÖR BLÅSTE BJÄLKANDER?
Dessa tre faktorer spelade in för att det blev för många mentala grejer där AIK blev lidande. Jag tror inte att laget orkade till slut. Sen ska jag erkänna att Karlskrona faktiskt ändrade sitt spel till match 4. I de två sista matcherna var de det bättre laget, det går inte att komma ifrån.
Karlskrona kommer därmed spela i SHL i ytterligare en säsong och bli strykpojkar. Hoppas att svenska hockeyligan är nöjda med det. Denna matchserie visar bara ytterligare hur sjukt kvalsystemet är i hockey. Man kan alltså vara rekordusla, och ladda för ett kval hela säsongen och där vinna fyra matcher så klarar man sig kvar. Motsatt till det så ska de allsvenska lagen först spela 52 matcher, sedan spela en allsvensk final där vinnarna ska gå till kval. Om vi nu ska ha kvar detta kvalsystem så ta åtminstone bort den allsvenska finalen och låt laget som vinner serien gå direkt till kval. Dessutom kan ett lag som hamnar på åttonde plats i allsvenskan med lite flyt gå upp i SHL. Nä, det är inte sportslig rättvisa.
Jag förstår egentligen inte vad det finns för argument för att seriesegraren i allsvenskan inte ska gå upp direkt och det laget som kommer sist i SHL inte åker ur. Vad är skillnaden på fotbollen och hockeyn i det avseendet? De lag som åker ur allsvenskan i fotboll förlorar väl också intäkter. Hur kul är det att se samma lag i SHL varje år?
