Gästkrönika: Tack för allt!
En hisnande säsong har tagit slut och det har varit en ära att få sitta med på tåget. Ifall vi backar tillbaka tiden till september 2015 så kunde vi läsa hur en ganska enig så kallad hockeyexpertis sågade AIK:s chanser när det gällde att vara med i den allsvenska toppstriden. Med facit i hand kan vi utan att blinka säga att de hade fel
AIK överraskade expertisen i serieupptakten, under seriens gång upphörde förvåningen och övergick i vad man skulle kunna kalla för beundran. Roger Melin hade med små medel lyckats förvandla ett lag bestående av till största delen unga oprövade namn till ett lag som inte bara började starkt. Man etablerade sig i toppen, tog ett klart grepp om serieledningen och lyckades till slut stå som slutsegrare när alla omgångar var spelade.
Roger Melins roll i förvandlingen från ett lag som knappt hängde kvar i allsvenskan kan inte underskattas. Själv har jag många gånger frågat ifall tränaren kan vara av så stor betydelse. Jag menar, det är ju ändå spelarna på isen som ska göra det. Melin har fått mig att revidera min uppfattning. Sista han tog över AIK bar det från allsvenskan till Elitserien – jo det hette så – och följdes upp med två raka semifinaler. När Melin lämnade föll AIK som ett korthus. I höstas återkom Melin och helt plötsligt är AIK ett fungerande lag med självförtroende igen.
Så här precis efter direktkvalsförlusten mot KHK känns det lite – eller inte så lite – surt men med perspektiv tycker jag ändå att alla AIK:are, spelare, ledning och supportrar, ska vara stolta över vad som har åstadkommits säsongen 2015-16. Nu gäller det att tänka framåt och visa Melin och co att de har vårt fulla stöd i det fortsatta arbetet med att styra AIK tillbaka in i hockeyns finrum. Inte för att jag på något sätt tror mig veta bättre än de supermän som lett AIK hockey den gångna säsongen men jag har ändå lite tankar om vad jag tycker man ska lägga fokus på.
Tio spelare är kontraktsbundna och jag anser att alla dessa ska behållas i laget. Det handlar om spelare som alla bidragit mycket och det finns ingen anledning att riva några kontrakt. Däremot kan det kanske bli svårt att behålla Gustav Lindvall då flera SHL-klubbar lär vara intresserade. Att behålla Lindvall i laget bör ha hög prioritet.
Sedan kommer det riktigt tuffa arbetet. Nämligen att locka de spelare som sitter på utgående kontrakt att krita på nya papper. Första fokus måste där givetvis vara Sandberg. Det känns också som det lättaste kontraktet att skriva. Jag har i alla fall känslan av att Christians lojalitet är så stor att han gärna vill skriva nytt med AIK. Bland övriga utan kontrakt vill jag helst se förlängningar med Strömwall, Spångberg, Bratt, Lindqvist, Trkulja, Norin och Lauridsen.
Får vi behålla Lindvall ser jag det inte som nödvändigt att behålla Rahm som jag tycker är lite för ojämn. Hynning har ett stort AIK-hjärta men jag undrar om inte bäst före datum är på väg att gå ut där. I mina ögon är sedan Messy, Fredriksson och Åsell något av komplementsspelare vilka bör kunna ersättas. I den bästa av världar får vi givetvis behålla hela truppen men det känns orealistiskt och därför är det bättre att fokusera på de spelare som känns viktigast.
Kovacs ser jag redan som förlorad. Ett förlängt lån vore naturligtvis fantastiskt men det är inget jag ser som realistiskt.
Slutligen tänker jag ändå att vilken trupp vi än har 2016-17 så kommer Roger Melin att få ut maximalt ur den. För att det ska räcka till avancemang om ett år behövs nog ändå att ett par spelare med spetskompetens kommer in i truppen. Det snackas redan nu om Jonas Liwing och Tobias Viklund. Där säger jag jatack till Viklund men är mer tveksam till Liwing. Fick man önska så skulle jag säga Henrik Tallinder – som kanske kan bli vad Tärnström var förra gången – och Broc Little. Förstärk laget med dessa två och vi ska snart vara tillbaka.
Min poäng är att laget i år har gjort en fantastisk insats, att vi har ett kanonlag med en ledning som vet vad den gör. Vi får dock inte glömma att det inte räckte hela vägen. Visst, vi kan skylla på bortdömda mål, orimliga avstängningar och på en motståndarkeeper som valde att pricka sitt livs formtopp just mot oss men frågan är om vi då inte lurar oss själva. Vårt lag är riktigt bra men tydligen inte tillräckligt bra för ett avancemang till högsta serien. Kan vi behålla stommen i vårt krigargäng och förstärka på ett klokt sätt så kan det gå vägen nästa år. Vi ska tillbaka!
