AIK - Björklöven
Inför AIK-Björklöven – ekon från en klassisk final
Den 25 mars 1982. Vi var ganska många gnagare på plats i Scandinavium där en lång säsong skulle avgöras. Det stod 2-2 i finalmatcher – på den tiden avgjordes SM-finalen i bäst av fem matcher. När Kai Nurmi sköt 3-1 målet var känslan näst intill overklig. Guldet kändes väldigt nära. Det första guldet på 35 år. Det spelade ingen roll att Löven senare lyckades reducera till 3-2. AIK var svenska mästare.
Imorgon kväll drabbar lagen samman igen men i en mer undanskymd verklighet långt ifrån höga hattar eller guldhjälmar. Nu handlar det om att haka på i toppen och på sikt får en chans att kvala upp till det som en gång kallades elitserien.
Vad kan vi då vänta oss av mötet på Hovet imorgon kväll? Fan vet. Det är tredje gången lagen möts i vinter och de tidigare mötena har sett ordentligt olika ut. Det första mötet – även det på Hovet – var en ren uppvisning av AIK. Matchen vanns med 5-1, skotten med förkrossande 41-18 och det handlade i stort sett om spel mot ett mål. Det var i tionde omgången och AIK hade inlett säsongen med fyra raka vinster, fyra raka torskar och sedan vinst i match nio och även mot Björklöven i match tio.
I den 22:a omgången var det dags för Björklöven att ta revansch. Något laget mer eller mindre på tio minuter. Två olyckliga boxplay i inledningen blev upptakten till den sämsta period AIK gjort i år. Med 4-0 i baken efter drygt en halv period hjälpte det inte att AIK spelade upp sig och faktiskt var det bättre laget under matchens andra hälft. Ineffektiviteten var skrämmande och AIK fick lämna Umeå med 4-1 i baken efter en match som lämnade oerhört mycket i övrigt att önska.
Nå, nu är det ny match och förutsättningarna ser mer än hyggliga ut. AIK har inte gått från match utan poäng sedan förlusten mot MoDo den 13 december. Björklöven har å sin sida tagit poäng i samtliga matcher efter den 27 december. Det är således två lag med hygglig form som skrinnar in på Hovets is imorgon kväll.
Det som talar mest emot seger imorgon är det minst sagt prekära skadeläget i AIK. Poängen har visserligen trillat in trots skadorna men det har ofta varit betydligt mer kamp och vilja än ordnat spel. När våra skadade krigare åter spelar har jag ingen information om men att få Sandberg tillbaka i spel känns som prio ett just nu. Ifall AIK på allvar ska haka på Timrå och Leksand är det viktigt att vi har en trupp full av disponibla spelare. Utan konkurrens blir det svårt i längden. Man ska spela för att man tillhör de bästa, inte för att man råkar vara hel.
För vinst imorgon kväll är det av stor vikt att kampandan upprätthålls, gärna kompletterad med lite riktigt spel också. Det gäller också att ha ögonen på framför allt Austin Farley, en kille som inte får ges särskilt stort utrymme. Det är också viktigt att Erik Källgren fortsätter att storspela och sprida det lugn som vårt inte helt samspelta uteförsvar behöver. Jag utgår från att Källgren står imorgon, att sätta honom vore snudd på tjänstefel i nuläget. Slutligen – med de inledande minuterna i Umeå på näthinnan – bjud inte Björklöven på en massa onödiga numerära överlägen.
